Kan inte berätta

Hej jag är 13 och sedan några månader tilbaka har jag haft ongest,ongesten kommer oftast när jag ska sova.Jag blir alldeles varm mitt hjärta slår fortare och jag skakar.Jag vet vad min ongest beror på och jag tror nästan inte det finns någonting jag kan göra åt det.Jag vet vad min ongest beror på men jag kan inte bäretta det.Jag känner mig så ensam när jag tänker på det.På dagen går det bra oftast för då tänker jag typ att det inte gör något eller det var länge sedan. Vad ska jag göra jag kan värkligen inte berätta för någon,den skulle hata mig till och med minna föreldrar.

Alice

BUP svarar:

Hej Alice!

Du vet vad som ligger bakom din ångest. Du antyder att det något som hänt någon gång tidigare i ditt liv. Du kan tränga bort dina tankar om det som hänt under dagtid, när du är sysselsatt med andra saker och det är i och för sig bra. Frågan är vad du tror, hur länge det kan funka för dig på det sättet? Jag misstänker att din sömnlöshet på kvällarna och din gnagande ångest kommer förr eller senare att störa dig även på dagtid. 

Ditt problem är tvåfaldigt. Det fösta är själva händelsen som har inträffat och som inte lämnar dig i fred även om det var länge sedan. Det andra är att du tror att man inte kommer att förstå dig, att man skulle "hata" dig om du berättade. Låt mig kommentera båda två.

Om det något svårt eller mycket obehagligt inträffar i vårt liv och vi förblir ensamma med att bära en sådan upplevelse brukar det påverka oss alla. Det kan vara svårt och traumatiskt, som övergrepp, sexuellt eller på annat sätt. Det kan faktiskt vara något som kanske till synes inte är så dramatiskt, som till exempel en förnedrande situation då man skämdes och det fortsätter att spöka i vårt huvud. Jag vet inte vad det kan ha varit i ditt förflutna. Men oavsett vad som har hänt finns det bara en väg att gå: börja prata om det. Det ger dig möjlighet att bearbeta händelsen/upplevelsen vad det nu än var.  Samtal (personligen eller via chatt) ger dig möjlighet att få ny tankar, nya infallsvinklar, få tröst och stöd. Resultat bli att din ångest avtar eller så småningom försvinner helt.

Men det stora hindret är att du inte litar på denna möjlighet. Du är för närvarande instängd i dina egna fantasier om hur andra skulle reagera. Jag kan inte ens gissa vad du har för grund för att tro att även dina föräldrar skulle börja "hata" dig. Det är du som känner dina föräldrar. Men det är inte vanligt att föräldrarna börjar hata sitt barn för att barnet har råkat ut för något traumatiskt eller något som barnet inte kan hantera på egen hand. De brukar försöka hjälpa barnet även om de först reagerar med bestörtning och liknande.

Det som jag dock bestämt vet är att ingen professionell person "hatar" någon som vänder sig till honom/henne med ett problem, vad det än handlar om. Inte ens någon vanlig, normal människa gör det. Försök att lita på dessa mina ord. Vi vet att många har svårt för att börja "avslöja en hemlighet" som man burit på under en lång tid. Ett offer skäms och tar skulden på sig. Det är en vanlig företeelse, du är inte ensam med sådana tankar. 

Vad kan du göra? Du kan börja med att chatta på nätet, till exempel på tjejzonen.se eller på bris.se. Det kan hjälpa dig att bryta din ensamhetskänsla och börja uttrycka dig. Det kan du göra anonymt. Sedan kan du kanske gå vidare om det behövs och tala med skolkuratorn eller vända dig till ungdomsmottagningen.

Pröva dessa vägar och du kommer att mötas med förståelse, får du se.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta