Ett mörker drar mig in hela tiden

Hej! Om jag ska gå rakt på sak mår jag ganska dåligt, jag har självskadad ett par gånger men funderar inte på självmord dock. Jag tror att jag kanske lider av någons slags social ångest. Vissa dagar är det bättre då kan jag prata inför klassen vilket jag konstigt nog inte har problem med när jag presenterar något inför klassen eller nej jag är panikslagen i stunden men jag skulle hellre dö än att en lärare skulle säga att jag inte presenterar bra. Varje gång jag går i köpcentret så tittar jag ner mot mina fötter när jag passerar folk och ibland kan jag nästan höra röster i mitt huvud men de händer bara ibland. Jag undviker ögonkontakt vilket många har märkt men för det mesta verkar jag ganska snäll och social människa, vilket jag förstår att folk tror då jag kan umgås med massor av folk och pratar på hela tiden, men jag tror att det blir så för att jag blir så osäker med tystnad för då kanske de sitter och tänker hur dum jag är men när jag väl börjar prata så ångrar jag att jag ens finns och önskade att jag inte börjat prata men jag kan inte sluta för den osäkra delen av mig verkar vilja prata på och göra mig till en slag pajas för jag säger ganska konstiga grejer. Sedan har jag extremt mycket ångest ibland för att jag sagt något fel som jag i själva verket vet att ingen brydde sig om eller så finns den bara där och tynger ner mig hela tiden fån stunden jag vaknar till stunden jag somnar.

En dag i skolan så sa jag något till min kompis under matte lektionen och läraren frågade om de var något jag ville dela med mig om och jag svara nej, vilket alla gör när de småpratar och läraren märker. Men jag försökte att inte börja gråta för jag avskyr att bli tilltalad fast det inte märks. Så efter flera minuters försök att inte gråta så bröt jag ihop och när alla frågade var som var fel sa jag att det inte var något och sprang mot toaletten. Det händer ofta att jag bryter ihop för att leta på trycket men oftast hemma.  Sedan var de också en incident  är jag var med klassen och orienterade. Mina vänner som jag orienterade med tyckte jag var jobbigt för att jag "argumenterade" mycket men jag vet själv att de bara var ett sätt som jag brukar använda för att lindra ångesten så efter ett tag så tappade jag dem och gick före mest för att jag inte klarade av att vara med så många personer samtidigt. När de sedan hittade mig blev de väldigt sura på mig men inte på den andra tjejen som också gick iväg, så jag visste att jag skulle bryta ihop så jag började springa och springa och grät och grät och slog mig så hårt att jag hade ont i flera dagar. 

Men jag mår fortfarande dåligt ifrån den helgen och de hjälper inte att jag har aggressions problem vilket jag tror är en from att lindra ångesten. Men asså varför skulle jag vara så ledsen och må så dåligt? Jag är väldigt hälsosam duktig i skolan, en av de bästa i min region i en viss sport och på topplistan i Sverige. Bra föräldrar med bra ekonomi, vänner. Varför räcker inte det? För att ett mörker drar mig in hela tiden och ibland önskar jag att den bara kunde sluka mig helt för alltid. jag vågar inte söka hjälp för tänk vad folk kommer tänka och tänk om de ändar något i mina pappren så jag har svårare att skaffa jobb bara för att jag mår dåligt. Vad ska jag göra?

Darkness

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det låter som du verkligen inte vill visa någon din egen osäkerhet i olika situationer. Du kan prestera fast du är panikslagen för du vill absolut inte prestera något mindre bra och du är orolig för vad andra ska tycka och tänka om dig. Det låter som du har en mycket sträng sida som är själviakttagande och granskande och ibland är dömande och den dyker kanske upp när du är tillsammans med andra och då blir det som en social ångest. Samtidigt är du väldigt kompetent på många olika sätt och kan prestera och du verkar otroligt duktig på att vara bland andra fast det också är så besvärligt för dig. Kanske din osäkerhet paradoxalt nog också bidrar till att du kan prestera så bra?

Du skriver att du inte vågar söka hjälp utifrån för att något kan bli skrivit i journalen som inte är bra för dig eller det ska bli svårare att skaffa jobb. Det är nog ingen fara med det. Det som står i journaler är oftast skyddat från insyn men det finns undantag. Du kan läsa vår länk.

Kanske ska du börja med att prata med dina föräldrar och vänner om din osäkerhet? Det kanske inte blir så lätt på grund av dina  farhågor om vad andra ska tänka och tycka om dig dyker nog upp? Jag tycker du ska försöka börja där i din närmaste omgivning med människor du känner förtroende för och se hur det går.  Alla är osäkra i vissa situationer. Det är normalt och alla har sina egna strategier att hantera det och det kan kännas bättre om det är något som du kan prata om med andra och inte behöver dölja.

Om det här känns för svårt att göra på egen hand eller om du inte tycker det hjälper så tycker jag att du ska prata med din skolkurator eller föräldrar och söka hjälp. Ni kan ta kontakt med en vårdcentral eller BUP.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta