Mår fortfarande sjukt dåligt efter våldtäkten

Hej, idag var det tre år sedan jag blev våldtagen men it sill hurt. Jag mår sjukt dåligt över det och INGEN i min närhet vet om det. Känns som jag tappat min livslust och jag känner mig deprimerad och nedstämd. Vet att jag inte kan säga att jag är  en depression eftersom jag inte fått det skrivet av en läkare/psykolog, men har de flesta symptomen på depression. Jag har förlorat vänner för jag inte känner tillit till folk på samma sätt som förut och absolut inte killar. Jag har haft självskadebeteende i 3 år men slutar aldrig. Jag googlar "Vad händer om man äter ... " och så kan det va allt från en krita till bomull, för att om det är så att det är farligt, stoppar jag i mig det. Vet att det inte är hälsosamt men vadå, röka o dricka är inte mycket bättre det heller, jag vill bara ha hjälp och må bra igen men vågar inte berätta efter så lång tid. Hjälp, innan det är försent!!

Kim

BUP svarar:

Hej Kim!

Jag är glad att du hörde av dig! Det är inte konstigt att du mår dåligt. Dels för att du utsattes för en våldtäkt, vilket är bland det värsta någon kan vara med om, dels för att du har suttit ensam med denna hemlighet i många år. Det är så bra, så modigt och klokt att du nu ber om hjälp!

Din beskrivning av hur du känner dig, att du tappat livslust, känner dig deppig, att du hanterar ångest med självskadebeteende och att du inte längre känner tillit till folk, skulle även andra som utsatts för sexuella övergrepp känna igen sig i. Det är precis så många mår efteråt. Inom BUP kallas en våldtäkt för ett trauma. Trauma betyder skada. Det finns väldigt bra behandling man kan få så att den skadan kan läka.

Att inte längre kunna lita på någon längre efter en våldtäkt är väldigt vanligt och gör det så mycket svårare att berätta. Precis som det är om man också skäms, vilket många gör.

Trots att det är jättesvårt, är det viktigaste nu att komma på vem du skulle kunna berätta för. Du behöver inte säga precis allt från början, det är egentligen helt upp till dig vad du berättar. Det viktigaste är att börja öppna upp - just så mycket som du själv mäktar med. Det kan vara lite i taget. Ibland behöver man vara mer rakt på för att få det ur sig: -Jag har blivit utsatt för en våldtäkt.

Helst skulle jag vilja att du berättade för någon av dina föräldrar hur du mår. De behöver sedan även få veta vad som hänt för att kunna vara till stöd och hjälp för dig på bästa sätt. Du kan också gå till exempelvis skolsköterskan eller skolkuratorn. De kan hjälpa dig vidare. Ett annat ställe där de är vana vid att prata om känsliga ämnen är Ungdomsmottagningen. På BUP kan man sedan ge så kallad traumabehandling.

Eftersom jag inte vill att det ska bli ett så stort steg för dig att berätta att det blir för svårt, vill jag nämna möjligheten att få kontakt via chatt med BRISFöreningen storasyster eller Föreningen Tilia. Det kan ju vara lättare att börja berätta så.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta