Mår verkligen inte bra, men vet inte varför...

Hej...

Jag mår verkligen inte bra men jag känner mig sjukt osäker på varför och jag försöker hela tiden hitta en anledning men jag ger upp nu asså. Vet inte ens vad jag ska skriva här. Jag är otroligt osäker asså jag vågar inte säga vad jag tycker ifall nån skulle tycka att det är fel. Jag antar att jag mår dåligt pga mer än bara en grej.

För några veckor sen grät jag varje kväll men inte längre. Nu typ skadar jag mig istället eller asså jag tar lite halv vassa föremål och river/ristar streck på handlederna.. Jag gör det mest som ett "cry for help" typ men ingen märker ärren. Vill verkligen inte att mamma och pappa ska veta för vi har inte jättebra relation alltså dom gör inget emot mig oså men brukar inte berätta saker för dom. Dessutom är mamma väldigt ofta sur och arg och klagar på alla i familjen. Hon är ingen förebild direkt eftersom hon snackar skit om folk hon inte känner och även bakom ryggen på folk hon känner. Pappa dricker hyfsat ofta och vissa gånger dricker han väldigt mycket. Härom veckan drack han 7 glas vin och minst 3 öl om inte ännu mer. 

Skolan gör mig jättestressad men asså jag är inte dålig i skolan. Jag får rätt så bra resultat utan att plugga nånting. Men ligger ändå efter i många ämnen för att jag inte kan fokusera. Min förra mentor säger att han tror på mig och att han vet att jag kan men grejen är att jag inte riktigt tror på det. Mina vänner är inte heller dom bästa. Dom kan få mig att skratta och dom finns för mig när jag gråter men det är ingen som tänker på hur dom vet att jag mår när jag gömmer det mest. Men jag är van med att folk sviker mig vid dethär laget. 

Jag har gjort minst 10 olika test om jag är i en depression och alla visar att jag är det men jag tänker att dom kanske inte stämmer så jättebra men jag vill liksom få bevis på att jag har en depression för att jag inte ska vara nån liten töntig tjej som gråter för ingenting. Jag tänker ofta att jag inte vill leva men jag vill inte ta mitt eget liv. Vill bara somna in och aldrig vakna igen.

Hoppas verkligen att ni kan hjälpa mig, vet inte riktigt om jag ska komma till er. Måste mina föräldrar få veta om jag går på möten med nån på bup?

(Förlåt för värsta livsförklaringen men vill att ni ska kunna hjälpa mig på bästa sätt)

oklar

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev! 

Du skriver att du mår dåligt utan att riktigt veta anledningen till det. Men du antar att det finns mer än bara en orsak till att du mår som du gör. Det tror jag också!
Oftast är det många faktorer tillsammans som avgör hur vi mår, positiva och negativa. Just nu verkar det vara ett antal områden i ditt liv som känns besvärliga och du har det uppenbarligen tufft.

Du beskriver att du gjort en massa test (på nätet kanske?) som visar att du är deprimerad. Det är bra att du förstått att den typen av test inte alltid stämmer. Man behöver träffa någon i verkligheten för att kunna göra en riktig bedömning.

Men - och det här är viktigt - oavsett om du har en depression eller "bara" är nedstämd så har du all rätt att känna som du gör! Oroa dig alltså inte för att vara en "liten tjej som gråter för ingenting"!

Det är extra viktigt att ta väl hand om sig själv när man har det jobbigt. Att försöka sova ordentligt, äta bra, röra på sig och vara ute i dagsljus har stor betydelse för hur vi mår. Var alltså "snäll" mot dig själv för att orka med.

Du och dina föräldrar har inte en jättebra relation skriver du. Jag råder dig ändå att försöka prata med dina föräldrar - kanske blir det bättre än du tror. Du kanske kan prata med en i taget till att börja med. De flesta föräldrar vill hjälpa sina barn, men ibland kan de behöva känna att de har "tillåtelse" till det. Deras osäkerhet kan förstärkas av att du inte brukar berätta saker  för dem.Välj någon stund då det inte är osämja i luften.

Jag råder dig också att prata med till exempel skolkuratorn eller  Ungdomsmottagningen. Till dessa kan du vända dig själv.

Det finns också olika organisationer som Tjejzonen som ger hjälp via telefon och nätet, jag bifogar information om dem här nedanför.

(Om du känner att du behöver vända dig till BUP så måste dina föräldrar antagligen vara med (i alla fall i början).
Det som avgör är hur gammal ungdomen är och vilken typ av problem kontakten gäller. Huvudregeln är att föräldrarna ska vara med/godkänna kontakten. Men det betyder inte att de måste vara med vid alla samtal!) 

Kämpa på - det kommer inte alltid att kännas som det gör just nu!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta