Kan inte hitta lycka i något längre

Jag har konstant ont i huvudet, har alltid haft lätt att få ont i huvudet, mina föräldrar har trott att jag har haft ont i huvudet eftersom jag har det stökigt i klassen, behöver ha glasögon eller att jag dricker för lite vatten,
men har en klass på 7 personer som är väldigt lugn, har glasögon för att läsa och använda till mer ansträngande situationer och dricker minst 3 liter vatten per dag så jag vet inte vad som kan vara fel... Har gått på akupunktur i 10 veckor men det hjälpte inte.
Jag var nyligen på magnetröntgen och väntar svar men om de skulle hitta en tumör och det skulle visa sig att jag har cancer vet jag inte hur jag skulle ta det... vet inte om jag skulle orka hantera det, eller om jag skulle berätta för någon....

Mitt minne är det också något fel på, jag glömmer bort allt, har alltid haft svårt för namn men detta är något annat, glömmer bort en sak 1 sekund efter det har hänt, kommer inte ihåg vad jag har ätit på hela veckan, kan inte komma ihåg vart jag la ett papper, kommer inte ihåg lektioner jag har haft. Jag glömde fan bort att äta på 2 dagar tills min pappa sa att jag såg blek ut innan jag svimmade.  

Kan inte sova länge. Jag ligger uppe om nätterna och bara tänker, tänker på allt mellan himmel och jord.
Jag planerar kommande dag, vecka, månad, år. Ligger och tänker på allt jag har gjort, går igenom allt jag har gjort och vad jag kunde gjort annorlunda, tänker på mitt förra förhållande och hur länge hon var otrogen mot mig, borde jag vetat? fanns det några tydliga tecken? gjorde jag något fel? vart gick allt fel? Jag funderar på om jag kommer kunna lita på någon igen.. Tänker på vad som kommer hända imorgon och tänker på alla möjliga situationer som kan uppstå och hur jag ska kunna lösa dem.
Alla dessa tankar flyger igenom huvudet samtidigt och kan inte koncentrera mig på att lugna ner mig, så jag vrider och vänder på mig till jag inte klarar alla miljoner tankar som inte har något slut, så jag tar mina hörlurar och sätter på musik på högsta volym tills jag inte kan höra mina tankar länge, tills allt blir tyst i huvudet och jag slocknar av utmatning runt klockan 5-6 på morgonen.
Jag går sedan upp klockan 7 och är som en zombie hela dagen. Jag äter ganska regelbundet och tränar 4 gånger i veckan så min fysiska hälsa är det inget fel på och har intalat mig att jag mår bra psykiskt men börjar att se att det inte är hållbart att ha såhär varje natt. Har undvikit sömn medicin eftersom de gör mig slö och vill känna att jag är stark nog att kunna klara detta utan.

Jag kan inte hitta lycka i något längre, jag har inte skrattat på riktigt sen förra året, skrattar eftersom andra gör det, ler när andra är glada, kan bara inte se någon mening med att le.
Jag gråter inte längre heller, kan inte se någon mening med att gråta, le eller skratta, för det ändrar inte situationen, vissa saker är bara som de är.

Vill veta vad jag ska göra nu.

Är 17 år och alla dessa problem med min huvudvärk, sömnproblem och mitt dåliga minne har jag haft så länge jag kan minnas men det blir bara värre och värra ju längre tid det går.

Max

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. När du skriver detta brev väntar du på besked om du kanske har en hjärntumör eller inte. Jag tror att du befinner dig i en kris.
Du kan bara vänta tills du får ett resultat, men under tiden går alla tankar och känslor på livets stora och små frågor. Kommer du att leva eller inte? Vad kommer att hända om du har en tumör?

Inte konstigt om du inte kan sova bra. Men att sova så lite som du gör skapar också problem i sig. Du skriver att du vill känna dig stark nog att klara dig utan medicin. Det är lätt att känna sig liten, svag och maktlös när man är sjuk eller har stora problem, men du kommer att känna dig starkare om du får tillbaka en normal sömn! Det finns många doseringar och sorter vad beträffar sömnmediciner. Du kan säkert tillsammans med din läkare hitta något som passar just dig. Kanske kan du också kolla om det är bra att dricka så mycket vatten?

Men oavsett vilket besked du får nu, så har du stora problem med ständig huvudvärk, minnesproblem och sömnen. Jag tänker att det är sjukvårdens uppgift att ta reda på varför du har dessa problem och behandla dem - men du berörs ju också psykiskt i hög grad. Att ha dessa allvarliga problem och vara 17 år är svårt.

Du beskriver att något hänt också psykiskt med dig sista åren. Du har inte skrattat på länge och du gråter inte längre. Du låter mycket påverkad av dina problem och du ställer dig frågor om livet. Vad är det för mening med ditt liv nu?

Jag tror du skulle ha nytta av att kunna prata med någon om din oro och alla frågor du har. Alla de frågor som dyker upp på natten, då du behöver sova! Det är dina viktigaste frågor och även om dina föräldrar hjälper och stöttar dig så kan det vara svårt att prata om alla dessa frågor du har och visa alla känslor som kanske kommer fram under ett samtal.

Det kan vara lättare med någon som inte är involverad på samma sätt. Kanske kan du prata med dina föräldrar om detta och tillsammans söka någon bra samtalskontakt för dig!
Det kan finnas flera vårdgivare som kan ge sådan hjälp och jag tror det bästa är att ringa runt och prata med dem om vad det är du vill och vad de kan erbjuda.

Du/ni bör ta kontakt med en vårdcentral eller BUP.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta