Finns så mycket mer jag vill berätta om

Hej

Jag går redan på Bup, då jag har fått diagnos på anorexi. Men själva grejen är att, det finns så mycket mer jag vill berätta men känner inte att jag kan lita på dem jag pratar med fullt ut trots tiden jag vart där. Det känns som att ingen kommer förstå till och med om jag visade. 

Jag har berättat att jag ganska ofta får ångest, ibland panikattacker osv. Däremot har jag inte berättat om tillståndet ex hemma, eller att jag ibland göra mig själv illa mer eller mindre. Vet inte hur jag ska få ut det, för samtidigt som jag vill berätta finns verkar det aldrig finnas rätt ord för att uttrycka mig själv. Nu när jag väl kommit såhär långt i denna text börjar jag inse att det är ganska otydligt, men är ganska extremt dålig på att vara så pass öppen.

En till sak som jag särskilt tänkt på sistone är att, det var jag som berättade för skolsystern själv hur jag kände. Dock bara en liten del. Alltså, det var jag som berättade. Vilket betyder att om inte jag berättat, skulle jag aldrig fått hjälp med min ätstörning. Aldrig heller skrivit denna fråga heller. Och då ett steg vidare om hur jag tänker i den delen, ingen märker hur jag mår. Ingen ser vad som faktiskt händer, jo nu gör de flesta det såklart. Då alla går runt med sina dömande blickar och letar efter tecken typ, inte vet väl jag. Och med tanke på att jag sett dessa blickar som förmodligen tänker något som ''Stackarn'' vågar jag inte heller berätta för någon annan, då de också kommer titta eller förmodligen 'hantera' prat med mig annorlunda. Asså jag blir så förvirrad, för vet inte hur jag ska få ut det. Litar inte på någon tillräckligt mycket för att kunna prata ut. Alla kommer ju missförstå.

Men det nästan skrämmer mig och sätter som en broms, ingen förstår. Säkert någon, men ingen jag känner. Fortfarande, även fast detta är anonymt, är jag otroligt feg på att just nu skriva ned detta i ord. Kan inte riktigt sätta en specifik fråga, men börjar helt seriöst tappa livslusten nu och då. Och det skrämmer livet ur mig..

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker inte alls att du är otydlig eller feg. Att reda i tankar och känslor är inte enkelt. Istället är det ofta så att man får leta sig fram, likt du gjort i ditt mejl hit. Jag tycker att du har många svar på varför det inte är så lätt för dig att berätta om de här svåra sakerna. Du har kommit långt. Att du sörjer att dina närstående inte förstått att du kämpat med något så jobbigt som anorexia är inte konstigt. Vi har alla en önskan om att bli sedda och förstådda. 

Men att du låter din rädsla att bli missförstådd hindra dig från att berätta om hur det är med dig hindrar dig också från att faktiskt dela dina tankar och känslor. Kanske är det det du menar med att du känner dig feg? Det låter inte som feghet, snarare ett skydd som är förståeligt om du vant dig vid att ingen uppmärksammat dina bekymmer. Men kanske är det också så att du är bra på att dölja dem? Att dina bekymmer mest finns i dina tankar och känslor och att du behöver öva dig i att förmedla dem till de som finns omkring dig. Jag menar inte att lägga allt ansvar på dig, utan att peppa dig att göra det du kan för att slippa vara så ensam med dina upplevelser. Kanske har du fler erfarenheter av att närstående inte förstår dig eller agerar på ett sätt som blivit stöttande för dig? Så kan det vara, men då brukar det vara bra att träna sig i att prata tillsammans med den behandlare man träffar. 

Tillsammans kan ni kanske också prata om dina tankar på att andra skulle vara dömande eller tycka synd om dig om du pratade mer om hur du mår. Det är lätt att sådana negativa föreställningar hindrar en, men frågan är vilka fördelar som kan finnas? För visst kan anförtroenden ibland leda till besvikelser, men också till känsla av närhet och förståelse när man hittar rätt tillsammans med någon. 

Så ta upp självskadandet med din behandlare och berätta också om din rädsla för att inte bli förstådd. Det är en bra utgångspunkt för förhoppningsvis givande samtal. Om det känns alltför svårt att prata så kan du skriva ner det du vill säga och förmedla det till behandlaren på så sätt. Att du känner att det finns saker du skulle vilja prata om kan vi se som ett tecken på att du ska våga prova. 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta