Orolig för föräldrarnas bortgång

Hejsan!

Jag är 15 år och har en tanke jag spenderar mycket tid till att oroa och grubbla över. Det är så att jag har sådan ångest för att mina föräldrar ska dö! Jag vet att det är vanligt att vara ängslig över det faktum att mina föräldrar ska dö men jag är orolig att både min mamma och pappa ska dö tidigt och innan jag ens har hunnit blivit vuxen. Det som stressar mig är hur det skulle lämna mig ensam och hur mina syskon skulle reagera. Jag har få vänner så om någon av mina föräldrar skulle dö skulle jag inte heller ha någon att vända mig till.

Båda mina föräldrar är i 50-års åldern så man kan ju nästan förvänta sig att de har ett par år kvar åtminstone. Min mammas hälsa är bra för hon äter  nyttigt, röker inte och dricker sällan. Däremot blir jag sjukt stressad för att hon har högt blodtryck och måste ta tabletter och för att jag har för mig att hennes far dog av en hjärnblödning. Tänk om hjärnblödningsgenen finns även i henne? Hjärnblödningar sker så plötsligt att jag inte ens kan föreställa mig att det skulle träffa henne...

Min pappas hälsa är sämre. Han dricker mycket öl, äter mycket skräpmat och rött kött till varje måltid. Jag är främst rädd att han ska få cancer. Det har gått så långt att jag kännet att jag måste kontrollera vad han äter och påpeka hur ofta han äter det för att det kanske kan få honom att ändra vanor. Men det känns helt hopplöst!

Ångesten blir starkare på natten och då kan det bli så starkt att jag inte kan somna och måste hitta på något annat.

Snälla hjälp mig!

?

BUP svarar:

Hej!

Vet du, kloka tonåringar brukar grubbla ganska mycket om livet och om döden, om existensen, om att livet inte varar evigt och vad händer med en själv om ens nära och kära går bort eller vad händer med ens nära och kära om man själv dör. Sådana funderingar är å ena sidan nödvändiga i mognadsprocesserna och å andra sidan är de självklart oroande, ibland till och med skrämmande. Hur man som tonåring hanterar dessa oroande och ångestväckande tankar är den avgörande frågan. Till denna fråga kopplas nästa fråga: vem kan man tala med om sin oro, sina tankegångar, vilket stöd man har i sin omgivning för att hitta sättet att kunna acceptera det mänskliga livets villkor, inklusive döden.

Som du redan ser vill jag inte ge dig en falsk eller illusorisk tröst. Alla kan dö i princip när som helst,  av sjukdom eller genom en olycka. Som barn tänker man inte så mycket på detta men som medveten och reflekterande tonåring gör man det.  Alltså det du skriver om är tecken på att du börjar bli vuxen även om det nog ett bra antal år dit.

I denna process är det - som sagt - viktigt att du kan tala, resonera tillsammans med någon eller några om dina funderingar och oro, även specifikt om din oro för dina föräldrars hälsa och liv.

Det verkar så att du lever i en hel familj med mamma, pappa och syskon, vilket är en god förutsättning. Jag undrar om du har talat med dina föräldrar om din oro för dem? Har du talat med din mamma om vad hennes höga blodtryck innebär? Jag misstänker att det är först och främst hon själv som skulle kunna förklara för dig en del saker. Till exempel vad medicinerna och hennes hälsosamma val av mat betyder för att hålla blodtrycket under kontroll. Pappa går kanske också tala med men jag tror inte att du kan ta över ansvaret för hans hälsosamma eller ohälsosamma livsföring. Han har sitt eget ansvar för sig själv. 

Men även om ni talar om allt detta finns det en dold fråga här. Dina föräldrar kan inte heller lova dig att det inte kan hända något med dem, det skulle vara en lögn. Din oro gäller ändå din känsla att du inte skulle kunna klara dig utan dem, att du inte är mogen tillräckligt, att dina syskon skulle vara ledsna. Att du har få vänner som du skriver, betyder också att du har vänner. Jag antar att det kanske finns andra vuxna i din omgivning.  Och förresten,  hur stor är sannolikheten för att dina föräldrar går bort samtidigt?

Nå, det här kan vara några ledtråd som du skulle kunna tala med dina föräldrar om, kanske också med dina syskon, beroende på hur gamla de är. Eller andra vuxna i din familj och släkt. 

Åter till din ångest på kvällar och nätter. Sova måste man kunna göra annars blir man utmattad och all oro får ännu större dimensioner. Det blir lätt en ond cirkel. Därför är det viktigt att du inte låter din oro och ångest ta överhand. Vet du vad Tove Jansson skriver i sin bok om Knyttet? Hon skriver så här: "Vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: på natten blir det hemska mycket värre än det är". Det är en djup sanning.

Men min poäng är att du behöver stärkas i din tilltro till dig själv. Inte förneka livets villkor men inte förstora livets utmaningar heller. Försök att tala i första hand med dem som du är orolig för. Tala även med dina vänner (det kan faktiskt räcka med en god vän). Men om det inte funkar kan du vända dig till ungdomsmottagningen eller chatta med någon på tjejzonen. se





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta