Väldigt ensam och otroligt blyg

Väldigt ensam och otroligt blyg

Hej

Jag är en tjej på 15 år som bor i Huddinge. Jag har mått otroligt dåligt under flera år nu på grund av flera anledningar. En av de anledningarna är att jag är väldigt ensam och samtidigt otroligt onaturligt blyg vilket leder till att det är omöjligt för mig att ens försöka skaffa vänner eller liknande. Jag kommer även från en familj som har väldigt mycket "stolthet" och sånt så de skulle bli så otroligt besvikna på mig om de visste att jag mådde dåligt. Det skulle även troligen krossa deras hjärtan rejält om de fick veta att deras lilla flicka mår så här dåligt som jag gör och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag släppte en sådan börda på de. 

Jag har mått otroligt dåligt i åratal nu, ca 4 år. Det går inte en enda dag utan att jag sitter i mitt rum eller någon annan stans där jag är själv och gråter. Jag tillbringar all min fritid inlåst i mitt rum och lyssnar på musik. Jag pratar nästan aldrig med någon, bara när jag är tvungen i skolan eller liknande. Jag har en stor klump i min mage och är bara väldigt allmänt ledsen hela tiden, jag kommer ärligt inte på en enda dag som jag har varit lycklig. Mitt liv är bara så jävla dåligt.

Det här beror som sagt på att jag är väldigt ensam, inte har några vänner är otroligt blyg och har ett sjukt dåligt självförtroende. Jag har aldrig i mitt liv berättat för någon om hur dåligt jag mår, jag har bara låst in mig i mitt rum och lyssnat på musik eller liknande, men asså jag orkar verkligen inte mer. Jag vet själv att det är någonting fel med mig alltså något psykiskt fel med mig. Jag är väldigt deprimerad och anser själv att jag har någon psykisk sjukdom eller liknande. Jag skulle gärna vilja veta vad det är som är fel med mig. Jag behöver så desperat prata med någon...

Min fråga är, finns det något sätt som jag kan få hjälp av BUP, utan att mina föräldrar får veta och utan att det skrivs i något register? Jag vill verkligen inte att mina föräldrar ska få reda på att jag är som jag är men jag vill verkligen ha hjälp. Finns det något sätt som jag kan få prata med någon utan att mina föräldrar kontaktas då de skulle bli väldigt förkrossade och besvikna på mig?

Tacksam för svar.

Anonym

BUP svarar:

Hej.

Men tjejen...inte ska du behöva ha det så här. Det låter verkligen så otroligt ensamt. Klart det finns stöd att få. Jag tror verkligen att Tjejzonen skulle vara perfekt för dig. Lova mig att du ger dem en chans. De finns till för ledsna, ensamma tjejer som du och jag känner till många som fått jättefin stöttning av deras Storasystrar.

På din fråga om man kan komma anonymt till BUP, utan att hamna i några register, så är svaret nej. Vi är skyldiga, enligt lag, att föra journal på alla patienter. Det går inte att komma undan det.

Kanske kan du, med lite pepp och stöd från Tjejzonen, så småningom börja våga berätta för dina föräldrar att du har det så här svårt. Men det väljer du själv. Jag vill bara att du ska veta att de allra flesta föräldrar vill veta om deras barn mår dåligt, för de allra flesta föräldrar önskar inget hellre än att deras barn ska ha det bra och få ett bra liv. Och de allra flesta föräldrar vill hjälpa sina barn att få det.

Men om det nu är så illa som du säger, att du tror att vetskapen om att du mår dåligt skulle krossa deras hjärtan, då får du söka det där stödet på annat håll, till exempel Tjejzonen.

Att skaffa vänner när man är, som du säger, onaturligt blyg är ingen lätt uppgift. Många som är väldigt blyga tycker det är lättare att hitta vänner via Internet. Om man till exempel har ett speciellt intresse (spel, böcker, viss typ av musik, kläder osv) så finns det nästan alltid forum och andra communitys på nätet där man kan chatta, diskutera med mera. Det kan vara ett bra sätt att träna sig i att komma över sin blygsel lite. Man behöver ju inte träffas IRL förrän man är redo för det själv och när man väl gör det så känner man ju varandra lite, redan. Vet inte om du testat detta innan, men det kanske vore något för dig annars?

Och du - man behöver inte vara jordens pratkvarn och jätteutåtriktad för att duga som kompis. En fin egenskap hos de som är lite mer tystlåtna är att de brukar vara goda lyssnare. Om man är blyg och osäker på vad som förväntas av en när man ska träffa nya kompisar så kan man ju tänka för sig själv: "jag är en bra observatör/lyssnare- ett väldigt positivt personlighetsdrag ".

Det går att träna sig så att man blir mindre blyg och vågar ta för sig mer i sociala sammanhang. En jättefin hemsida är Snorkel där man kan få bra tips på vad man kan göra om man till exempel är osäker i sociala sammanhang. 

Var rädd om dig och varmt lycka till.