Fungerar inte ihop med min ena förälder

Hej!, jag är en 14 årig tjej. För nåt år sen mådde jag dåligt (jobbigt hemma), hade självskadebeteende och hade självmordstankar. Jag blev mobbad också, vilket resulterade att jag blev ensam och fick dåligt självförtroende. 

När jag började 7:an  blev allt bättre, jag kunde va mig själv, fick nya vänner och blev social ( med hjälp av min kusin som jag känt hela mitt liv och varit med 24/7, förutom den perioden jag mådde dåligt. Vid slutet på 7:an bråkade jag mycket med min kusin, det gjorde att vi tog en paus. Jag var ständigt nere och ledsen.. började tappa kontakten med mina vänner, hängde inte med om vad de pratade om i skolan (då de va saker som hade hänt utanför skolan) de blev att man bara stod helt tyst eftersom man inte visste vad de prata om, om man sa "vadå?" Sa de ba "nä inget". De skaffar nya vänner varje dag och blir ovän med de stup i kvarten. Jag har socialfobi och har svårt för att få vänner, men de vännerna jag har går vidare och då jag tappar kontakten med dem. De hänger med dåligt folk så de har börjat röka, dricka och gör en massa brott. Jag personligen är ingen sån, så jag passar inte in med dem och jag hamnar utanför. 

Nu under sommarlovet har jag inte varit med en ända, jo min kusin nån gång, men inte ofta, hon är med sina nya vänner. Så jag har mest varit med min familj, så jag antar att jag har glidit ifrån dem ännu mer nu. Samtidigt så känner jag att jag behöver inga vänner, jag klarar mig bra utan. Jag är stark och bryr mig egentligen inte. Jag kan då satsa allt på mina hästar som jag egentligen vill. Problemet är att jag kommer bli väldigt rastlös och pratig när jag kommer hem, mina föräldrar har inte tid att prata med mig så mycket då familj 1 har småbarn och har fullt upp med dem, familj 2 jobbar från morgon till kväll. De kommer bråk, speciellt i familj 1.., då jag och min ena förälder inte fungerar ihop och inte kan prata, vi bråkar ca varje eller varannan dag. Mår dåligt över det och när jag mår dåligt väcks alla känslor upp från den dåliga perioden. Som jag fortfarande går och tynger på. Detta är anledningen till att jag även vill bo hos den andra familjen på heltid. Där är det nästan aldrig bråk och där finns djuren som jag älskar. Men jag vill ändå träffa mina småsyskon. 

Vet helt ärligt inte vad jag ska göra.  

Tappat kontakten med mina vänner

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tänker att om man inte har kamrater och vänner då blir man kanske mer beroende av sina familjer. Du behöver ju prata om ditt liv med någon.

Det är också lätt att tänka att tonåringar håller på att bli vuxna och de behöver inte lika mycket kontakt med sina föräldrar som småbarn. Jag är inte säker på att det är helt rätt. Det är mycket som händer de åren och man behöver någon vuxen att prata med.
Så jag tycker att du kanske mer ska försöka få bra kontakt med båda dina familjer än fundera på att flytta till den ena. Åtminstone tycker jag du ska pröva det innan du väljer bort någon.
Kanske kan du prata allvar utan att det blir bråk? Ett knep är att skriva ett brev. Det är inte alltid föräldrar förstår att även tonåringen behöver egen tid. Kanske kan ni gå och fika ensamma?

Du skriver att du ständigt var nere och ledsen en period. Då kan det vara svårt att orka hålla kvar kontakterna. Du var kanske inte lika aktiv som tidigare men om du mår bättre nu kanske det blir lättare att finna vänner?
Du skriver att haft det besvärligt och att du blivit mobbad och fått dåligt självförtroende. Det är lätt att få när man blir mobbad. Jag hoppas att du inte längre blir det och att du lärt dig att stå emot och säga ifrån om andra är elaka mot dig.

Ett sätt att få någon att prata med och få stöd kan vara att chatta på Tjejzonen. Du kan väl pröva?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta