Hur ska jag orka?

Hej, jag mår jätte dåligt. Jag har jätte mycket ångest varje dag och pga det så skär jag mig, och på klvällarna kan jag inte sova för jag har så mycket ångest så jag ligger uppe till 5 på morgonen vilket gör att jag tappar orken.Orken att göra ALLT, allt känns meningslöst Jag har även självmordstankar och har nästan gjort det 1 gång och det skrämmer mig. Saker som att städa eller orka skriva detta mejl känns jätte jobbigt men jag orkar inte längre! Jag vet inte vad jag ska göra (vill bara dö men en del av mig vill försöka må bra) Bara små saker är jobbiga och jag får en masssa ångest, Gråter, får snabbare hjärtslag,hyperventilerar skriker i mitt huvud medans jag gapar som om jag ska kräkas, det enda jag kan tänka på är "jag vill inte leva längre jag vill bara dö, jag orkar inte!!!" Om och om igen. Mina föräldrar vet INGET och jag orkar inte berätta själv eller skriva någon lapp, jag kan inte gå till en ungdomsmottagning för vi ska resa mycket innan skolan börjar(vilket känns jätte jobbigt för det enda jag gör nu är att ha ångest i min säng)  Jag har en person i min klass som jag smsa (hon har mått dåligt vet jag sedan innan) jag skrev att jag hade ångest,och skada mig själv och frågade vad hon brukar göra, hon var jätte snäll å sa lite tips men också att hon var orolig för mig och att hon någon gång hade pratat med sin mamma om det. Och att hon var stolt över att jag berättat det.Jag grät när jag läste det för 3 anledningar 1.för det första så har hon pratat om mig(är alltid ensam i skolan) 2.Sedan bryr hon sig om mig och jag vill så gärna tro henne men det är svårt när jag intalar mig själv varje dag om att jag är sämst och en jäkla dum idiot. 3. Hon var stolt över mig och det gick inte att ta in.😭❤ Det känns som evighet tills skolan börjar, hur ska jag orka den, när jag bara har ångest (hade förut också men den har ökat mycket nu,har hela tiden ångest) Jag skulle bara vilja berätta allt men jag är rädd för att hon inte orkar lyssna (har mycket att säga) och lämna mig...Ska jag bara berätta lite eller kan jag säga allt för hon skrev att hon har gått igenom samma sak... Och sista frågan hur ska jag orka gå upp,orka leva,orka finnas?😭

disa

BUP svarar:

Hej Disa!

Dina rader ger mig en ytlig bild av hur hemskt dåligt du mår. Du skriver inte något närmare om vad är det som oroar dig, vad är det som väcker din ångest, hur länge du känt så, men jag kan tänka mig att du kanske själv inte ser det klart och tydligt. 

Det jag ändå förstår är att du har en mycket negativ självuppfattning, du "intalar dig själv" att du du är "sämst,", en "idiot". Med en sådan självbild kan man inte må annat en förtvivlat dåligt.

Du sammanfattar jättefint strukturerat vad det är som känns bra med din sms-kompis. Hon förmedlar till dig att hon ser dig, att du spelar roll för henne, att du är så viktig för henne att hon även hemma pratar om dig. Och inte minst att du inte är ensam om att ha ångest, att ha självmordstankar, att skära sig för att få åtminstone en tillfällig ångestlindring. Du behöver alltså inte skämmas för allt detta. Om du läser på vår hemsida vad andra frågar förstår du också att många söker hjälp på BUP (och på ungdomsmottagningarna) för den här sortens lidande du också har. Att din sömn är så pass störd innebär att du verkligen töms på energi och allt känns ännu svårare, nästan ogörligt, vilket spär på din ångest. En riktig ond cirkel som måste brytas.

Det är väldigt bra och hoppingivande att du känner din vilja att leva och må bra. Det är grundbulten till att kunna kämpa vidare och komma till hjälpen. Jag förstår att ni nu står inför semestern med familjen. Att resa bort är för många glädjande samtidigt att det kan skapa oro och ångest i sig. Nu gäller det att hitta ett sätt att få ut det bästa av semestern med din familj.

Jag vet inget närmare om din relation till dina föräldrar, vad det är som gör att du inte ville berätta för dem hur du har det. Vet de ingenting så kan de inte heller hjälpa dig. Jag tycker att det bästa vore om du talade med dem om vad du känner inför resan. Deras första reaktion kan vara överraskning, bestörtning, de kan reagera först negativt men det är ändå en chans att ni kan hjälpas åt att göra resan bra. Det är möjligen bättre än om du får någon svår ångestattack under resan. Även på sikt tycker jag att det kan bli bättre om dina föräldrar är med dig på BUP som du kan komma till efter semester. Men då är det också bra att ringa och boka tid redan före resan. Eftersom du skriver att du inte orkar att berätta eller skrivas lappar så föreslår jag att du visar ditt mejl och mitt svar för dem. Då slipper du att berätta men du öppnar ändå för att kunna få deras stöd och hjälp nu direkt och längre fram efter semestertiden.

Mitt svar på din fråga hur du ska fortsätta kontakten på sms med din kompis så tycker jag att det finns anledning till att vara öppen med henne. Hon har visat sin förståelse för dig och för dina problem. Hon var också öppen med dig och sagt att hon själv haft liknande svårigheter. Det finns ingen anledning att tro att hon inte är och förblir att riktig god vän till dig. Det kan ge dig kraft och energi att gå upp, att orka finnas och se dig själv som en älskvärd och viktig person.

PS: Läs även de länkar jag bifogar nedan. Där finns ytterligare goda råd, tips och delad erfarenhet.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta