Fast hemma med min familj

Jag har problem hemma i min familj. Min mamma lyssnar sällan,pratar i mun på en,är mer fokuserad på facebook än mig,hjälper sällan till hemma,ber om väldigt små tjänster flera gånger om dagen,är nästan bara negativ och klagar på sitt liv eller annat,Klagar på mig som t.e.x. hur långsamt jag äter,vad jag äter och min kropp. Hon respekterar inte när jag försöker lära mig något och vill vara fokuserad. Jag och pappa gör 90% av sysslorna hemma, och när jag står upp för mig själv och frågar om hon kan hjälpa till blir hon sur och ligger kvar i soffan. Listan fortsätter, men min mamma är kortfattat som en bortskämd tonåring.

Jag tror mamma går igenom en kris just nu med sin vikt (hon är kraftigt överviktig),relationer med vänner,sin mamma och vår familj.Kortfattat är min mamma olycklig. Jag försöker hjälpa henne med sin diet, men fast hon vill gå ner i vikt fortsätter hon äta lika ohälsosamt och inte vara aktiv alls. Jag bryr mig om henne för jag vet att hon har ett gott hjärta och älskar oss, men det känns som vår relation blir sämre. Hon favoriserar omedvetet min bror och säger alltid hur snäll och duktig han är, vilket ärligt talat gör mig lite irriterad då min bror knappt hjälper till hemma. 

Min pappa är mer negativ och sur av sig pågrund av den olyckliga relationen med min mamma, ändå är han den som jag älskar mest och inte skulle kunna klara mig utan. Men relationen med min pappa börjar också gå ner...han är mer på mobilen,datorn,tv:en eller håller på med sina kameror. 

Nu till min bror, jag har ingen relation med min bror av olika skäll. Jag har påkommit honom snatta pengar av mig och mina föräldrar två gånger (jag sa till honom och mina föräldrar båda gångerna),han ljuger mycket om olika saker, han är bara på sitt rum eller ute och hjälper knappt till hemma. Tyvärr är min bror också deprimerad.

Jag är 17 år (tjej). Jag har försökt prata med min mamma och säga att jag inte uppskattar hur hon behandlar mig, men hon snäser bara bort det och säger någon omogen kommentar. Jag har pratat med pappa och sagt hur mamma behandlar mig men pappa tycker jag har attityd (vilket jag har när mamma har en attityd mot mig när jag försöker prata lugnt med henne) och brukar oftast säga till mig när han hör mig och mamma bråkar.  

Jag försöker inte låta som någon perfekt liten tjej som aldrig har attityd eller aldrig gör något fel. För självklart kan jag låta nedlåtande,bossig och negativ hemma. Jag försöker just nu jobba på hur jag reagerar till olika situationer.

Jag vill inte vara hemma lika ofta men vi har en liten valp som måste tas hand om och jag har ett lika stort ansvar som de andra i familjen. Därför kan jag inte lämna huset hur som helst och när som helst. Jag kan inte vara på mitt rum heller för min mamma kallar på mig konstant, jag kan inte fokusera på mina intressen för jag blir avbruten av bråk,hund och tjänster jag ska göra. Jag känner mig stressad när jag äter för jag tänker "När som helst kommer mamma kalla på mig!" eller "Jag kommer när som helst behöva gå ut med hunden för de andra kollar på tv" o.s.v.

Jag är fast hemma med en familj som sällan gör att jag känner mig glad.

Mina frågor är, Är det jag som ska ändra hur jag beter mig och bara göra alla tjänster mamma ber mig om? ska jag bara ta allt och inte säga något?, ska jag försöka vara med vänner mer för att slippa vara med min familj lika mycket eller är det en dålig lösning? Ska jag satsa på att flytta hemifrån (När jag kan)?

Tack för svar!

Kristina

BUP svarar:

Hej!

Du beskriver klart och nyanserat hur du upplever din situation i din familj. Och du beskriver också hur inlåst och bunden du blir. Det låter som du blivit "mamman" och din mamma "tonåringen", som om du var mer vuxen än hon. Mitt i din besvikelse över att hon inte ger dig den uppmärksamhet och det stöd du behöver ser du att hon är olycklig. Just att du ser det gör det kanske extra svårt att sätta dina egna gränser. Att se och uppleva att ens mamma är olycklig är smärtsamt och kanske just det hindrar dig att vända dig lite bort från din familj? Du är i en ålder när det är naturligt och viktigt att få vända sig både utåt och inåt. Det låter som du tar ett stort ansvar hemma, passar upp på din mamma och har svårt att säga nej.

Du försöker hjälpa din mamma med viktproblemen men hon har svårt att följa dina råd. Kanske behöver du träna på att tänka mer på vad du själv vill och på vad du behöver? Just nu verkar dina föräldrar ha svårt att stötta dig och det blir lite ensamt. Men jag tror att du skulle må bra av att försöka göra klart först för dig själv och sen för dom vad du kan hjälpa till med hemma. Ge livet hemma mer struktur, dela upp ansvaret för valpen, maten etc så att du kan känna att du har rätt att dra dig undan, träffa dina kompisar, gå hemifrån.våga släppa ansvaret och tänka mer på vad du vill. Det här kanske inte går med en gång men steg för steg tror jag att du behöver hitta dina gränser och ge dig själv utrymme.

Snart är du vuxen och detta är en början på det! Har du några vänner du kan prata med hur du har det och som kan vara ett stöd? Om inte kanske det kan vara ett stöd att chatta anonymt på Tjejzonen?  

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta