Svårt att prata med vuxna

Hej! Jag är en tjej på 13 år som på senaste tiden verkligen har börjat mä skit. Jag vet inte om jag har en depression men tror det. Jag har ångest, allmännt nerstämd, sämre aptit, svårt att få saker gjorda, sämmre koncentrationsförmåga och undviker saker jag vanligtvis tycker är kul. Detta har hållt på i några månader man jag har fortfarande inte berättat för någon. Jag har svårt att prata med vuxna och svårt att be om hjälp. Kan inte prata med mina föräldrar då dem slår mig och inte kan lyssna utan att prata själva. Dem bryr sig inte. Vart söker man hjälp och var kan man få veta om man har en depression?

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du skriver om dina funderingar kring en diagnos, depression. Det gör du för att när du tittar på typiska symtom på depression känner du igen dig. Så är det helt säkert.

Ändå vill jag börja på den andra ändan. Dina föräldrar slår dig. Inte undra på att du inte kan berätta för dem hur du mår, att du saknar förtroende för dem. Du brottas alltså med två svåra problem där hemma.

Det ena är att du är utsatt för fysiskt våld. Oavsett om det handlar om örfilar, att bli agad, om man får "bara" slängar med händer eller något redskap eller om det är allvarligt misshandel talar vi om fysiskt våld. Det är strikt förbjudet i Sverige att slå barn. Ingen förälder får göra det, punkt. Denna lag kom till för att man vet att barn tar skada av att bli slagna. Därmed är vi vid den första viktiga frågan. Man kan få precis sådana symtom som du räknar upp om man blir fysiskt bestraffad. Nedstämdhet, ångest, problem med koncentration och energilöshet kan vara direkt resultat av sådana förhållanden hemma. Slutsatsen är att det inte är diagnosen som gör skillnad för dig utan att du får hjälp med att reda ut och förändra det som pågår hemma, alltså det som ger dig symtom på nedstämdhet och depression.

Nu kommer vi till det andra problemet. Att inte hitta stöd och förståelse hos sina föräldrar är det svåraste för alla barn. Tyvärr finns det många föräldrar som inte kan leva upp till sin föräldraroll. Det är en ständig besvikelse för barnet i familjen och den i sin tur också ofta orsakar sådana symtom du har, alltså ledsenhet, nedstämdhet, orkeslöshet, aptitlöshet och så vidare. Det kan bli så även om fysiskt våld inte förekommer.

Jag förstår att du har svårt att prata med vuxna, att lita på vuxna. Du har inte så mycket god erfarenhet av att kunna lita till vuxna i din närmaste omgivning. Men du behöver hjälp, det står klart. Risken är annars att du blir ännu mer nedstämd och går in i en djupare depression. Det måste förbyggas!

Om det lättare så kan du börja ta hjälp på nätet. Gå in på Barnens rätt i samhället där du anonymt kan tala med någon per telefon eller mejla eller chatta om dina problem hemma och om din nedstämdhet och få råd, stöd och vägledning. Du kan också chatta med någon på tjejzonen.se

En annan möjlighet eller nästa steg kan vara att du går till skolkurator eller skolsköterskan och uppriktigt berättar om hur du mår och varför du inte vill tala med dina föräldrar. Du kan också tala med någon av dina lärare som du har förtroende för. Utanför skolan kan du också gå till ungdomsmottagningen som har erfarenhet av sådana svårigheter hos ungdomar som du har.

Låt det inte gå längre i samma spår, följ något av mina råd!

Läs gärna mina bifogade länkar, det kan vara lärorikt för dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta