Mår inte alltid dåligt

Hej!

jag skriver till er då jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Det ät nämligen så att jag, som dom flesta som skriver till er, mår dåligt. Men jag mår inte alltid dåligt. Det kan gå 2/3 veckor då jag lever som ingenting utan bekymmer men sen mår jag så jävla dåligt psykiskt så att jag inte ens kan sätta ord på det. Jag kan inte sova, vill inte äta för jag då tycker jag är tjock, tycker inte jag är värd något, vill inte göra något annat än att ligga i sängen och blir allmänt irriterad på alla runt mig. Detta håller i ungefär lika länge som perioden jag mår bra och brukar sluta med att jag ”inte känner något” som att jag är i en dimma utan känslor som att min hjärna bara blivit till en stor röra inne i huvet. Jag vet alltså inte om jag ska ta upp detta med mina föräldrar och söka hjälp då jag stundvis mår väldigt bra. Jag har tidigare haft skadebeteende i form av att jag skördefest mig, detta bet mins föräldrar om och vi gick till bup en gång sen aldrig mer och mitt självskadebeteende slutade, typ har väll gått tillbaka till det någon gång men bara några få drag. Sen dig min gammelmorfar 2014 som jag verkligen såg upp till, min mormor september 2016, min kusin i år med självmord. Efter allt detta är både min släkt och familj rätt fucked up. Min kusins närmaste familj mår alla otroligt dåligt, mina föräldrar har förutom detta problem med att min mamma beter sig helt annorlunda mot vad hon brukade. Hon jobbar hela tiden, kommer hem vid halv 7 äter och går å lägger sig, när hon pratar med pappa som älskar henne mer än något annat är hon bara sur och väldigt otrevlig och jag ser att han mår väldigt dåligt över det. Därför vill jag inte tunga ner dom mer med mitt mående och jag tror inte heller att dom kommet tro mig då jag var dessa bra perioderna och när jag har dom dåliga försöker jag dölja det så gått det går. Har också rätt svår ångest för mycket, mest skolan, detta är dock inte heller något jag tagit upp med någon 

jag vet inte

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker du beskriver en situation där alla i din familj blivit påverkade av allvarliga yttre händelser. Du tycker att din mamma är annorlunda. Kanske är det hennes sätt att hantera sorg och förlust som drabbat henne. Du känner att du inte vill tynga ner dem genom att berätta hur du tidvis mår. Men jag tänker tvärtom – kanske ska du ta kontakt med BUP igen just för att du och också dina föräldrar kan behöva stöd när inte bara du har det besvärligt.

Du skriver också att du har svår ångest hela tiden. Att dina stora problem kommer periodvis är inget hinder för att söka hjälp. Du skriver att du tror att de kanske inte kommer att tro dig när du berättar hur dåligt du kan må eftersom du döljer det. Men antagligen har de förstått en del och det finns väl ingen anledning för dem att tro att du skulle ljuga om en sådan sak? Så jag tycker du ska berätta för dina föräldrar så att du kan få hjälp att må bättre. Jag tror du kan tänka att dina föräldrar blir lite lyckligare om du inte mår så dåligt. Så prata med dem och ta kontakt med BUP igen! Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta