Balanserar mellan liv och död

Hej BUP.

Jag är en 14 årig kille som mått dåligt/blivit mobbad i ca 8 år nu. Jag har aldeig blivit diagnoserad med deprission men är ganska säker på att jag har det.

De senaste året har jag inte blivit mobbad als, jag har liksom tryckt ner mig själv, om ni förstår vad jag menar? Även fast det går hur bra som helst i skolan så känner jag såhär.. 

Jag har även haft självmordstalkar dagligen i ca 2 år. Som tur är finns internet där folk bryr sig om en. Personer från hela världen har räddat mitt liv otaliga gånger.

Sedan ungefär ett halvår sedan har jag haft ett milt självskadeproblem. Första gången jag skar mig själv var för att jag kände att jag aldrig räckte till för någon. Andra gången var för att jag kände mig hemsk för allt dåligt jag gjort i livet. Tredje gången var för att jag kände mig hur nere som helst, alltså tänk er att ni har röster i huvudet som pekar ut allt som är fel med eran kropp, erat tänkande, och allt som någonsin varit negativt. Så kände jag mig.dessa tre tillfållen var med 1-2 månaders mellanrum och det är nära på att hända igen.

Jag hade även en flickvän från andra klass till femman då en av mina klasd "kompisar" tvingade mig att göra slut med henne. Hon var en av anledningarna till att jag inte hade självmordstankar i huvudet varje dag.

Allt detta har jag lyckats gömma under all denna tid... tills för en eller två månader sedan då jag berättade hur jag känner och har känt för honom. Han är supersnäll och hjälper så gott han kan.

Jag hoppas jag får svar på detta för jag balanserar på kanten mellan liv och död.

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Att vara utsatt för mobbning är bland det svåraste man kan vara med om. Skönt att höra att det inte är så längre. Det låter dock som att det har satt sina spår, liksom mycket annat du berättar att du varit med om. Säkert finns det mer som du inte nämnt i ditt mejl hit om dig själv.

Vad jag förstår har du samtidigt haft stöd av olika jämnåriga, inte minst personer du haft kontakt med på nätet. Så bra att du kan be om hjälp!

Med tanke på vad du skriver om dina självmordstankar, självskadebeteende, skulle jag rekommendera dig att söka professionell hjälp nu. I samtal med t ex en kurator eller en psykolog kan du få någon som lyssnar och kan ge råd och stöd. Det blir på ett annat sätt när det är någon som har som har erfarenhet och kunskap om vad som kan vara till hjälp.

Hur är det med dina föräldrar? Om du skulle kunna berätta för dem hur du mår är det bäst och då kan de följa med dig till BUP. Om du av något skäl tycker att det är alldeles omöjligt, föreslår jag att du går till ungdomsmottagningen. På UMO.se. kan du läsa mer om deras verksamhet och om att ta hjälp.

Ett tredje alternativ är att du vänder dig till kuratorn på din skola. Vem du än väljer, att gå till så kommer det säkert göra att du känner att det är lättare att hålla balansen.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta