Våga söka hjälp

Hej!

Jag vet inte vad jag ska göra, det senaste året har jag inte alls mått psykisk bra och jag vågar inte söka hjälp. Jag intalar mig själv att jag vill fixa allt själv och att jag inte behöver någon hjälp. Jag har inte en nära relation med min mamma, vi pratar inte om personliga saker och jag har ingen nära vän jag kan prata med om detta heller. Jag tycker inte att någonting jag gör är tillräckligt bra och jag har slutat göra saker eftersom jag är rädd för att misslyckas och detta har satt stopp för mig i min sport. Saker jag älskat att göra är nu inte roligt längre.

 

Om man behöver proffessionell hjälp av pskykolog eller liknande måste ens förälder få veta då? Hur ska man börja och var ska man söka hjälp först?

Anonym

BUP svarar:

Tack för ditt brev.

Tycker att det var ett bra modigt beslut du tog att skriva till oss  Du funderar mycket på frågan om att söka hjälp eller inte. Du skriver att du mått sämre de senaste året. Ett år är en lång tid i en ung människas liv. Tonårstiden är en viktig period i livet då man ska vara nyfiken. Skaffa sig nya erfarenheter. Inte som du beskriver det, sluta göra saker. Mitt råd till dig är att samla kraft och mod att söka hjälp speciellt då du inte har någon vuxen eller vän att samtala med .Man behöver inte klara av allt själv. Försök se det som en styrka att be om hjälp, inte som en svaghet.

Det finns en stark önskan om förändring och en närmare relation med din mamma. Du har försökt lösa problemen på egen hand och läget har inte förbättrats, men ge inte upp, det finns hjälp att få. Vet inte hur din mamma reagerat då du berättat någon personligt och något som var angeläget för dig. I samtal kan man få stöd att klara av att samtala om viktiga saker som du går och tänker på. Din mamma kan också få stöd i sin föräldraroll. 

Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med skolkurator på din skola som ett första steg. Ungdomsmottagningen eller BUP är två andra alternativ. Det kan vara skönt att dela ett bekymmer med någon annan . Få höra att dina tankar inte är ovanliga eller konstiga, att det du gör är tillräckligt bra och duger gott. Få stöd att återuppta din sport du höll på med om det är möjligt. Du skriver att du och din mamma inte har en så nära relation och att ni inte samtalar om personliga saker. Hon kanske inte frågar hur du mår varje dag men hon har säkert sett att du inte är lika glad och aktiv som tidigare. Om hon får veta hur du egentligen mår kommer hon på sitt sätt visa att du är viktig för henne. Du frågar om föräldrarna måste få reda på att du går på samtal. Den frågan kan inte jag svara på. Den du träffar måste göra en bedömning hur du mår och är oron är stor måste föräldrarna informeras utifrån att du inte är myndig. Hoppas inte detta blir ett hinder för dig att söka hjälp. Du är värd att må bra och tycka att din tonårstid är kul. jag skickar också med en länk om hur du kan få stöd och hjälp på nätet. Det kan vara ett enklare första steg innan man är redo att öga mot öga prata om sina bekymmer.

Lycka till och tack en gång tack för ditt brev.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta