Är enda utvägen att ta livet av sig?

just nu vet jag inte alls vart jag ska ta vägen.. Mår inte alls bra längre. Vad ska man göra för att må bra egentligen - är enda utvägen ta livet? Det är det enda ljusa i mitt liv just nu, att jag närsom slipper att - livet.

När jag gick i skolan förra terminen fick en klasskompis reda på att jag inte mådde jätte bra.. och sa det till skolans kurator och två andra vuxna i skola.. Vilket inte uppskattades så mycket ifrån mej. 

Men allt dom sa var att dom värkligen ville skicka mej hit, till BUP. För hjälp. Men jag tycker bara det är jobbigt att prata med något vuxun, som jag inte känner licksom?

 

 

Vad ska jag göra?!

aannoonnyymm

BUP svarar:

Hej.

Bra att du skriver till oss. Du är långt i från ensam att tycka att det känns jobbigt att prata med vuxna som du inte känner. Jag kan dock se en del fördelar med att göra just det.

För det första så kan det vara en fördel eftersom personen (behandlaren på BUP till exempel) inte känner dig sedan tidigare, utan du får möjlighet att berätta din livshistoria och om hur du mår för någon som inte redan vet en massa om dig och ditt förflutna. Jag tror du vet hur lätt det kan vara att tro en massa om människor du känner sedan tidigare. Man har en massa förutfattade meningar som lätt kan bli ett hinder för att verkligen förstå vad någon går igenom just nu.

En annan sak som kan vara en fördel är att prata med någon som inte känner dig är att den personen inte är så känslomässigt involverad i ditt liv, som till exempel en förälder, eller nära kompis är. Det blir ofta lättare för en som står lite utanför att se de mönster som familjer eller andra nära lätt kan hamna i. Då blir det också lättare att hjälpa till.

Du säger att de vuxna ville skicka dig till BUP. Gick du dit någon gång? Jag tycker du ska ge oss en chans. Vi är vana vid att prata med barn och unga som känner som du och även om det kan upplevas lite skumt till en början så brukar det bli lättare efter en stund. Och du bestämmer helt själv hur mycket eller lite som du berättar.

Jag kan förstå att du tycker att din kompis svek dig genom att berätta om ditt dåliga mående för skolkuratorn, men jag tror faktiskt att hen gjorde det enbart av omsorg och för att du betyder mycket för hen. Man vill ju inte se sina vänner lida, eller hur?

Det du skulle kunna göra om det här med BUP känns väldigt läskigt är att börja chatta med någon online för att så att säga "träna" lite. Då kan du vara anonym och behöver inte riskera att det drar i väg åt något håll som du inte har koll på. Tjejzonen är ett bra ställe att börja på. 

Du skriver att du inte mår bra och att du tänker på att ta ditt liv. Jag vill inte att du ska behöva må så här dåligt och det finns hjälp och stöd att få. Snälla du, våga ta ett steg till, för din egen skull. Det är verkligen värt det.