Pallar inte längre att hålla på med ursäkter, vill prata med någon

Hej. Jag har mått dåligt i snart ett år. Jag har haft och försöker fortfarande svälta mig och även spy för att gå ner i vikt. Jag skär mig dessutom vilket är vanligt. Jag känner nu att jag inte pallar att hålla på med ursäkter till mina kompisar och föräldrar och vill prata med någon. Jag har gömt allt väl och ingen vet om något, mest för att jag inte vill att de ska tro att de gjort något fel för det har de inte. Jag har jättesnälla föräldrar och kompisar men jag vill inte göra de besvikna. Jag vill gärna få hjälp men jag vill verkligen inte blanda in mina föräldrar vilket inte verka fungera. Om föräldrarna måste få veta om mina tankar och mitt självskadebeteende riskerar jag att inte vilja gå och prata med någon alls. Vad ska jag göra? Jag vill verkligen bli bättre. 

elsxx

BUP svarar:

Hej och tack för att du skriver till oss.

Jag tycker det är jättebra att du har nått insikt om dig själv och börjat förstå att det är väldigt tungt att må dåligt ensam. Att tala med någon och dela det svåra gör lidandet lite mindre tungt att bära. Att du inte vill göra dina föräldrar eller vänner besvikna genom att involvera dem i dina svårigheter är något jag känner väl igen från många som skriver hit. Men, många som faktiskt vågat öppna upp och delat sorg och ledsenhet, känner det som en otrolig lättnad, de behöver inte bära den där masken av att "allt är bra" längre. Det brukar underlätta vägen tillbaka till ett bättre mående.

Ofta när vi drabbas av psykisk ohälsa så vill vi/man hitta "fel" och orsaker till att det blivit så. Men du, det behöver inte vara någons fel, det kan helt enkelt vara så att vi är olika känsliga och sårbara för livets utmaningar. Vissa klarar starka påfrestningar bättre än andra och vissa är sämre rustade för dessa.

Jag vet inte om dina föräldrar har gjort något "fel" i sin relation till dig, men med handen på hjärtat, om du mår dåligt, tror du inte att de skulle vilja hjälpa och stötta dig då? Om du hade en kompis som mådde dåligt, skulle inte du vilja kunna stötta hen då?

Att kämpa mot ätstörning och självskadebeteende är jättesvårt och man behöver alltid mycket stöd för även om man kan få väldigt bra professionell hjälp, så är det de nära och kära som står för det mesta stödet i mörkare stunder.

Jag kommer inte försöka övertala dig att ta hjälp av dina föräldrar, det måste du bestämma själv, men jag vill att du ska veta att det inte behöver bli som du tror, utan tvärtom.

Att börja våga prata med någon är ditt nästa steg. Jag kommer tipsa dig om några sidor på nätet där du kan få stöd i att ta detta steg. Du kan också välja att chatta anonymt till en början för att så småningom ta ytterligare ett steg, att berätta för din närmaste omgivning. SHEDO jobbar med stöd kring ätstörningar och självskadebeteende. Ätstörningszonen är en del av Tjejzonen och där kan du chatta kvällstid, eller mejla frågor. UMO har också möjlighet att svara på frågor och erbjuda stöd och samtalskontakt utan att dina föräldrar behöver få veta det. Du kan också ringa till BUP och be om att få komma för ett första samtal på egen hand. Tillsammans med den du talar med kan ni fundera på hur du bäst ska involvera dina föräldrar.

Jag tycker du ska ta fasta på det du skriver sist i ditt brev. -"jag vill verkligen bli bättre". Ge inte upp den tanken, även om det känns tungt just nu.

Ha det så bra och varmt lycka till.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta