Är lagom mellanmjölkslikgilitg och orkar inte ta tag i något

hej
jag har som ganska länge varit rätt nedstämd och less kan man säga och inte tänkt at det skulle vara något speciellt med det. Men sedan för några veckor sedan har vi börjat studera deppression på mina psykologilektioner och då märkte jag att shit att dom flesta av dom där sakerna stämmer på mig! Vad jag tror är att jag har en lätt deppression och det är det som är grejen , jag skär mig inte eller något sådant och folk utåt ser mig nog som en rätt utåtriktad person som gillar att träna och hålla igång. men där har vi kruxet. grejen är att jag känner mig så tom speciellt hemma. jag är som så likgiltig , nog för att jag kan le och så men glad är jag väldigt sällan. dessutom har jag väldigt dålig självkännsla som naggades i kanten ordentligt under högstadiet. det gör nu att jag är som välldigt fladdrig , jag kommer inte till ro och följer hur dom andra går när jag är bland mina kompisar. grejen är att jag jag bor en bit bort så kompisar har jag bara i skolan och jag är livrädd över att bli av med dom och vara ensamm och typ sedd ner på som i högstadiet så jag försöker som vara alla till lags. Jag känner till och med så att det här brevet är meningslöst för jag tror att alla som försöker vara snäll mot mig har baktankar och sluga försåt. Jag är ju inte enns ordentligt sjuk, bara såhär lagom mellanmjölks likgiltig men jag har varit det i flera år med ett litet uppehåll i sommras då jag hade en tjej men som dumpade mig vid skolstarten. Jag blir mer och mer likgilltig till det jag gillar , jag skriver musik men bara negativ och nedstämd sådan jag orkar inte laga mat rita eller göra annat som jag gillar att städa rummet eller göra läxor är en enorm utmaning! jag orkar bara inte ta tag i det. jag har läst om hur man ska behandla lätta deppressioner med mat sömn och träning men jag känner inte att det hjälper. Jag tränar upp till 8 gnger i veckan för i mina ögon är jag små tjock och små knubbig ( åter igen sådär lagom svenskstora problem). Men träningen är min enda livlina till att känna mig lite bättre har jag inte tränat på dan kan jag inte sova ligger bara och vrider mig. jag känner till och med att träningen har blivit ett måste så pass att jag till och med väljer bort att umgås med mina vänner när det någongång ska göras något utanför skol tid jag menar 1 vem vill umgås med mig lixom och 2 jag behöver träninges kontinuitet för att iaf få lite självkännsla i att folk kanske ser mig och gillar mig om jag är vältränad. jag är less på att inte vara glad som alla andra och jag är less på att bara må lagom dåligt. jag avskyr helger för det betyder sitta hemma ensam på mitt rum plus läxor och tjat av mamma och pappa på eftersatta sysslor och grejer som ligger framme överallt i huset som jag inte orkar ta upp.

jonatan

BUP svarar:

Hej Jonatan!

Först vill jag säga att du hittade ett väldigt bra uttryck för ditt tillstånd, mellanmjölkslikgiltig! Även om du tycker att brevet är meningslöst, tror jag många kan känna igen sig i känslan av likgiltighet, nedstämdhet, fladdrighet och okoncentration. Kanske stämmer det att du är nedstämd, möjligtvis deprimerad, men det går inte att avgöra utan att träffa dig och göra en psykiatrisk bedömning. Men jag undrar vad som hände under högstadietiden och vad som fick dig att känna att andra såg ned på dig?

Nu tycks du anstränga dig till det yttersta för att få vara med och vara andra till lags. Känslan av meningslöshet och tomhet kan komma smygande just när man känner att man inte är sedd och att inte får vara sig själv. För mig låter det också som att du är ensam om dina tankar och känslor? Vad vet dina föräldrar, och hur skulle de reagera om du berättade lite grann om hur du känner dig? De kanske undrar hur du mår? Jag tror att du skulle behöva få perspektiv på dig själv och din situation, för att också stoppa upp din intensiva träning och dina onödiga krav på dig själv.

Du har läst på en del och du gör redan mycket för att hjälpa dig själv, men har du prövat att tala med någon? Du kan förslagsvis kontakta din Ungdomsmottagning (www.umo.se), din skolkurator eller din BUP-mottagning. Lycka till!