Tror jag har emetofobi

Hej. Jag är en tjej som är 13 år och tror att jag har emetofobi.

Allting började för ungefär 4 år sedan när jag var hemma hos en kompis som hade grov fobi för att kräkas, och hemma hos henne kräktes jag. Hon sprang ut ur huset och fick panik medans jag var kvar där inne och hade ångest för vad jag precis gjort. Jag började tänka att jag var en hemsk person som hade utsatt henne för det här.       Något år efter var jag hemma hos en annan kompis och där spydde jag också, hon hade visserligen inte någon fobi för att kräkas men jag kände mig ändå dum som gjorde det hemma hos henne. 

Det jag är rädd för är att bli magsjuk. Jag vet inte varför jag är rädd för att vara just magsjuk, men tanken över att kräkas från att ha ätit någonting dåligt låter inte lika jobbigt som att kräkas från att vara magsjuk. 

Men jag har inte förrän ungefär ett halvår tillbaka stött på några större problem. Nu har jag börjat få tvångstankar. Jag tvättar händerna flera gånger per dag ända upp till armbågarna för att vara säker på att alla bakterier är borta. Jag delar aldrig någon mat eller dricka med någon annan ifall att de skulle ha något virus på sig, jag undviker även att ha kroppskontakt med någon så att inga magsjuke-virus hoppar på mig. Större delar av nätterna ligger jag vaken så att jag enkelt kan stiga upp om jag behöver spy. Jag har även en hink ståendes bredvid mig ifall att. Och detta gör att jag konstant tänker på vad som skulle hända om jag blev magsjuk, jag mår också illa hela tiden troligen pga att jag tänker på det så mycket. Jag har även fått mycket inre stress av det här.

Jag skulle så gärna vilja göra behandling i form av KBT, eftersom det här tar upp en större del av mitt liv, men jag vet inte hur jag ska göra eller vart jag ska vända mig. 

Tack.

Julia

BUP svarar:

Hej Julia!

Så kloka tankar du har om den här rädslan du utvecklat, och du verkar ha läst på en del om det och behandling.

Vilken otur du hade som blev sjuk och kräktes hemma hos en kompis som just själv hade kräkfobi och reagerade så känslosamt i den stunden. Det är lätt att föreställa sig att vem som än hade råkat ut för det här som du gjorde hade upplevt det som jobbigt, kanske till och med skamfullt. Men varken du eller någon annan kan hållas personligt ansvarig för de virus man smittas av.

Det är en ganska vanlig ångestreaktion, att man tänker att man har ett större ansvar än man egentligen kan ha över något. Du är klok som har förstått att den här rädslan för att bli magsjuk har övergått i ångest då du börjat tänka på rädslan en stor del av din vakna tid, tvättar händerna mer än vad som anses vara vanlig handhygien, har fått svårt att sova. Som du kanske redan läst så finns det bra hjälp och behandling för denna typ av rädslor.

Jag funderar på om du har kunnat berätta för dina föräldrar om den här rädslan och hur plågsam den har blivit? Det brukar vara till hjälp hemma när föräldrarna också blir insatt i hur man mår och känner sig vid ångest, så de kan förstå och stötta dig hemifrån.

När man första gången drabbas av ångest kan det vara bra att börja med att gå till en läkare vid vårdcentralen för att kolla upp så att kroppen är i balans. Du skrev att du ofta mår illa, det kan vara en reaktion på ångest men ibland kan det också vara tecken på något annat i kroppen.

Om man också berättar för läkaren om den ångest man fått så kan vårdcentraler på flera ställen erbjuda kontakt hos psykolog eller hänvisa till en BUP-mottagning. Om du tycker att det känns för svårt att berätta själv för dina föräldrar om ångesten så brukar skolkuratorn kunna vara till hjälp med det.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta