Funderar på om jag har någon diagnos

Hej jag är en tjej på 18 år. Jag känner mig inte alls på topp och har inte gjort på ungefär 1,5 - 2 år. Allt började med att jag hamnade i en ätstörning och tappade ungefär 12-13 kg. Jag har alltid haft dåligt självförtroende och självkänsla. Har i tidigare år när jag va ungefär 9-11 år gått hos en psykolog/kurator för mitt dåliga självförtroende. Idag har jag kommit ifrån min ätstörning och gått upp ungefär 6 av dom kg jag gick ner, vilket jag känner mig stolt över. MEN det är inte alls bra, jag mår inte alls bra. Jag har under en lång period sedan ungefär 2 år tillbaka känt mig annorlunda. Jag är en extrem känslomänniska, jag tar år mig precis allting och gråter, blir arg, blir jätteglad och detta syns extremt mycket på mig. Jag kan gå från att vara super glad till att gråta för att min mamma säger till mig att städa mitt rum. Jag känner mig extremt ensam, har ingen att prata med förutom min pojkvän ibland. Vill ta tag i mina funderingar om depression, ångest, borderline som jag tror att jag har någonting utav dom. Jag har tappat all motivation till skolan och vill helst inte gå till skolan alls för mår inte bra där. Kan punktera att jag har hyfsat bra betyg och gör alltid det jag ska osv. Men känns att det blivit så mycket att det tar verkligen stopp nu. Jag vill söka hjälp men vågar inte, är rädd att folk ska tro jag ljuger och att mina föräldrar inte kommer tro mig för jag låtsas att allt är bra hela tiden. Jag vill berätta för lärarna i skolan, försökte berätta för min mentor igår att jag tycker det är jobbigt osv nu men han verkade inte förstå o tjafsade emot. Hur ska jag göra? Ska till umo imon angående mina minipiller. Ska jag boka tid för kurator? hur lång tid tar det innan man vet om man har någon slags diagnos?  

frida

BUP svarar:

Hej! 

När jag läste ditt brev tänkte jag spontant att ungdomsmottagningen skulle kunna hjälpa dig. Och nu har du en etablerad kontakt där. Det är en bra idé av dig att undersöka möjligheten till några kuratorssamtal. Där finns ju inte 18- årsgränsen som gör att BUP inte är aktuellt.

Du funderar mycket på om du skulle ha någon diagnos.Viktiga frågor som ligger och gnager. Frågan hur lång tid det tar innan du vet om du har någon diagnos kan jag tyvärr inte svara på. Det behöver i så fall undersökas i en utredning med formulär och kartläggande samtal. Jag kan inte lova att dessa frågor utreds, fast jag förstår att detta är angeläget för dig.

Vilken resa du gjort. Arbetat med sin ätstörningsproblematik och ditt dåliga självförtroende. Härligt att du känner dig stolt! Det ska du verkligen vara.

Oavsett frågorna om diagnos tycker jag att du ska försöka hitta någon som du kan prata med om hur du mår. 

Om din mentor inte verkade förstå kanske det berodde på situationen. Du formulerar dig bra i skrift så du skulle kunna visa honom det här brevet.

Om inte din mentor förstår, så försök att hitta någon annan vuxen i skolan. Där finns väl förresten också en kurator - det är en bra idé.
Bra att du kämpar på och försöker göra ditt bästa fast du inte gillar din skolan!
Det kommer du att ha nytta av sen.

Du kan också passa på när du är på besök hos umo att säga att du har funderingar om dig och ditt liv som du vill prata med någon om. 

Tänk på att du har klarat problemen med ätstörningen och ditt dåliga självförtroende tidigare.

Lycka till! 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta