Hälsoångest

Hej!

Jag har haft panikångestattacker mer eller mindre reglenundet i ungefär ett års tid, ibland vissa perioder oftare än andra. Förut var det väldigt svårt att sätta finger på vad exakt det berodde på eller vad som triggade igång attackerna. Numera är det väldigt lätt. Det som ger mig sämnlösa nätter nästintill VARENDA natt är hypokondri/hälsoångest. Jag blir så himla nojig så fort jag upptäcker en känsla eller smärta på en viss del av kroppen. Det kan vara den allra minsta lilla smärtan. Eller något som avviker sig från det jag anser vara mitt normala tillstånd. Mina slutsatser blir ju de mest allvarliga sjukdomarna. Jag googlar, ringer 1177 och tar till mig andra säkerhetsbeteenden som absolut inte hjälper och får en så grov ångest att jag mest bara vill läggas in på sjukhus och vara där och göra alla möjliga tester. Ibland känner jag av varenda puls i kroppen, varenda hjärtslag känns oerhört kraftig och jag blir livrädd. Rent realistiskt är sannolikheten väldigt liten att en femtonåring drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar på det sättet. Men att tänka objektivt och rent statisiskt är väldigt svårt när man väl är där. Detta är ett dagligt problem, som oftare och oftare leder till panikångestattacker och jag inser nu att jag verkligen behöver hjälp. Jag mår rent ut sagt skit och är ständigt RÄDD. Det är ett obehag som tar ifrån mig all lust att ens gå upp eller gå ut för jag är rädd. Hur går jag till väga? Borde jag söka hjälp genom att gå på samtal eller är orsakerna inte enough för det? 

T

BUP svarar:

 Hej!

Jag tycker det är ett bra beslut att söka hjälp. Den här ångesten tar alldeles för mycket kraft av dig och det finns bra hjälp att få.

Du och dina föräldrar kan vända er till närmaste BUP-mottagning. Du är 15 år och man kommer att vilja att dina föräldrar kontaktar BUP och följer med dig dit. Du skriver ingenting om dina föräldrar. Känner de till dina svårigheter? Kan de vara till stöd för dig? Även om du på BUP kan tala med någon själv utan dina föräldrar i rummet, kommer man att vilja att de är delaktiga i kontakten. Du behöver alltså tala med någon av dina föräldrar och be dem kontakta BUP. Om det känns för svårt tycker jag att du ska ringa din närmaste BUP-mottagning och prata om hur du kan göra.

De svårigheter du beskriver hör hemma hos oss på BUP men om det är för svårt att tala med dina föräldrar så kan du själv kontakta din ungdomsmottagning. Dit kan man komma utan föräldrar.

Men sök hjälp! Så här ska det inte behöva vara.

 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta