Ska jag faktisk ta hjälp?

Hej jag har under nu i 3-4 år haft växande problem när det kommer till hur jag mår. Det har nu kommit till den punkt då jag inte längre känner att jag kan fungera ordentligt och är nu rädd för vad som kommer att hända om det kommer att gå ännu längre. Det har inte varit någon specifik händelse som har utlöst detta utan mer en rad av händelser som har förvärrat det som tiden har. Jag är också känslig för intryck från utsidan och det har jag alltid varit. Jag tror nog att det också har bidragit. Det gör att gå ut bland folk är jobbigt då det är så mycket intryck framför allt då det är mycket folk och det låter mycket och underviker att komma i sådana sådana situvatoner då det är mycket folk.

Jag känner mig ofta nedstämd i perioder och på något sätt tom. Det är svårt att beskriva. I mellan detta känner jag mig ganska "normal". Det käns som om det blir värre för varje gång som det kommer och jag har börjat att skada mig på olika sätt nu framförallt genom att inte äta. Jag vet att det är dumt men det käns bättre i stunden då jag gör det. 

Jag har regelbundet pratat med en kurator sedan jag gick i femman men jag har alldrig känt att det hjälper. Min kurator på min nuvarnade skola på pratar jag men varjei vecka men det funkar inte. En gång då jag var extemt nedstämd sa hon att det nog skulle vara bra för mig om jag fick professionell hjälp istället för att jag bara skulle prata med henne. Mina mentorer i skolan, mina föräldrar och kuratorn hade sedan ett samtal någon vecka sedanre om min situvation i skolan och sedan när jag pratade med henne sa hon att det nog inte skulle behövas professionell hjälp.

Nu när jag pratar med henne så käns det som om hon underviker om att prata om hur jag mår rent psykiskt och pratar mer med mig om mina relationer på skolan. Jag sa till henne att jag hade jobbigt med situationer där jag behövde prata med folk som jag inte känner, stora folksamlingar och att jag blir extemt obekväm och får ångest när någon är för nära mig eller rör mig då jag inte har tillåtet dom att göra det och hon sa bara att alla kände det och att det inte var någonting jag skulle tänka på. Hon verkar bara avfärda allt jag känner och tycker är jobbigt med att alla känner så och att det är inte speciellt eller ett problem med det. Det käns som om hon förminskar alla mina problem och ger inga riktiga lösningar till vad jag ska göra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Alla frågar vad jag dom ska göra för att det ska bli bar för mig men jag vet inte skälv det. Ska jag faktisk ta hjälp? Jag är rädd att jag inte ska tas på ordentligt alvar då jag inte är nedstämd hela tiden.

I

BUP svarar:

Hej och tack för brevet. Jag tycker att du skall söka hjälp hos psykolog eller kurator på vårdcentral, Ungdomsmottagning eller BUP. Du har haft dina problem så länge och försökt få hjälp utan att problemen har blivit lättare. Då kan det vara idé att pröva något annat.

Om inte annat bör dina svårigheter bedömas så du får rätt hjälp. Jag tycker att du skall berätta om din perioder av nedstämdhet, att du skadar dig genom att inte äta och att du undviker andra människor. Du får "ta i lite" så att det riktigt kommer fram hur du har det. Jag tycker också att du skall ta dina föräldrar till hjälp så att man verkligen lyssnar till dig den här gången.

Önskar dig allt gott!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta