Är konstant orolig

Hej bup!

Jag behöver verkligen er hjälp. Jag mår inte alls bra. Ibland känner jag att jag inte orkar leva längre, då vill jag bara vara ensam men de kan min familj inte låta mig för vi måste alltid vara tillsammans, eller jag måste alltid vara med dom men mina småsyskon får komma o gå precis som dom vill. Dvs mina föräldrar bryr sig mer om dom eftersom att de lyssnar och är trevligare mot dom. 

Min pappa är deprimerad, vilket gör att han inte heller orkar med familjen som "vanliga" pappor gör. Va min mamma e vet inte jag, e hon oxå deprimerad? Hon vill oxå verkligen flytta ifrån oss, eller åtminstone ta med min syrra. Mina föräldrar gifte sig inte utav vilja vilket gjorde att jag aldrig upplevt hur kärlek är mellan föräldrar, vilket gör att kärlek mellan två vuxna(elr människor överhuvudtaget) är som något främmande för mig. 

Min brorsa misstänks ha ADHD av min mamma och hon skyller alltid på adhd o tar alltid upp det, "du har adhd" är ngt vi alltid hör hon säga till honom VARENDA DAG. De är tjatande och vad baserar hon det på? 

Om man växer upp i ett våldsam hemmiljö så blir man det själv, mina syskon slås redan, de spelar ingen roll var vi befinner oss, om de känner för att slåss så kan ingen hindra dom. Jag känner mig speciellt som en slagkudde. Sparkar och slår mig. Använder "kränkande" ord eller vad man ska kalla det. "Du är lat" "Du gör ingen nytta" "Du är ego" Du du du, alltid klagomål. Excuse me that I wasn't born perfect. 

De räcker med att de är jobbigt hemma så ska mental sjukdom komma med i bilden. Jag har aldrig berättat om mina mentala svårigheter till någon men ja tror att jag har haft depression och kan ha kvar det, kanske bipolär depression? Ni vet hur det är, man pallar inte leva och man pallar inte göra något. 

Nä men det räcker inte med depression låt oss slänga in lite ångest. Är konstant orolig och får andning attacker eller va man ska kalla det. Får de ba av att skriva om det. De känns som om alla tittar på mig hela tiden, som om de dömmer mig, som om ja inte räcker till eller lever upp till deras standard. Har dålig mage och tror det är länkad o gick till doktorn o t.o.m gav en hint att ja trodde de va pga ångest men hon ba ignorerade det totalt. 

De fett jobbigt för man vill verkligen prestera bra men så kommer depressionen i vägen o de blir ba kaos.

Ibland känner jag som att jag alltid vill äta och ibland vill jag inte äta alls. Vilket jag tror är kopplad till det mentala.

Har ingen lust med någonting, vill verkligen ha hjälp för att jag orkar verkligen inte längre, men vågar inte heller ringa er för jag blir stressad ba av att tänka på att ringa ett ärende (tog nästan hela sommaren för mig att ringa mitt sommarjobb om information). 

Okej det blev långt men det va inte allt haha men tack för att du/ni läst och ser fram emot er svar.

Highkey FML

BUP svarar:

Hej Highkey FML!

Du har det riktigt kämpigt med nedstämdhet, oro och en stökig hemsituation. Det verkar också som att du blivit väldigt ensam i allt det här, då du upplever att dina föräldrar är mer positiva till syskonen.

Jag tycker att du behöver hjälp genom att prata med någon vuxen person som du känner förtroende för, för att kunna må bättre. Mitt förslag är att du söker upp skolkuratorn på din skola och ber att få tala med hen om hur du mår och om hela din situation. I samtal med hen kan ni tillsammans hitta vägar så att ditt liv blir bättre.

Då man mår så dåligt som du gör, så är det väldigt svårt att själv klara det. På egen hand hamnar man lätt i samma tankegångar och då förstärks ofta nedstämdheten.

Du skriver om både brist på kärlek och om en våldsam hemmiljö. Dessutom får du ta emot ständiga klagomål. Utifrån den beskrivningen så förstår jag att du verkligen inte orkar längre. Jag tänker att nedstämdheten och oron hör ihop med den otrygghet du har på hemmaplan.
Jag tror också att du kan vara hjälpt av att prata om allt det här med skolkuratorn. Jag förstår av ditt brev att du har lätt att uttrycka dig med ord, för i brevet har du på ett så levande sätt kunnat berätta om din situation.

Jag hoppas att du nu orkar ta dig själv på allvar och söka upp skolkuratorn och berätta tydligt som i brevet om hur du mår och hur hela din situation ser ut. 
Det var tråkigt att den läkare du träffade inte förstod när du försökte berätta om din ångest.
Du ska absolut inte behöva ha det så kämpigt som du har det! Du behöver stöd och hjälp och har också rätt att få det .

Förutom skolkuratorn så kan du söka hjälp på närmaste Ungdomsmottagning och förstås också på BUP om du får med dig dina föräldrar i en sådan kontakt. Du kan också gå in på nätet och få en del stöd genom att chatta med Tjejzonen.

Hoppas du snart du får den hjälp du behöver, det är du värd!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta