Livrädd för att öppna upp mig

Hallå!

Jag är en kille på 17 vintrar som på senare tid kännt mig otroligt till överdrivet nedstämd. Jag har ångest, självmordtankar, känner mig deprimerad och frånkopplat från det sociala livet. Jag har en historia av trauman och en skakig uppväxt samtidigt som jag har haft mycket aggressionsproblem. Jag är livärdd för att öppna upp mig till en psykriatiker eller liknande mer oro för att jag ska bli polisnmäld, och det skulle betyda katastrof för familjelivet överhuvudtaget. Jag har kompisar som jag ser till då och då för att få hjälp men nu på senare tid har jag haft ganska mycket panik att jag inte kan få proffesionell hjälp utan massiva konsekvenser. Jag känner att ingen förstår min bakgrund, att jag med stark vilja försökt att leva med, och bearbeta aggressioner, övergivelse, brist på kärlek, oro för att jag inte är helt och hållet skaplig i huvudet och när jag försöker förklara till någon kollar dom konstigt på mig som om jag vore helt bortom mig. Min fråga är, kan Jag få proffesionell hjälp utan att med det jag berättar ska kunna hållas emot mig som minderårig?

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker du ska söka hjälp när du mår så dåligt. Du bestämmer ju alltid själv vad du vill berätta och vad du inte vill.
Det finns lägen när BUP kan polisanmäla utifrån att en patient berättar om ett brott hen gjort. Vi ha skrivit så här:

Om en patient berättar för oss att hen gjort sig skyldig till ett brott så har vi ingen skyldighet att polisanmäla det. Skyldighet att polisanmäla har vi bara om vi får veta att någon planerar att utföra ett allvarligt brott.

Men vi har enligt lagen rätt att göra en polisanmälan om brottet är så allvarligt att det kan ge minst ett års fängelse.

Frågan om vi polisanmäler ett misstänkt brott har att göra med vad patienten själv vill, vad som är bäst för patienten och vad det är för slags brott.

Så vid mycket allvarliga brott kan vi polisanmäla, men vi frågar oss alltid vad som är bäst för patienten. Men det går inte att ge ett klart svar eftersom du inte berättar vad du gjort. 
Dock, tycker jag inte du ska vara rädd att söka hjälp. Under en samtalskontakt finns det många sätt att undersöka och fråga om vad som skulle hända om någon begått  ett brott av något slag.

Kanske är din rädsla och dina farhågor överdrivna utifrån din erfarenhet att andra inte förstår utan tittar konstigt på dig när du försöker berätta. Brist på kärlek, aggressioner, att ha blivit övergiven och traumatiska upplevelser i sin bakgrund, är inte helt ovanligt att ungdomar berättar om.
Många har varit med om mer än man tror är möjligt. Förmågan till anpassning och överlevnad tar sig många uttryck. Var och en har sin egen alldeles unika historia att berätta.Så också du!

Om du är osäker trots detta svar så kan du pröva dina frågor anonymt. Du kan ringa och mejla 
Bris tel: 116 111
eller
Hjälplinjen tel: 0771-22 00 60.
Då kan du berätta lite mer vad du är rädd för och höra vad de tänker.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta