Hur jag kan göra för att våga prata

Hej, jag mår inte bra. jag mår tillräckligt dåligt för att skada mig själv,självmordstankar dagligen,sömnproblem sover cirka 4 timmar per natt,ångest,stressad,tappat aptiten nästan helt,panikångestattacker,ingen ork eller lust att göra saker som jag älskade att göra förut.jag har också varit med om 2 gågnger då jag tror jag har fått en panikattack, jag hyperventilerade hade hur mycket ångest som helst! Jag visste inte var jag skulle ta vägen! Jag nervärderar mig hela tiden men då var det mycket starkare jag tänkte att jag var en "idiot""duger inte till något" m.m, jag kollade mig omkring hur jag kunde dö,jag ville bara fly,men enda planen jag haft innan har varit att ta en massa tabletter och jag är rädd för smärta så jag Självskadande istället. då kände jag verkligen ett behov att känna något annat en det. Det pågick i 2 timmar. jag årkar inte längre och vill söka hjälp. Problemet är bara att jag vågar inte, jag har försökt att våga i 3 år nu men har ännu inte vågat. Jag är rädd att inte få den respons jag vill,att bli dömd,inte tas på allvar och att hen/hon/han ringer mina föräldrar och berättar saker som jag inte vill. Dessutom har jag jätte svårt att prata med andra och speciellt om hur jag mår. Tips på hur jag kan göra för att våga prata utan att snubbla på ord,berätta en liten sak som tex att jag är stressad över skolan men vågar inte gå in på djupare delar. Hur gör jag så jag vågar?hur blir jag av med ångesten? Jag vill inte självskada men jag vet inte hur jag ska orka hantera det när jag får ångestattacker. Hur kan jag göra då?

tjej som vill söka hjälp 

D

BUP svarar:

Hej D och tack för brevet!

Så bra att du nu till slut har kommit fram till att du vill ha hjälp. När man är inne i den karusell av dåligt mående som du beskriver, kan det vara svårt att får stopp på egen hand. Man behöver stöd utifrån. Är de ingen som har förstått hur svårt du har det? Är det ingen som sett att du lider? Du beskriver att så mycket är svårt i ditt liv så jag förstår inte hur du kan ha hållit det så hemligt.

En av de saker du är rädd för är vad dina föräldrar skall få reda på. Och det är förstås så att om man är tretton år så är föräldrar väldigt viktiga för hur man har det i livet. Det blir svårt för dem att stötta och hjälpa ifall de inte vet något. Jag tror att om du berättade något för dem och du önskar att de hjälper att till exempel kontakta BUP, har du vunnit mycket redan där. Jag gissar att deras förtroende för dig växer om du visar att vill ha deras stöd. Om du skulle önska kontakt med BUP kommer dina föräldrar att på något sätt finnas med och även på få ta del av viktiga saker som pågår i ditt liv. Hur  kan de vara till stöd om de inte vet något om dig? Sen behöver de kanske inte veta allt och du kan få hjälp att berätta svåra saker för dem på ett sådant sätt att det blir bra för dig. 

Om du fortfarande tycker att det känns knepigt att veta hur du skall göra, kan du ringa exempelvis BRIS och anonymt få prata med någon som kan hjälpa dig att komma vidare. Ungdomsmottagningen kan också vara ett sätt att få hjälp.

Dröj inte med att söka hjälp, du skall inte behöva ha det så här svårt.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta