Känner mig sviken, oprioriterad och orolig

Hej!

För drygt 1 år sedan var min pojkvän otrogen mot mig och det var då jag började må dåligt. Jag har varit nedstämd sen dess och har senaste månaderna gått hos en psykolog på bup.

Det är så mycket som hänt det senaste året som tynger mig och det handlar alltid om situationer då jag känner mig sviken av min pojkvän. Jag känner mig lätt sviken just för att jag är rädd för att bli sviken. Det är en ond cirkel.

På senaste tiden har jag inte tillåtit mig att tänka för jag vill och orkar inte gråta eller vara ledsen mer. Så fort jag tänker så mår jag så jävla dåligt.

Just nu känns det som allt försvunnit iväg lite från mig, mina känslor, mitt hjärta och jag själv. Mitt huvud är fullt. Jag är i skolan men skolkar för jag orkar verkligen inte. 

Min pojkvän gjorde nyligen slut med efter 1 år tillsammans pga han inte var mogen för ett förhållande och var osäker på sina känslor för mig. När jag tänker på att det är slut mellan oss så känns det som att jag kommer dö. Han var min stora kärlek och min bästa vän.

Jag hade velat fortsätta vara tillsammans men jag förstår att det inte skulle funka om han kände så. Så länge vi är bästa vänner så är jag nöjd och det har även han sagt. Men bästa vänner hör av sig och visar att de bryr sig om varandra, och det gör inte han. Jag trycks ner under ytan på grund av hur han behandlar mig och även om jag tagit upp det och han sagt att han inte vill behandla mig så, så fortsätter han göra det.

Det är inte jobbigt mellan oss utan vi är fortfarande jättebra vänner egentligen men ibland känner jag det som att han behandlar mig som skit. Trots att vi pratar varje dag, kramas, skriver osv. och att han säger att bryr sig och det sista han vill är att jag ska vara ledsen så gör han verkligen inget som visar att hans ord är sanna.

Eftersom vi går i samma klass och hänger i samma gäng så träffas vi varje dag. Han är hela tiden med sina vänner, han hälsar knappt på mig, han bryr sig inte om jag sitter ensam eller verkar nere. Han hör heller inte av sig, smsar/ringer, frågar om vi ska ses eller säger något som tyder på att han bryr sig. Jag känner inget stöd från honom när det kommer till mitt mående och jag känner inte att han överhuvudtaget bryr sig om mig i allmänhet.

Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa må dåligt. Jag känner mig ständigt sviken, oprioriterad och orolig. Det känns inte som att någon av mina vänner bryr sig eller att jag har någon att vända mig till. Det är för mycket för mig.

Tack på förhand<3

all time low

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du sammanfattar ditt brev själv med att du ständigt känner dig sviken, oprioriterad och orolig. Just nu har du det tufft för du känner att du samtidigt förlorat din pojkvän och din bästa vän, som är samma person. Det är klart att det känns jobbigt! speciellt eftersom ni fortfarande träffas varje dag i klassrummet.

Du berättar att du sedan några månader tillbaka träffar en psykolog hos BUP. Så bra! Min rekommendation till dig är att berätta för denna kontakt så mycket som möjligt om hur du har det och hur du känner och tänker. Var inte orolig att det ska vara för mycket eller oviktigt, tillsammans kan ni reda i detta.

Tappa inte hoppet om att må bättre! Ibland tar det lite tid att komma på rätt köl igen när man är nedstämd, men du har tagit första stegen genom att söka hjälp.

På UMO finns en del att läsa som kanske kan vara till hjälp för dig.

Ta väl hand om dig!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta