Är rädd för att jag överdriver

Hej bup

Jag är en av de där människorna som tror sig kunna ha ett psykiatriskt tillstånd. Jag tror nämligen att det finns en möjlighet att jag har social ångest. Men jag är samtidigt rädd att jag bara överdriver min blyghet. För jag är blyg mot främlingar, och personer jag inte träffat på länge. Men om jag haft kontakt med personen senast veckan (ibland mer) och beroende på hur länge jag känt personen så är jag inte alls blyg. 

För att dra några typiska symptom som jag känner att jag lider av (kan dock vara överdramatiseringar, jag vet ärligt talat inte):

1. Jag hatar presentationer. Vare sig det är en person, eller en grupp. Jag kan bli nervös bara av att prata inför en förälder när jag tränar för att kunna göra det inför halvklass. Men hemma så är jag bara nervös, snubblar kanske lite på orden. Men i skolan kan det bli att jag får en klump i halsen och är på gränsen till tårar. Och efteråt inser jag ofta hur mycket jag skakar. 

2. Jag kan ofta känna att jag har svårt att starta en konversation. I vissa fall om jag är i ett samtal med en person och det varit tyst ett tag så kan jag vara rädd att avbryta den andra personen. Om en person frågar mig någonting är det dock mycket lättare att svara. Då är jag bara rädd att min röst ska vara skakig, men det brukar inte hända om svaret är kort.

3. Jag är väldigt rädd för att såra folk med mina ord. Men jag säger ofta saker utan att riktigt tänka igenom dem. Och ångrar på en gång att jag sa dem, även fast personen i fråga inte tog illa upp så ångrar jag det fortfarande. 

4. Jag ber väldigt mycket om ursäkt, så mycket att personer jag känner sagt att det förlorat sin mening (jag har skrivit en annan fråga till bup om det här dock) 

5. Jag kan äta tillsammans med kompisar i matsalen. Men om jag känner att någon kollar på mig när jag äter så känner jag ett obehag. Och jag undviker att äta/dricka på ställen där det hörs. T.ex. tunnelbanan, där det känns som att många tittar. 

6. Jag kan börja stamma eller tappa rösten när jag ska svara en fråga ställd av en person som jag inte känner så väl/inte känner. 

Jag inser dock att mycket av det här kan vara generella "blyghets symptom" men den lilla känslan att det kanske är något ligger kvar. 

Jag nämnde vid ett tillfälle det här för min mamma liksom i förbifarten och hon viftade bort det och sa att jag bara är blyg och att jag inte ska säga att jag har något jag inte har för att de med social ångest faktiskt drabbas av det. Och det känns lite som att jag bara drar ner de med social ångest när jag säger att jag kanske har det. Men jag vet inte. Och jag vill inte ta upp det igen med min mamma...

Tacksam för svar av något slag

BUP svarar:

Hej

Jag har läst ditt brev, vill först säga eller skriva till dig att jag inte tycker du överdriver din blygsel, inte det minsta. Om nu din mamma viftar bort detta ska du inte känna att du överdriver.

Du är fantastiskt bra på att beskriva och sätta ord på din blyghet/sociala fobi. Vilket arbete du lagt ner med texten och vilka bra exempel du tar upp. Jag är imponerad.

Du beskriver att det är lättare att prata med dom du känner sen tidigare. Du vet ju vilka intressen de har, de känner dig och har säkert lättare att hitta gemensamma områden att prata om mer än om vädret som vi tar till för att mjuka upp en konversation. Ett bra exempel du tar upp som beskriver att i vissa situationer är du blyg. I andra situationer är du trygg, samtalet flyter på och känner sig inte blyg alls. Det kan vara olika i olika situationer. Viktigt att inte glömma det.

De situationer som du beskriver som skapar nervositet känner många igen. Det kanske inte är någon tröst för dig men det är normalt att vara nervös. Att tycka att det är svårt att prata inför klassen eller träffa nya personer. Att vara rädd för att det ska bli en pinsamt tystnad då ingen av oss vet vad vi ska prata om. -"Hur ska jag göra nu? Kan jag säga ett snabbt hej då och bara gå därifrån. Hur skulle den andra personen uppleva detta?" 

Du skriver att du är rädd för att dina ord sårar. Du verkar var en bra vän och observant på vad som händer runt omkring dig. Bra att du kollade hur detta togs emot och att det inte sårade.

Frågan om man är blyg eller inte, om man överdriver eller hur allvarlig detta är handlar som jag ser på det om hur mycket detta påverkar ens liv. Jag ser detta som en flytande skala. Från mindre symtom till jättestora. Hur detta påverkar ens livsföring.

Jag ska beskriva detta med att ge ett exempel på två ytterligheter. Om läget är att  ungdomen slutat att gå till skolan, träffar bara sin familj eller knappt det. Väljer bort alla sociala kontakter och går knappt utanför bostaden. Då är det allvarligt och då behöver personen mycket stöd att bryta detta beteende. Det är extrem fallet på skalan sedan ner till en om jag slarvigt utan att förminska problemet en kalla det en vanlig nervositet. Du ska börja på en ny fritidsaktivitet. Du är spänd, förväntansfull och nervös. Du samlar mod och tar dig dit. Vill göra ett bra första intryck. Ledarna kommer ihåg att de själva var nervösa första gången och tar emot dig på ett finns sätt. Första gången lite blyg och avvaktande sedan tar du för dig mer och mer. Efter en tid har blygseln försvunnit.

Det jag vill att du ska veta är att det går att öva på detta för att känna sig modigare och till exempel klara av att hålla föredrag inför klassen.

Du övar ju redan när du skriver att du förbereder dig hemma innan. En väldigt bra sak att göra. Det kan vara svårt ändå men att förbereda sig är bra. En idé som jag testat med några ungdomar var att använda video. Att spela in sitt föredrag och titta på det för att se hur just du ser ut. Många tror att det syns jätte tydligt att man är nervös vilket det i många fall inte gör.

Den egna upplevelsen och obehaget ska man ta på allvar och inte förminska. Men det kan vara bra att påminna sig att andra eleverna sällan märker att någon som håller ett föredrag är så nervös som man själv känner sig.

Sist men inte minst: du överdriver inte och blygsel går att arbeta med.


  



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta