Socialen la ner anmälan

Socialen la ner anmälan

Hej. Jag är en 12 årig tjej, 05a. 

Mina föräldrar har bråkat ända sen jag var liten, då menar jag inte som vanliga föräldrar gör. Utan de har skrikit så grannarna hör, de har slåtss och mamma har tillåmed en gång för ett år sedan riktat kvin mot pappa. De skriker grova ord till varandra när de tex bråkar stort så säger det "Häng dig, gå och dö, fitta osv". I 5an så började jag prata med min lärare, för man märkte tydligt hur jah var ledsen varje dag i skolan osv. Vi pratade hit och dit, och hon var tvungen att ringa hem och prata med mina föräldrar. Innan julen 2016 så hamnade vi i ett möte med socialen för att min lärare och kurator hade gjort orosanmälningar. Under nötterna så grät jag jätte mycket, och jag märkte redan under första mötet att mamma och pappa började säga "Varför litar ni på vad en 11 årig säger" osv, för att de inte ville berätta att det var sant. Under den tiden så blev allt kaos, mina föräldrar sa "Vad är meningen att vi har dig till när du bara går runt till andra vuxna". Sedan la socialen ner, vad jah tror så tror jah att det var för att mamma o pappa sa emot och därför trodde inte socialen p mig. Jag har forts prata med min lärare osv, efter ett tag började jag skära mig på handen och låren. (Vilket jag gör lite nu med). Och sen har jag blivit våldtagen och taffsad på av min morbror som är runt 19 år, flera gånger. Jag får ibland ångest, och avskyr att vara hemma bland mamma och pappa. För att de fortf bråkar mycket. Jag trivs alltså bäst i skolan. Men jag har ofta ångest och ibland vill jag bara dö. 

Min mamma är också otrogen mot pappa, jah har sett mamma tagit nakenbilder på sig på hennes mobil. Och sen har jag sett hennes konveratiomer mellan henne och hennes andra kille, och där kan det stå "När ska vi knulla" osv. 

Just nu pratar jag inte så mycket med min lärare, och inte alls med kuratorn. För att jag är rädd över att berätta efters jag är rädd om de anmäler och vi hamnar hos socialen igen. Då det var väldigt jobbig period och mamma och pappa var konstant arga på mig för att jag hade pratat med min lärare och gjort så att vi hamnade hos socialen. 

Jag har också en videoinspelning då man bara hör "rösterna" när mamma och pappa skriker högt och man hör de slå. Men har vart fram och tillbaka om jag vågar visa min lärare. 

Jag blir hur lätt arg som helst. Jag är väldigt okoncentrerad och han jätte svårt att sitta still och inte göra någonting, måste alltid sysselsätta mig. Jag blir jätte lätt arg, kan slå folk i min klass och skriker as högt. Hamnar i många konflikter. Och så har jag svårt att komma igång med saker. Har svårt att hantera ilska. 

VM

BUP svarar:

Hej VM!

Jag blir verkligen bekymrad över hur du har det hemma. Så ska man som barn inte behöva ha det hemma i familjen. Familjen behöver vara den plats där du kan vara trygg och lugn. Som andra barn och unga i en situation som din så blir skolan ibland den plats där man kan få lite stöd. Så bra att du har kunnat prata med din lärare och som tog det du berättade på allvar.

Det händer tyvärr att man behöver säga ifrån fler än en gång för att socialtjänsten verkligen ska förstå hur det är hemma. Det är naturligtvis en riktigt jobbig upplevelse att gå igenom, men jag vill ändå uppmuntra dig starkt att stå på dig. Du är den som har rätt.

Du skriver att du är rädd för att berätta igen för läraren av rädsla för att socialen kopplas in. Jag hoppas att du ändå tar mod till dig fast det är jobbigt. Det är nödvändigt att socialen hjälper dig och din familj.

Det mest vanliga är att socialen hjälper föräldrarna att bråka mindre och förbättra sitt sätt att bemöta barnen i familjen.
Man kan också få eget stöd som barn. I vissa fall kan man få flytta till ett familjehem en kortare eller längre tid tills hemsituationen har blivit bättre igen.

Det är aldrig barns fel eller skuld att det blir problem hemma i familjen, ibland lägger föräldrarna skuld på barnet men det är helt fel. Det är alltid de vuxna själva som har ansvaret. Att se någon annan bli slagen eller hotad kan vara lika skrämmande som att själv ha blivit utsatt för samma saker.

Att du reagerat på olika vis som du skriver om, att du blir arg och bråkar, att du har skurit dig, känner dig rastlös och svårt att fokusera, är vanligt när det finns stora problem hemma. Du skriver också att du blivit utsatt sexuellt flera gånger av din morbror. Då är det också mycket vanligt att reagera på olika vis och må dåligt.

Om någon gör en illa på ett sexuellt sätt brukar man kalla det sexuellt våld. Sexuellt våld kan också vara att någon rör ens privata kroppsdelar mot ens vilja. Det din morbror har gjort sexuellt mot dig är olagligt och faktiskt ett brott. Detta behöver du absolut skyddas ifrån så det inte kan hända dig igen. Ganska ofta känns det mycket jobbigt att berätta om sådana saker och det kan ta tid -ibland lång tid - innan man vågar säga något. Men det gör ändå inte att skulden för det din morbror gjort faller på dig.

Kom ihåg att ingenting av det här varken är  din skuld eller ditt fel. Det är andra vuxna som gjort fel på olika vis och det kan aldrig någonsin lastas dig.

Jag hoppas du vågar ta steget att prata med din lärare och berätta att bråken fortsätter, och även att du blivit utsatt sexuellt av din morbror.

Du kan också ringa och chatta anonymt med BRIS, (barnens rätt i samhället) för att få råd och stöd i alla svåra situationer som man annars kanske inte vågar berätta om.

Hoppas du snart får den hjälp du behöver och har rätt till. Ge inte upp!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta