Hur ska jag be om hjälp?

Jag har haft depression de senaste 3-4 åren nu, och det är oftast lätt för mig att putta bort känslor och mina personliga problem eftersom jag känner att de bara stör andra, men jag har gått i nian i några veckor nu och känner att det blir svårare.

Att prata känslor är verkligen inte min grej, och jag blir obekväm när folk försöker ta upp tidigare händelser som t.ex "breakdowns" och självskadebeteende. Mesta av tiden klarar jag av att få andra att tro att det bara var en temporär sak, men jag börjar själv inse att den fronten inte kommer hållas speciellt länge till. Som många andra så kämpar jag med dåligt självförtroende, självskadebeteende, depression, ångest och stress, osv, och jag tror inte att jag orkar med det längre.

Mitt största problem är att be om hjälp. Det kan vara om allt, från ett mattetal i skolan till mental hjälp. Jag försöker verkligen ibland, men de flesta runt omkring mig vet oftast inte vad de ska göra eller hur de kan hjälpa, speciellt eftersom jag själv inte tycker jag förtjänar någon hjälp. Att slösa tid på någon som mig verkar inte värt det, dock så har jag såklart vissa personer jag fortfarande vill leva för, som jag inte vill se lida på grund av mig.

Jag antar att den stora frågan jag har är hur jag ska förklara för min mamma att jag behöver hjälp. Hon, som säker många andra, tror att det bara är stress från skolan, även om det är mycket mer än det. Jag klarar bara inte av att kolla på kvinnan som gav mig liv och säga att jag inte vill ha det längre. För hennes skull, och för andra, så vill jag i alla fall försöka få hjälp. 

Hur ska jag berätta för henne att jag vill börja gå till BUP? Hon har föreslagit BUP förut, men jag ville inte då. Om jag väljer att gå, måste skolan kontaktas om exakt vart jag ska, eller kan det ses som att jag bara är ledig? 

Tack i förhand!

BUP svarar:

Hej!

Så bra att du hör av dig! Det är ett sätt att be om hjälp!

Fyra år är lång tid att ha känt sig deprimerad. Jag förstår om du inte vill ha det så längre. Ditt brev signalerar verkligen både att du känner dig själv väl och att du förstår vad du behöver och samtidigt att du kanske har svårt att ta det du känner på allvar och att berätta för någon om hur du har det.

Nej det är sannerligen inte lätt att prata om känslor och inte heller att be om hjälp! Du har rätt, det är många som kämpar med dåligt självförtroende och det hänger förstås ofta ihop med för högt ställda krav på sig själv. Det kan vara så att man mer tittar efter brister och tillkortakommanden och behöver öva sig på att tänka om så man inte missar när man är ok som man är.

Jag tycker som du att det vore bra om du fick kontakt på en BUP-mottagning. Där kan du få hjälp att sortera i dina tankar och känslor. Att din mamma redan tidigare frågat dig om du vill gå till BUP tänker jag betyder att hon säkert kommer att ta det på ett bra sätt, hur du än gör när du säger till henne att du nu känner att du vill gå dit. Till BUP brukar man få komma tillsammans med sina föräldrar och på enskilda samtal. Det kan ju vara så att det för dig vore bra med både och?

Och så till din skolfråga. Nej BUP får inte kontakta skolan på grund av tystnadsplikten som vi har, men du behöver förstås ansöka om ledigt när du går BUP precis som vid tandläkarbesök och sådant. På skolan brukar det räcka med att säga att man ska till doktorn.

Lycka till!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta