Dålig sömn och ångest

Hej, jag har länge funderat på vad som har hänt med mej.. Under en längre period har jag varit väldigt nedstämd, annars är jag en glad och positiv tjej. Jag jobbar mycket på ett jobb jag förut har älskat att gå till, men nu för tiden känns det bara jobbigt och kan ibland ha ångest över att gå dit. Jag isolerar mej från min familj och mina vänner, dels för att jag jobbar mycket men också för att jag inte har ork till att vara bland folk, jag ser allting negativt. Har också börjat få ont i bröstet, har ett tryck och får ibland svårt att andas och hjärtklappning. Mitt revben är ömt, jag har inte sovit bra på ca 2 år, har en mildare variant av sömntabletter som jag fick efter en nära släkting gick bort och jag inte sov alls, men jag tror inte dem hjälper nåmer, för jag sover väldigt få timmar och ibland inte alls. Jag ser ingen utväg i de här, och jag är för rädd för att berätta för någon, för jag tror att folk ska dumförklara mej elr bara säga att det är en period i livet, men de har pågått i ca 2 år till och från men nu mår jag sämre än någonsin, vad är felet på mej?

Johanna

BUP svarar:

Hej!

Det är ett viktigt steg du tar när du skriver till oss och undrar vad det är som inte stämmer för dig eller med dig eller som du själv ställer frågan, vad det är för fel på dig.

Jag kan inte svar på din fråga om det är överhuvud taget är något fel på dig eller inte, men att det finns flera saker som är problematiska för dig, det ser jag.

Du har helt rätt i att det vore fel att avfärda dina sömnproblem och ångestsymtom med att det är "en period i livet". Alla faser i vårt liv är perioder men de problem vi brottas med under en viss period måste ändå lösas. Du har plågats av sömnsvårigheter sedan länge men nu börjar du få även rätt så typiska symtom på ångest, så som hjärtklappning, andningssvårigheter, andra kroppsliga förnimmelser.

Det är svårt att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget i ditt fall. Långvarig brist på sömn leder till att kroppens energi inte hinner att fyllas på och nervsystemet slits ut, vilket leder till just ångest och otillräcklighetskänslor. Dessa i sin tur leder vidare till att man börjar dra sig undan social samvaro för att den också kräver energi och kroppen vill gå in på "sparläge". Resultatet sammantaget blir nedstämdhet, ibland depression som konsekvens..

Å andra sidan kan sömnsvårigheter orsakas av oro, stress och ångest som uppstår av helt andra orsaker och som i sin tur leder till problem med sömnen. Du förstår säkert att det blir en process där de olika delarna förstärker sina negativa påverkan på varandra. Alltså du måste samla mod och söka hjälp för att reda ut vad som ligger i din ångest (förutom att du jobbar mer än vad som är rimligt för dig).

Jag vet inte hur det kommer sig att du tror att du blir "dumförklarad" för att du har oro, ångest, har svårt att få ihop en normal nattsömn. Det här är helt vanliga problem för hundratusentals människor bara i Sverige och säkert miljontals och åter miljontals världen över. Men det något du själv kunde se om du inte var så rädd och började tala om dina problem! Alltså börja där och när du ser att du inte blir dumförklarad utan möter förståelse kan det i sig ha en lugnande och stärkande, bekräftande och energigivande effekt på dig.

Men det är också klart att man inte talar med vem som helst om sina svårigheter. En mindre krets av vänner, som är värda namnet, kanske någon kollega eller släktning kan tänkas. 

Men du kan inte stanna där. Dina problem har varit så långvariga och det verkar så att du verkligen har förbrukat dina energireserver och därför behöver du också professionell hjälp. Medicin kan vara ett komplement men inget botemedel i sig. Det måste kombineras med samtal som ger dig möjlighet att förstå ditt inre bättre och som leder till ökat självkännedom. Och inte minst som ger dig nya strategier att hantera de konkreta problem som klargörs i samtalen.

Du har passerat den ålder när man kan vända sig till BUP. Mitt förslag är att du går till ungdomsmottagningen, där du kan få samtal. Det är inte uteslutet att det skulle ge dig tillräcklig hjälp för att komma in på rätt köl. Att annat alternativ är att du kontaktar vuxenpsykiatrin (se i Vårdguiden, tel. 1177) som ofta har en mottagning för unga vuxna. När du kontaktar de kan du sammanfatta dina svårigheter så som du sammanfattat i ditt mejl till oss. 

Vissa kompletterande tips kan du också läsa i de länkar jag bifogar här nedan.

Ta dina problem på allvar och ta nästa steg till hjälpen genom att följa något av mina förslag.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta