Ingen tar mig på allvar

Hej!

Jag har blivit psykiskt och fysiskt misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp i nästan hela mitt liv i skolan och hemma. Jag blir inte längre misshandlad och utsatt för sexuella övergrepp. 

Effekterna av den psykiska misshandeln har blivit en del av min identitet och är min självkänsla. Jag känner mig ful, tjock, äcklig, smutsig och värdelös. Jag ÄR ful, tjock, äcklig, smutsig och värdelös. Varje dag tvättar jag mig själv och skrubbar min hud tills den börjar blöda men trots det känner jag mig lika äcklig och smutsig som innan. Jag skär mig själv varje dag för att straffa mig själv för att jag inte gjorde nåt åt att jag blev misshandlad och sexuellt utnyttjad. Varje dag gör det så fruktansvärt i själ och kropp. Jag kan inte leva med att jag lät mig själv bli misshandlad och våldtagen. Jag dör hellre.

Jag förtjänar inte att leva. Jag är helt övertygad om detta. Jag ska snart avsluta mitt liv. Det finns inget att leva för. Jag orkar inte mer med mig själv. Jag förtjänar att dö för all misshandel och alla sexuella övergrepp jag har blivit utsatt för. Självmord blir det ultimata straffet för mig. 

Jag har berättat om detta för min omgivning och BUP men ingen tar mig på allvar. Min skola, mina föräldrar och BUP säger att jag kommer inte ta livet av mig. Gång på gång får jag höra att mina problem är inte tillräckligt allvarliga. Gång på gång har jag sökt hjälp men inte fått det. Jag är less på det. De säger att jag har ljugit ihop detta. Jag ska bevisa dem fel.

Snart kommer jag inte finnas mer. Mitt avskedsbrev är klart och likaså mitt testamente. Jag vet vilken metod jag ska använda och tid och plats för min död. Snart kommer det stå i tidningarna om mitt självmord. Snart kommer jag befrias från allt lidande.

Val

BUP svarar:

Hej!

En ofantlig desperation strålar ut ur dina rader. Man blir skakad av mindre, måste jag säga. Det är fullständigt ofattbart och upprörande att du inte får den hjälp du behöver trots den bakgrund du har med övergrepp och all misshandel du har varit utsatt för. Även om dessa upphörde är det ju välkänt att offren för övergrepp och misshandel bär på sina svåra upplevelser under lång tid, någonting som kallas för traumaskada. 

Alla dina symtom du beskriver passar helt och fullt på offrens beteende efter sexuella övergrepp och misshandel. Det värsta är att offret tar på sig ansvar för någonting som bara förövaren är ansvarig för och hamnar ofta i ett fullständigt obefogat självförakt till och med självhat. Jag tror du känner dig igen i denna beskrivning. Även det du skriver, att man föraktar och bestraffar sig själv för att man tror att man skulle ha kunnat skydda sig bättre eller göra mer motstånd eller något annat är jätte-jätte vanligt. Fast detta är också ett helt orimligt antagande - du hade nog inte så mycket möjlighet att få slut på plågan på egen hand, så brukar vara i alla fall.

Nå, här står du med din genomgående negativ självuppfattning och självförakt och du känner att du "förtjänar det ultimata straffet" dvs att ta livet av dig. Så tänker inte jag.

Jag vet inte hur mycket mina ord betyder för dig. Förutom att du är fylld av bitterhet, besvikelse och nedvärderar dig själv är du också med all rätt arg på alla vars uppgift är att hjälpa dig men du känner inte att de fattar hur allvarligt du lider. Dessutom tar de inte heller dina självmordsavsikter som en verklig risk för ditt liv som du skriver. Det är upprörande och tragiskt. 

Vad betyder det för dig om jag skriver här: trots att det är så jäkligt jobbigt vill jag att du inte ger upp. Jag skulle helst på något magiskt sätt överföra krafter till dig så att du kan kämpa vidare. Men jag har bara orden. Orden som säger, nej, det är inte ditt fel att det hänt så många hemskheter i ditt liv. Nej, du är antagligen en helt vanlig ungdom, inte äcklig, ful, smutsig utan du visar bara kända symtom hos brottsoffer. Du delar dessa känslor med många andra som har varit med om liknande händelser och därför förtjänar du inte någon bestraffning utan ett normalt liv där sorg och glädje blandas. 

Du kan bevisa att de som inte förstår dig har fel, men inte genom att du dör utan genom att du lever och inte slutar med att kräva den hjälp du behöver på grund av dina traumatiska upplevelser. På BUP kan du vända dig till enhetschefen och framköra dina åsikter om bemötandet och brister i behandlingen. Läs om dessa möjligheter i den lilla skriften jag bifogar här (om man är inte nöd med behandlingen på BUP).

På nätet kan du få stöd och hjälp på killfrågor.se eller på Barnens rätt i samhället. Om dina självmordstankar är alldeles för starka kan du också kontakta självmordslinjen per telefon eller chatt eller mejl.

Du förtjänar att leva, punkt. Hoppas detta mitt huvudbudskap hittar någon klangbotten hos dig. Ditt lidande ska få ett slut men inte genom döden utan genom livet. Du har ju överlevt så mycket och så svåra saker och du har stått pall. Du har denna styrka. Använd den för att visa att de som har varit elaka mot dig och som inte tagit dig på allvar inte kunde besegra dig! Det är du som besegrar dem och återerövrar livet.




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta