En grov klump i magen

Hej!

Under de senaste 3/4 åren har jag upplevt en extrem nedstämdhet och ångest vardagligen. Jag tror att det beror på högstadiet och mycket som händer. Men jag vet inte om jag skulle lida av ångest eller depression utan jag känner mig somsagt bara nedstämd och orolig för det minsta lilla. Jag vet inte riktigt varför då jag inte har gått igenom något extremt utan det enda är att jag har haft många problem med kompisar som tex att dem en vecka är så snälla och en vecka otroligt kritiska och får mig att känna mig utanför och jag kan inte lämna dem för att jag har känt dem så himla länge och det är sista året vi går ihop. Sedan kommer jag inte så bra överens med min familj vilket jag antar många tonåringar inte heller gör. Skolan har också satt en sådan press för mig och mina mål sjunker, det jag tyckte var kul förut bryr jag mig inte om längre eller jag finner rättare sagt inte intresse i det. Jag har ingen lust eller energi alls, jag har knappt lust att ta tag i vardagssysslor som att duscha, städa rummet, göra läxor osv. Jag har en grov klump i magen och sådan ångest varje dag och jag känner mig nedstämd minst 5-6 ggr i veckan och då håller det i en hel dag, ångesten sitter kvar hela tiden så den försvinner inte under dagen. Det känns som att alla har så högs förväntningar på mig hela tiden, att jag alltid ska vara fin, bra på allt, finnas där för dom mm. Ingen vet om att jag känner så för att jag har tillitsproblem plus att jag inte vågar att prata med någon inte ens kuratorn på skolan. Min aptit är antingen att jag äter för mycket eller lite mindre än förr eller som vanligt så det skiftar, dock så har jag det mycket svårare att somna om nätterna för att det snurrar runt en massa frågor och tankar i min hjärna om allt, eller så sover jag så länge men kan vakna någon gång och återgå till att sova. Jag gråter varje dag för att det har blivit så att det minsta lilla sårar mig, jag tål mindre, jag tar åt mig mer av allt och småsaker. Jag får grov ångest och stress att jag gråter av små beslut som jag måste ta som exempelvis vad jag ska klä på mig eller om jag ska följa med till affären eller inte, jag har så svårt att ta beslut och det slutar oftast med ångest, stress och en massa tårar för mig. Jag orkar inte mer för att jag behöver hjälp men vågar inte ta hjälp/få hjälp. Mina skratt, leenden och min glädje känns så falskt för att jag innerst inne egentligen mår ursäkta språket men rent ut sagt skit. Jag är tacksam för allt men jag önskar att detta var bättre än vad det är. Min psykiska ohälsa har bara blivit grövre och värre genom åren. Mina känslor har blivit starkare, när jag är ledsen då är jag verkligen jätteledsen och det gäller även ilska, glädje, avundsjuka, allt möjligt. Mitt självförtroende skiftar mellan rätt så bra och väldigt dåligt, jag har blivit mycket osäkrare som person. Jag har svårt att koncentrera mig på det jag borde. Vad skulle ni kunna säga om detta? Detta är nog allt jag kommer på just nu iallafall. Tack så mycket för svaret!

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Du har onekligen en jobbig period i ditt liv. Egentligen ser du själv alldeles klart vad det är det handlar om och du sammanfattar dessa faktorer mycket klokt.

Det är problem hemma med föräldrarna som du själv tycker är ungefär så som ofta brukar vara i tonåren. Det kan stämma men det är ändå är någonting som försvårar livet och vardagen för dig. Allting är lättare om man har en förtrolig relation till mamma eller pappa och allting är jobbigare om man inte har det. Sedan skriver du om trassel med kompisarna som inte heller är ovanligt i kompisrelationer men jobbigt i alla fall. Skolan och pressen är en ytterligare faktor. Allt som allt är det inte svårt att se att du känner dig jättestressad och till följd av allt det här blir du nedstämd, tappar energi, motivation, blir överkänslig mot "det minsta lilla" och är gråtfärdig nästan jämt. Tyvärr ingår sömnrubbningar i detta onda paket.

Jag tycker att du håller på att tömma ditt energiförråd och du behöver hjälp utifrån för att sortera bland alla dessa saker. Lära dig att välja och välja bort, se vad som är viktigt eller marginellt. Vuxna i liknande situation får hjälp av konsulter eller coach. Ungdomar ska få hjälp av skolkurator, skolsköterskan eller man kan gå till en ungdomsmottagning. Om du kan tala med dina föräldrar om hur du mår kan ni tillsammans gå till den BUP-mottagning du geografiskt tillhör där man kan få familjesamtal och få råd hur man som föräldrar kan hjälpa sitt barn (adresser finns på vår hemsida). Det är många som behöver det och därför kan man också få familjesamtal på socialtjänstens familjeenhet (det betyder inte att man har enorma problem hemma).

Jag tycker du känner väl av hur mycket stress du har och hur detta påverkar dig oerhört negativt. Det ska inte fortsätta på det här sättet, du ska få hjälp. Om det underlättar för dig kan du kanske visa ditt mejl och mitt svar för dina föräldrar. Stresshantering är en svår nöt att knäcka för många, inget konstigt med att man tar hjälp med det och därmed får påfyllning av den energi som annars hotar med att inte längre räcka till.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta