Alla andra är perfekta

började åttan igår och jag känner redan nu att jag kommer inte klara det. jag älskar min klass, alla är underbara människor och jag kan verkligen vara mig själv bland de. jag är skulle säkert trivas i skolan, om det inte vore för vissa saker... Jag får ångest å panikattacker över tanken att fara till skolan, jag får ångest inför när vi i klassen ska äta/fika tillsammans. dels för att om jag inte äter frågar de, de vet om mitt "Problem" jag "hade". ätstörningar, åt ingenting å spydde.  men jag tryckte i de att jag blev bättre å bättre och att jag nu är frisk. Just därför har jag även ångest, måste "dölja" att jag inte äter när vi äter, låtsas äta. och de går på det. jag började om med att banta nu då skolan började, då mina föräldrar håller koll på mig hemma. jag rider mkt, samt joggar, samt är med på gympalektioner (3 ggr/veckan) och cyklar till skolan (20 min/dag). frukosten har jag bränt innan jag kommit till skolan. lunchen äter jag inget och äter en halv portion till middag. det kan dröja (som nu) 27 timmar mellan "ordentliga" måltider, (åt endast frukost däremellan, lite nudlar) det är så jobbigt då jag blir hungrig redan vid halv tio, och sitter å räknar timmar till nästa måltid, 9 timmar, 8 timmar osv. spyr om jag äter för mkt. jag är rädd den här gången, gått ned X,X kg på två dagar. är rädd att jag döljer det mer denna gång. lyckades ganska bra, tills vårterminen i våras, då lärarna började "tvinga" mig till matsalen, mina vänner vägrade gå tills jag ätit lite. tillslut sökte jag hjälp, och det vart bättre, men sen gick jag upp i vikt, och jag ångrade att jag sökte hjälp och ljög mig ur, och åt mindre igen, men var vaksam på att få dem att tro att jag var bra. 

jag började själv tro på det, när jag var i stallet hela sommarn, jag mådde så bra. men så skulle skolan börja igen. jag räknar kcal och kommer inte ge mig förrens jag ligger på bår. först då är jag smal.  men är rädd varenda jävla dag att någon lärare ska upptäcka mig, vilket en del var nära på att göra tidigare. rädd att skolsyster ska vilja väga mig. Jag orkar inte med lektionerna, jag har väldigt lätt för mig, Får A för det mesta, men är det ett minsta liten sak jag ej klarar av ger jag upp, bryter ihop. blir ilsken. jag måste hela tiden vara bäst för att vara nöjd. 

ha två delar inom mig, ena vill bli frisk, å den andra smal. och jag är less på att ha haft de rösterna i mitt huvud i 3 år! och less på att skära mig själv, ha ständiga självmordstankar(haft sedan 3 an, då jag var mobbad f-5, utfryst osv) och att skriva ned allt jag äter. jag måste prestera på toppnivå för att ingen ska märka något... men jag vill att någon ska se, men inte förrens jag är "sjuk" typ anorektiker. jag vill bli som de, de har så underbara familjer, personer som bryr sig om dem, samt är smala ! jag vet även att ingen kommer förstå, och alla kommer fråga varför... men jag vet inte. alla andra är så jävla perfekta!

förvirrad..

BUP svarar:

Hej Förvirrad!

Jag förstår mycket väl dina dubbla känslor eller som du skriver dina "två delar". En som vill vara frisk och  en som vill vara smal. Som om du inte kan förena dessa två delar. Jag säger det direkt, det är därför du måste få hjälp. Hjälp med att ha en balanserad kost, hålla dig inom normalviktens spann så att din kropp må bra och du har energi. Men förutom att du behöver hjälp med att kunna lämna din fixering vid kroppsvikt och mat är det uppenbart att du också behöver hjälp för att kunna komma ut ur din ständiga prestationsångest.

Det är jättebra att du har föräldrar som bryr sig och håller koll på dig. Det är också mycket glädjande att du har kompisar som ser dig och bryr sig och att även din lärare har ett vakande öga på dig. 

Dock är det klart att alla dessa vakande ögon inte räcker. Du gör allt för att dölja dina problem medan du sitter fast i en rad felaktiga föreställningar om vad som är tillräcklig god prestation; du kan inte se att ingen människa i hela världen är perfekt och att stora delar av befolkningen världen över är inte smala men ändå lyckliga.

Därtill kommer att du har ett självskadebeteende som du helt säker vet att det är en dålig strategi att hantera ångest. Problemen försvinner inte av skärskador, de ger dig inte nya tankar och leder bara till ännu flera komplikationer.

Nu vill jag snabbt tillägga: allt det här är problem, men fastna inte i ordet "sjuk". Kalla problemen just för problem eller svårighet, och du måste nog inse att du behöver hjälp med att hitta andra sätt att hantera din oro och ångest. Tänk på att du inte är ensam om detta. Många söker hjälp för just sådana svårigheter. Vi på BUP och även behandlarna på ungdomsmottagningarna finns till för att hjälpa dig och andra att hitta vettiga sätt för problemhantering. 

Alltså jag råder dig att uppriktigt tala med dina föräldrar på samma sätt som du har skrivit till oss och ni tillsammans ska kontakta den BUP mottagning du tillhör (adresser finns på vår hemsida). Du kan också på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen. De kontaktar inte föräldrarna Men eftersom jag ser att du behöver dina föräldrars stöd för att komma vidare tycker jag att BUP skulle vara bättre där även föräldrarna kan få rådgivning hur de kan stötta sitt barn på bästa sättet.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta