Får ångest av samtalen

Hej!

Jag gick till er i våras, typ 2 samtal för en.. bedömning? tror det heter så. Iaf, där ställde personen obekväma frågor, som om jag tänkte på döden, om jag självskada, hur det går att äta osv osv.
Det var egentligen inte frågorna i säg som var jobbiga, dem var rätt självklara eftersom jag var på bup för första gången. Men det tog emot att erkänna för sig själv och vad som var sanning och vad som var ren bullshit.

Hon skrev ned en hel del jag sa och chockade mig själv, var sjukt ärlig och gick inte ifrån en ända gång. - är en sån som lätt bara drar när saker blir jobbiga. Hon som jag prata med skulle iaf vara mammaledig efter sommaren. Så jag skulle prata med någon ny. Nu, är jag som en helt annan person jämfört med i våras, kan inte prata på samtalen alls. Allt är så ångestfyllt och jobbigt Det är verkligen inget fel med personen jämfört med den första. Hon jag pratar med nu är väl trevlig, mild och verkar förstående. Felet ligger hos mig.

Detta är väldigt upp till var och en kan jag tänka mig, men vad brukar man anteckna vid ett första möte som barnet/ungdomen tar upp? viktiga saker? och i så fall, vad innebär viktiga saker? Talade om i våras att jag självskada. Började förra året i julas, jullovet typ. Hade inga skamkänslor alls över det och jag upplevde det inte som en stor grej. Kunde förekomma när jag var riktigt arg, och max en gång i veckan. men det har bara fortsatt över sommaren och hösten. har rört mig ifrån nycklar till rakblad, ifrån en gång i veckan till dagligen. Platsen är slut på armarna så förflyttar mig till andra kroppsdelar.. Och nu går det inte att sluta! på allvar. Har sjukt mycket ångest över det där nu. När jag hade första samtalet med den här nya i höstas så sa hon att hon fått veta en del skriftligt men inte exakt vad, att hon gärna vill höra mig berätta. Jag sa verkligen INGENTING. Satt bara där och fokuserade på en fast punkt i rummet. Min mamma var tvungen att tala om varför vi ens kommit dit. Kände mig jätte liten och osäker.

Min fråga är då också, är det med stor sannolikhet att den första personen skrev ned att jag självskada? att hon jag nu pratar med vet? hon har inte nämnt något om det till mig- som tur är men fick en stencil jag skulle fylla i med 10 frågor och svara på alla utom 2, dem handlade om livslust och självskada. Jag ville sluta i våras, men inte nu längre.           De är det som är grejen.

Jag liksom ersätter era samtal med att självskada.. (önska det var tvärtom) att självskada är så jävla mycket lättare än samtalen. Det är liksom bara att dra något över huden och så dämpas känslorna, för stunden. Men att sitta och prata om alla känslor och tankar i 1,5 timma.. jag klarar det inte! så har funderat på att prata med min mamma om att sluta ha kontakt med er. Jag har ångest långt innan samtalen! Självskadar även innan och efter samtalen.

Min ångest är över alla mina gränser och vill bara dö på plats. Jag har kunnat hålla ihop mig ok efter samtalen, men.. när jag självskadar.. så känns det lättare och sen blir känslorna starkare, så den starka ångesten ångesten över samtalet som varit.. blir för mycket. Känns som att jag långsamt dör inneifrån och det är då mina tankar om självmord lyser som solen för mig.

Allt blir som en ond spiral. Kan det aldrig gå bra?

Samtalen är som en säker död

BUP svarar:

Hej!

Låt mig först säga att jag är imponerad av vilken balanserad syn du visar  när du beskriver dina tidigare och pågående behandlingskontakter. Du har helt rätt i att det svåraste alltid är att erkänna problemen för sig själv - det brukar ta emot. Men det lyckades du med vid den fösta behandlingsomgången, du kunde se att frågorna som ställdes var på sin plats, att de var rimliga.
Detta visar också din goda förmåga till att klokt reflektera över saker och ting. Den här förmågan kommer att hjälpa dig även vidare att kunna bryta den onda spiral som du senare har hamnat i och fortfarande befinner dig i. Därmed vill jag också direkt svara på din avslutande fråga, ja, det kommer att gå, fast du behöver fortsatt hjälp på vägen.

Du undrar vad din första behandlare har skrivit ner av det du sa när du var på första bedömningssamtalen. Vet du att du har rätt till att läsa din journal? Om denna fråga oroar dig är det enklast att be att få läsa journalen. Ofta vill man att ungdomen gör det på plats så att det blir möjligt att ställa frågor om någonting är oklart. En fördel kan vara att du lättare kan knyta an till vad som står där och eventuellt komplettera, modifiera, kort sagt, att igen komma igång med att våga tala, att låsa upp den knut som du nu känner inför att tala.

Och nu till det som kanske är viktigast och känns som mest bekymmersamt. Det verkar som att under den gångna tiden har din ångest ökat reellt och till följd av detta har ditt självskadebeteende förvärrats. Du säger att du hos den nya behandlaren är en annan person än vad du var vid den första omgången.
Det låter mycket hoppingivande att du upplever den nya behandlaren som trevlig, mild och förstående. Det är också viktigt och mycket bra att din mamma är med dig och hjälper till att fylla ut när du inte får fram orden.

Ja, det brukar vara så som du skriver, att det är lättare att ta ett snitt på armen och benen än att gå in i det svåra och tala ut, tala öppet, analysera, reflektera. Men som du också skriver, är det bara en lättnad för stunden, ingen lösning på ångest, stress, oro, otillräcklighetskänslor - eller vad det nu gäller.
Du säger att du alltid varit "en sån som bara drar när saker bli jobbiga". Det betyder att du inte är en annan person nu när du vill dra från det jobbiga genom att bara "fokusera på en fast punkt på rummet". Visst är det ett sätt att "dra" - eller hur?

Att skada sig själv är inte en "ersättning för samtal". Självskada leder bara till mer problem, medan samtalen erbjuder lösningar, nya strategier, nytt sätt att hantera det svåra och som leder ut ur den onda spiralen.

Ta vara på möjligheten du har på BUP. Jag förstår att det är svårt att komma över en hög tröskel. Mamma kan kanske hjälpa dig med det.

Det är säkert kämpigt men värt så att inte självmord, utan livets alla möjligheter ska "lysa som solen" för dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta