Känner mig inte trygg på skolan

Att folk aldrig fattar att jag mår inte okej, att lärarna inte insett att jag inte kommer sluta skära mig och att rektorn inte insett att orden hon säger sårar... Nu har det snart gått tre år sedan jag för första gången blev kallad hora och blir fortfarande det, inte bara utav elever utan av lärare också. Jag har en lärare jag bråkar extremt mycket med och hon har kallat mig hora, slagit mig och spottat på mig (och hon ska va min mentor) Jag känner mig inte trygg på den skolan men jag kan inte byta, jag kommer inte kunna skaffa nya vänner, jag kommer inte kunna ha förtroende för lärarna och jag vill inte tvinga mina föräldrar att ha kontakt mer än nödvändigt. Jag har haft depression sedan 4:an (börjar sjuan) men har inte vågat visa eller berättat för någon vuxen... Och jag känner ett ständigt behov av att skära mig men jag vet att mina föräldrar skulle bli så besvikna då så jag ramlar ute med flit så jag får ont, låter kanske sjukt men sant. Mitt liv börjar likna en mardröm där alla vuxna omkring dömer en och tror att dum känner mig men ingen, o då menar jag ingen vet vad jag gått igenom, jag är själv osäker på mitt liv och mig själv och kan därför inte berätta för en vuxen. Kan även inte säga för jag inte vill gråta framför främlingar, vi har försökt ta mig till bup, psykiatripartners även soc har varit inblandat men jag har aldrig sagt det som det är, mestadels för jag börjar på en historia innan jag känner personen bra men när jag känner personen kan jag inte helt plötsligt byta historia, jag är rädd, rädd för mig själv och rädd för andra...

Kiiiimiiie

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det låter förfärligt det du skriver om hur det är i skolan. Skolan ska stoppa mobbning och det du skriver om din mentor är upprörande. Det hon gör är olagligt och förkastligt. Du och dina föräldrar kan anmäla skolan och kanske det skulle innebära större förståelse för dig och dina problem. I så fall ta kontakt med skolinspektionen.

Du skriver att ”vi” försökt ta dig till BUP och andra hjälpinstanser och jag fattar det så att du inte fått någon bra hjälp för att du inte kan berätta hur det verkligen är på en gång. Du är rädd börja gråta och du skriver att du börjar på en historia och har sedan svårt att ändra den eller berätta en annan. Du skriver att du själv är osäker på ditt liv och det gör det också svårt att berätta. Du skriver att ingen vet vad du gått igenom och jag undrar då om det finns saker som du varit med om som kanske är väldigt svårt att prata om av alla möjliga skäl? Har du blivit våldtagen eller något liknade som känns svårt att berätta? Du ska veta att det alltid är du som väljer att berätta vad du vill. Du har ingen skyldighet att berätta något du inte vill berätta om. Men det ska inte hindra dig att få hjälp.

Man kan ofta inte lita på någon annan helt direkt. Man måste se hur den andre reagerar och om det känns som någon att lita på. Många vill inte heller gråta inför någon annan men gråt är ett väldigt vanligt uttryck för en del känslor. Men det kan kännas för intimt innan du känner tillit? Jag tycker att allt detta inte ska hindra dig att skaffa dig någon du kan prata med om dig själv och ditt liv i skolan. Dessutom får du någon som är på din sida, som försöker förstå ur ditt perspektiv och någon utanförstående som också kan hjälpa dig och dina föräldrar att göra något åt din skolsituation. Jag kan naturligtvis inte lova att det blir så men det vore rimligt. Så därför ska du försöka berätta din sanna historia. Inte allt på en gång men det som känns bra och jag tycker du ska berätta det du gör i detta brev - att det är svårt för dig och det är många som inte fattar. 

Antagligen blir det också svårt för andra att förstå dig på ett bra sätt om du inte berättar som det är utan en annan historia som jag tänker fungerar som ett skydd för ditt mer ömtåliga inre. Så var ska du söka hjälp? Det finns flera ställen. BUP, en ungdomsmottagning, vårdcentralen eller socialtjänsten. Du har ju träffat några av dem och kanske kan välja utifrån det? Det viktiga är att det inte bara blir en kort kontakt som avslutas innan du hunnit berätta lite mer. Ett bra sätt skulle kunna vara att du tar med dig ditt brev till oss och vårt svar. Det berättar ganska mycket om hela din livssituation och din egen svårighet att våga berätta.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta