Känns som jag håller på att bli galen

Hej,

jag vet inte hur jag ska börja förklara, så jag säger det bara rakt ut antar jag. Det känns som om jag håller på att bli galen.

Det känns inte som om jag finns, som om jag inte existerar och att världen runt om mig är overklig. Eller som om jag redan är död. Jag förstår att jag finns, att jag är verklig, men det *känns* inte som det. 

Det känns som om mina händer, ben och armar inte är mina, och de är konstant bortdomnade. Jag känner inte igen mig i spegeln längre. Jag vet att mina ansiktsdrag och min näsa och mina ögon är mina, men det känns inte som jag. Jag kan ligga och bara stirra in i väggen i över en timme för att jag inte känner mig verklig nog att röra på mig. Det känns hela tiden som om jag flyter ovanför min kropp, men samtidigt känns det som att jag är instängd i mig själv.

Jag vet inte vem jag är längre, det känns som om jag inte är verklig, jag har tappat bort "jag-et". 

Jag känner så här konstant. Jag har dagliga självmordstankar. Jag vet ingen annan som känner såhär och när jag googlar så hittat jag ingenting. Det känns som om jag är påväg att bli galen. Hjälp. 

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Hur har du  det omkring dig? Går du till skolan eller stannar du hemma? Träffar du kamrater? Och kan du tala med dina föräldrar.

Utifrån ett brev kan man inte ställa någon diagnos. Man måste träffa dig och tala mer med dig för att kunna göra det.

Om man är för mycket ensam med sina egna tankar, livet är för stilla och ingenting bryter av som får en att relatera till något utanför sig själv och detta pågår länge, kan det kännas på det här viset.
Det förstärks om du är hemma från skolan på dagarna, inte träffar eller talar med någon och dessutom är rädd för hur du mår.

Om du upplevt någon svår händelse där du känt dig maktlös och mycket rädd, så kan det vara en förklaring till att du reagerat på det här sättet.

Vet dina föräldrar om hur du känner dig? Om inte kan du berätta för dem så de får en chans att hjälpa dig? 

Först och främst råder jag dig att gå till vårdcentralen för att utesluta någon kroppslig orsak till att du känner så här.

Om du upplevt något mycket skrämmande så ska du berätta om detta för någon - om inte dina föräldrar så kanske någon i skolan som skolkurator, mentor eller skolsköterska.

Dessutom kan du också ringa, chatta eller maila till Bris eller Mind.

Men du har också dagliga självmordstankar och behöver snarast någon att tala med som kan hjälpa dig ur detta.

Kontakta BUP eller ungdomsmottagningen i din kommun eller skolkuratorn.

BUP kommer också att vilja tala med dina föräldrar, men du kan först komma till ett samtal ensam om du helst vill det.

Vänta inte! Gör något av detta nu. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta