Har egentligen allt att leva för

Hur börjar man tänka mer på sig själv och sitt liv? Jag tycker att allt är meningslöst och inte spelar någon roll, inte ens mitt liv. Jag har ingen ork i kroppen och skulle inte bry mig om jag dog. Och jag vet att ingen skulle bry sig heller, för ingen gjorde det när jag hamnade på sjukhus efter mitt första försök. Jag känner mig bara så matt i kroppen och mitt från ingenstans, när jag är med folk kan en våg av ångest skölja över mig och istället för att vara sådär glad och skratta så stirrar jag in i väggen och blir sur. Jag vet inte varför! För jag borde vara bra nu sedan sist. Alla förväntar sig det, jag också. Jag vill inte söka hjälp igen, har inte kontakt med bup pga olika anledningar och vill helst inte gå dit igen. Det ger mig ingenting. Rummet hos bup ger mig oändlig ångest, där spenderade jag mycket av min mörka och ledsna tid. Tänker mycket på allt. Jag orkar inte med skolan, pressen osv. Jag orkar inte falla ihop av tårar och smärta för kroppen inte orksr mer. Jag vill bara vara fri. Få springa i skogen, få flyga och slippa tänka och känna. Mitt huvud sprängs snart. Snälla säg mig, finns det en chans att jag kan bli okej igen? Jag har egentligen allt att leva för. En stor familj. Okej betyg. Fina vänner. Men en stor del av mig är tom och en stor del vill inte kämpa mer. Jag ber till Gud varje dag men det finns nog inget hopp för mig längre. Känner ingenting när jag skär, när jag slår. Vill inte äta, inte prata, inte andas. Hur botar man demoner som äter upp en inifrån bit för bit? Hur slutar man att vilja dö? Hur slutar man önska och tänka och vilka lägga sig på ett tågspår varje dag? Hur överlever man en kamp mot sig själv? För jag är så nära att bara ge upp nu, jag orkar verkligen inte mer.

H.J

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt fina och mycket rörande brev till oss. Det låter som du är allvarligt och djupt nedstämd. Du vet att du har allt att leva för, familj och vänner men det är som det inte betyder något. En stor del av dig är tom. Du känner inget när du skadar dig och du vill inte äta. Om man mår så är det inte konstigt att du inte orkar med skolan.

 Du skriver att du borde vara bra nu att du själv och din omgivning förväntar sig det. Men så är det ju inte! Du mår fortfarande jättedåligt!

Du undrar hur man botar demoner som äter upp dig inifrån och hur ska du sluta att vilja dö. Hur överlever du en kamp mot dig själv. Ja, du behöver hjälp. Du behöver någon vid din sida när du sviktar när de självdestruktiva krafterna håller på att ta över. Jag tror också du behöver någon vid din sida när du känner dig ledsen. Men du skriver att du inte vill söka hjälp igen och du tror att ingen skulle bry sig om du dog.

Du skriver att du helst inte tar kontakt med BUP igen. Du skriver att det inte ger dig något. Det låter som något gått fel i din kontakt med BUP men jag tycker absolut du ska ta kontakt igen. Kanske går det att reda ut vad som hänt i kontakten så att det blir bra för dig. Du har alltid rätt att byta behandlare om du inte trivs. Du skriver att rummet hos BUP ger dig oändlig ångest. Det låter som väldigt obehagligt. Kanske kan du beskriva dina dåliga erfarenheter så ni kan göra något annat, något som du själv tycker hjälper och som du mår bättre av. Men du vet att om du nu mår mycket dåligt kommer du inte må bra på en gång. Det tar tid men du behöver hopp och hjälp  att må bra och det kan du få om du tar kontakt med BUP igen.

Du skriver inget om dina föräldrar. Kanske är du besviken på dem. Du skriver att ingen skulle bry sig om du dog. Så kan man känna om man inte tror man är något värd som i en allvarlig depression. Jag är säker på att du har fel och därför tycker jag att du ska berätta för dina föräldrar hur du mår och känner. Alla förväntar sig och tror jag, hoppas att du nu ska må bra. Men det gör du inte och det måste du tala om och få deras stöd även när du mår dåligt.

Jag tycker också att du ska ringa Bris tel. 116111 och berätta om din situation och din tveksamhet till att ta kontakt med BUP igen. Du kan prata anonymt med en kurator och mer ingående diskutera hur du ska göra för att nu få hjälp. Du skrev trots allt till BUP och det är alldeles säkert – du har fortfarande många chanser att bli okej igen! Och du skriver också något väldigt hoppfullt - att du vill vara fri, springa i skogen och slippa tänka och känna. Du kan faktiskt ta dig ut i skogen och kanske återhämta dig för en stund?

PS. Du skriver att du är matt och trött i kroppen. Kanske ska du gå till en vårdcentral och låta undersöka dig, så det inte är något kroppsligt?

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta