Terapi hjälper inte mig

Hej!

Jag mår jättedåligt och har gjort det i tio år. Jag har blivit gruppvåldtagen av fyra killar som jag känner. Jag har även blivit våldtagen två gånger av min storebror och utsatt för sexuella övergrepp av min pappa. Övergreppen pågick i flera år. Det gjordes en polisanmälan men den lades ner. Jag bor inte hemma längre. 

Varje dag har jag självskade- och självmordstankar. Jag kan inte koncentrera mig på något. Dessutom känner jag mig avskärmad från min omgivning. Varje kväll gråter jag mig själv till sömns. Antingen känner jag skam, äckel, skuld, ilska och sorg på en samma och gång eller bara tom. Men för det mesta av tiden känner jag mig bara nedstämd. Allt triggar igång de traumatiska minnena. Jag återupplever varje dag och natt de traumatiska händelserna i form av dag- och mardrömmar. Jag hatar mig själv och min kropp för att min kropp förråde mig under övergreppen. Jag har förlorat totalt intresset för mina hobbyn och min omgivning. Dessutom orkar jag inte med något, inte ens att duscha eller borsta mina tänder. Jag har inte gjort det på ett bra tag. Utöver detta har jag rasat i vikt för att jag äter så lite mat och det beror på att jag har ingen aptit. Jag förlorade min aptit för ett halvår sedan. 

Jag går i terapi på BUP men det hjälper inte mig. BUP vet om alla övergrepp och våldtäkterna. Vad ska jag göra?

En som mår jättedåligt

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att du skriver till oss och undrar hur du ska göra. Jag har några tankar om det. Jag tänker att terapi är viktigt för dig och det ska du fortsätta med. Det kan vara besvärligt många gånger att prata med någon om de händelser och upplevelser du beskriver. Men det känner BUP till och för dig gäller det att ha tålamod och inte förlora hoppet om att det på sikt kommer att hjälpa dig.

Men just nu är det kanske inte tillräckligt. Jag tror du behöver ett omhändertagande även när du inte går i terapi. Du skriver att du inte orkar med något, att du inte sköter din hygien, inte borstar dina tänder. Du skriver också att du känner dig avskärmad från din omgivning. Det får mig att undra hur du har det i den familj eller hem där du nu bor? Jag tror att det är väldigt viktigt att du känner att du är på ett bra ställe där du kan bli omhändertagen och få hjälp även när du själv inte riktigt orkar eller när dina traumatiska minnen tränger sig på. Har du någon att prata med där? Vem ser till att du äter? Har du någon att prata med när du inte kan somna? Allt detta är viktigt och det kan vara svårt att få det att fungera bra.

Oftast när man inte bor hemma längre är det socialtjänsten som sköter det och du borde ha en kontaktman/kvinna som du skulle kunna prata med. Men det kan vara känsligt att kanske kritisera ett ställe där du är placerad eller du kanske inte tycker du har något att säga till om? Men det har du! Det är du som ska bli hjälpt och du kan bara bli det om du beskriver det du gör i ditt brev till oss. Men det kan vara svårt. Du är ju beroende av dem. Jag tycker du ska ta upp detta med din BUP-kontakt och be dem hjälpa dig så att du får mer omhändertagande och hjälp den tid du inte går i terapi – och det är ju mycket tid! Jag tycker också du ska ringa Bris och prata med en kurator där anonymt i telefon. De kan ge dig mer hjälp och råd hur du kan gå vidare. Du kan också ringa socialtjänsten och prata om din situation.

Så jag tror du kan göra en hel del för att få det bättre och bli mer omhändertagen nu när du mår så dåligt. Du kan läsa en del bra saker om, när man inte bor hemma, på KollPaSoc och till Bris kan du ringa. Och glöm inte att berätta för din kontakt på BUP hur du mår. Du kan gärna ta med dig ditt brev och vårt svar.

Jag förstår att du mår jättedåligt och jag önskar jag hade något att säga som kunde göra det lättare för dig. Men jag tror det är ett långsamt och tålmodigt arbete att ta sig igenom det du berättar om - alla de känslor av skam, skuld och äckel du nämner. Jag tror det är en långsam process för det berör ju också så viktiga personer som din bror och far. Det blir ofta så motstridiga känslor till de som man är nära. Men för att orka gå igenom allt detta behöver du också stöd till vardags. Det är viktigt att det fungerar och jag hoppas att de som idag hjälper dig förstår detta och om inte att du själv kan göra din röst hörd. Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta