Mår dåligt efter mobbing

Hej!

Jag är en tjej på 13 år och har mått dåligt sedan jag var 9 år.

När jag var 9 började helvetet, ett helvete som aldrig skulle sluta. Jag blev mobbad, kallad "hora" "fetto" (vill tillägga att jag vägde 28 då) osv. nu när jag är 13 har sånt lugnat ner sig men det sitter kvar i mitt psyke och flashbacks är något jag får nästan dagligen. Jag skadar mig själv när jag får en flashback och jag skadar mig själv när jag mår dåligt men sedan de har börjat säga att jag gör det för uppmärksamhet har jag börjat gömma såren. Maten har varit stor fixering så hela 6:an hade jag anorexia. Jag har aldrig fått en diagnos av en läkare/terapeut men det är för att jag aldrig snackar. Jag är tyst och gråter på ALLA möten där de tar upp något jobbigt. Jag har nästan aldrig mått bra och så länge jag kan minnas har jag varit deprimerad. Ja har en flashback som kommer 24/7 och det är även den värsta... Jag vet inte om jag ska säga det men jag gör det ändå och det är när jag var 9 år och hade precis börjat 4:an så sa en kille i min klass "Kan inte du hoppa framför tåget" och såklart framför en lärare men brydde läraren sig nej såklart inte för lärarna är helt mongo osv. hoppas jag kan få hjälp med vad vet hag inte men....

Eevee

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt starka brev. Ja, vilket helvete du har gått igenom! Ingen ska behöva bli mobbad och utsatt som du har blivit och ändå så är det tyvärr inte så ovanligt att det händer.

När man bli utsatt för mobbing så är det mycket vanligt att man mår dåligt även långt efter mobbingen har upphört. I en del fall kan mobbing sätta djupare spår och man behöver få professionell stöd och hjälp till exempel på BUP. Ibland kan hjälpen vara att bearbeta dessa svåra händelser så att känslorna inte tar överhanden lika lätt. Ibland kan hjälpen vara inriktad på andra problem som kommit efteråt. I ditt fall nämner du både ätstörningar och självskadebeteende. De flashbacks du skriver om är en vanlig reaktion man kan få efter mycket svåra upplevelser av utsatthet, som t.ex mobbing.

Du skriver att du går på möten och att du varit hos en läkare/terapeut, men att du aldrig säger som det är. Jag blir fundersam på varför det blir så....kan det vara så att du blir obekväm med just den personen? Eller kan det vara att du blir stressad av att berätta om så här jobbiga känslor och problem som du nu kämpar med?

Jag vill att du ska veta att du kommer kunna må bättre igen! Om du redan har en terapeut som du träffar så skulle du behöva ta mod till dig att börja berätta om hur dåligt du mår. Vi som arbetar med att möta personer som mår psykiskt dåligt kommer inte döma dig eller tänka något dåligt om dig. Vi vet hur svårt det kan vara att gå igenom sådana saker som du tyvärr fått vara med om.

Du ska inte behöva bära ensam på det här längre utan nu är det din tur att få hjälp och börja må bättre. Om man skulle träffa en terapeut eller behandlare som du inte alls skulle känna förtroende för så kan man be att få träffa en annan behandlare. Man kan be sina föräldrar att ta upp det om det känns svårt att själv ta upp en sån sak. Om du ändå känner att det är en okej person du får träffa så pröva att börja berätta, jag tror inte du kommer ångra dig när du märker vilket stöd du kan få.




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta