Vill vara lycklig

Hej. Hur ska jag göra för att bli lycklig igen? Jag kan skratta på dagarna och så men de är alltid som ett mörkt hål i mig. Jag kan inte göra saker som förr o varje kväll gråter jag mig till sömns. Jag funderar ofta på att ta livet av mig men jag är för feg. Jag vill bara bli lycklig, glad på riktigt. Som man va när man va liten. Jag vågar inte prata med nån om hur jag mår för jag vet inte själv svaret varför jag mår dåligt och de är alltid frågan man får. Jag bara gräver ner mig djupare o djupare i en grop o kan inte sluta. Jag har mått dåligt i säkert 3/4 år nu o de går aldrig över. Jag känner mig inte trygg i skolan, hemma, på mina aktiviteter eller något stans. Jag fattar inte vad som händer med mig. Jag känner mig utanför, sviken, dålig, ful, tjock, konstig, bortglömd osv. 

Vet ni något sätt att bli lycklig för jag saknar de. 

Kul liv,, not

BUP svarar:

Hej!

Den fråga du ställer och den längtan du känner efter att vara lycklig och bekymmerslös är någonting som många ungdomar just i din ålder brottas med. Att igen få vara som man var som barn, leka, skratta och gråta förstås när man gjort illa sig - men inte denna mörka ledsenheten, nedstämdheten som verkar vara så allomfattande!

Jag vet hur tungt det känns när man går in i en sorts nedstämdhet och börjar se också på sig själv genom nedstämdhetens mörka filter. Exakt så som du så träffande beskriver i slutet på ditt mejl, ingenting fungerar, allt är bara dåligt- man själv är "dålig".

Det som ligger i detta stämningsläge är ofta en sorts utvecklingskris, tonårskris. I denna kris ingår att man börjar se på sig själv och på omgivningen, ja, på hela världen med mer kritiska ögon. Uppgiften i denna fas är att kunna acceptera att ingenting i världen är perfekt, jag själv inte är perfekt men jag är i alla fall en värdefull person med mina staka och svaga sidor. Mina föräldrar, min familj, mina vänner, alla har sina brister och goda sidor, så är det här i världen.

När jag beskriver det som en utvecklingsfas som huvudsakligen kloka ungdomar med förmåga att reflektera går genom vill jag inte en sekund bagatellisera hur smärtsamt och plågsamt det känns. Frågan är hur man fyller igen det mörka hålet som du upplever inom dig?

Det viktigaste är att man har någon att prata med om sina tankar och känslor. Det är klart att du inte kan svara om någon frågar "varför" du mår som du mår.  Du söker ju just svar på frågan "varför". Att samtala om ditt mående betyder att försöka förstå sig själv i ett fritt flöde att tankar som poppar upp och om känslor som benämns. 

Jag vet ingenting om hur du har det hemma, med dina föräldrar, andra vuxna, vad som ligger i dina ord att du säger att du inte känner dig trygg någonstans. Jag anar att du har försökt att tala med någon i din närmaste omgivning och därför har du en negativ erfarenhet av att de frågar dig "varför". Man vill alltså komma närmare till vad du upplever. Det är bra, det kan vara en början till samtal. men bara början. Sen behöver man spåna vidare tillsammans. Försök igen, om det går.

Förutom det tycker jag att det vore bra att du tar kontakt med ungdomsmottagningen i din hemkommun. De träffar många ungdomar i liknande situation och liknande tonårsproblem. Du kan också chatta med någon på tjejzonen.se och få lite nya perspektiv på livet och på dig själv.

Men du håller på att växa upp och barndomens bekymmerslösa lycka kommer inte tillbaka. Låter det grymt? Kanske. Men att växa upp betyder också att du lär dig att hantera svårare situationer, svårare känslor, svårare utmaningar. Till detta behöver du samtalspartner, ensam kommer man sällan ut ur sina mörka cirkelresonemang. Livet kräver också mod. Samla mod och följ mina råd!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta