Misstänker att jag har social fobi

Hej bup. Hoppas ni svarar på detta för jag vet inte vad jag ska göra längre. Det handlar om socialfobi. Jag misstänker att jag har haft det hela livet när jag väl läser om det. Och jag tror jag har en jättealvarlig form av socialfobi. Det började när jag var riktigt liten. Jag var jätte jätte blyg. Och det har bara blivit värre med åren. Mina föräldrar vet om det här och mina lärare. Men det här påverkar mitt liv så himla mycket. Jag klarar inte av skolan, mina betyg sjunker för att jag inte klarar av att redovisa, jag klarar inte av när folk kollar på mig, Jag är aldrig ute, jag gråter mycket om någon skrattar åt mig, jag mår så dåligt. 

Alla tycket jag är larvig. Jag gråter jättemycket nu, jag orkar inte må dåligt längre. Vissa lärare förstår mig, andra inte. Och dom som inte förstår eller bara dom som tycker att det bara är och göra det (asså redovisa). Då får jag F. Jag har försökt många gånger att redovisa men när jag väl står där så går det inte. För då får jag massor av panik och går där ifrån. Ni fattar inte hur jobbigt det är. Jag kommer inte kunna leva ett normalt liv. Mitt självförtroende har bara blivit sämre med åren. Jag vet inte hur jag ska göra för att bota det här. Snälla hjälp mig? Tack ///en tacksam tjej

En tacksam tkej

BUP svarar:

Hej!

Så bra du är på att beskriva och uttrycka dig om det som känns svårt för dig. Svårigheter som du är långt ifrån ensam om att uppleva. Faktiskt är social ångest, eller social fobi som diagnosen kallas en vanlig typ av rädsla och ångest, så vanlig att man räknar med att ca en halv miljon personer lider av social fobi bara i vårt land. Med detta vill jag säga igen att du varken är ensam eller larvig, och inte heller ett jättesvårt fall! 

När man befinner sig mitt uppe i sin oro och ångest så är det lätt hänt att man blir ännu mer rädd och ledsen och då får ännu mer skrämmande tankar om att man inte kommer klara av en massa saker i livet. Men de tankarna är inte alls samma sak som verkligheten! 

Om man får stark rädsla i olika sociala situationer så är det vanligt att man börjar undvika fler och fler sociala aktiviteter. Med tiden kan man känna sig allt mer ledsen och hindrad, så som du uttrycker att det blivit för dig. 

Ofta syns inte så mycket av den oro och ångest man känner på utsidan och det kan vara svårt för andra att märka hur starkt oroad eller ångestfylld man faktiskt känner sig. Jag funderar på om det kanske kan ha medfört att att andra i din närhet inte märker fullt ut hur otroligt jobbigt du faktiskt upplever att det är för dig?

Du ska veta att det finns bra hjälp mot social ångest i form av psykologisk behandling där man får vägledning steg för steg hur man gör för att rädslan ska minska och bli lättare att hantera. På det viset kan bli friare och leva sitt liv utan att hindras av den här ångesten.

Du skriver att dina föräldrar vet om dina svårigheter, om du vill så skulle du kunna visa det här brevet för dem och berätta att du verkligen lider och önskar få hjälp för det här.

Beroende på vart man bor i landet så kan behandling ges på olika ställen. Ibland är det på BUP och ibland är det hos psykolog som man får komma till genom att ringa till vårdcentralen. Det bästa vore om dina föräldrar skulle kunna hjälpa dig att boka en tid. Känns det svårt att förklara till dina föräldrar hur du mår så brukar man kunna gå till skolkuratorn som sedan kan hjälpa till och prata med föräldrarna.

Hoppas du fick hjälp av något av de här råden!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta