Att känna sig ensam

Hej! Jag mår fruktansvärt dålig och lider av många saker. Det går inte direkt att kortfatta i ett mejl men jag har tvångsbeteende, är inne i en djup deprission, gått igenom svåra saker i min barndom tex haft en väldigt svår relation till båda mina föräldrar så jag känt mig väldigt ensam o det är saker jag mår dåligt för även idag. Men dagarna bara går o går, det är precis sommarlov och jag bara sitter inne hela dagrarna. Mamma jobbar, har inga vänner, inga att vara med, ser alla i skolan som är ute med kompisar och har kul, själv sitter jag bara inne och vill att dagen ska gå över så fort som möjligt. Vet inte hur jag ska klara av att leva resten av livet, jag mår så himla dåligt. Får hjälp med mitt tvång nu men sen kommer vi ha en ganska lång paus över lovet och de känns väll inte så jobbigt mer bara att jag inte kan hålla mina läxor som jag får så jag kommer aldrig bli frisk från tvånget. Men sen om jag blir frisk så säger de att de tycker att jag ska gå i terapi. Men hur ska det hjälpa? har försökt flera gånger men mår aldrig bättre. Jag har gått igenom så svåra saker, och mitt hjärta är liksom krossat och kan aldrig bli helt igen. Just när det handlar om mina egna föräldrar så är det så jobbigt. Sen så har jag alltid känt en press att såklart jag inte ska må dåligt, jag har väll inget att må dåligt över?' Jag har lurat mig själv så länge att jag mått så bra och bara slängt allt under mattan om man kan säga så. Är så trött på att känna att det aldrig finns någon utväg. Känner mig så fruktansvärt ensam,ful och töntig, som att ingen vill vara med mig, har inga kompisar, ingenting. Min mamma är väll den enda jag har i mitt liv, och jag är jätte tacksam för det, men vi har även en tuff relation än idag med jätte mycket hemska bråk som får mig att känna mig ännu mer ensam. Det känns som jag hela tiden är i vägen för henne. Det blir liksom för mycket, eftersom jag hänger efter henne varje dag. Varför har vissa det så enkelt och för mig blev det ett skit liv. Har några enstaka vänner i skolan, men det är mer vänner som jag hänger med för att inte vara ensam, hellre någon än att vara helt själv. (och det är tyvärr inga jag skulle kunna bygga upp en bättre relation med.) Men annars är jag helt ensam varje helg,varje lov, varje dag. Jag orkar inte mer. Jag kommer ytligare ha ett skit lov, bara sitta inne och deppa, ush. Hur ska jag ens klara mig, om jag inte mår bättre snart, som jag aldrig kommer göra, är så nära på att ta mitt liv som är den ända utvägen just nu. 

Rosen

BUP svarar:

Hej!

Du berättar om sådant som jag vet att många känner igen sig i, att känna sig ensam och bli självkritisk. Det är väldigt tufft och man kan snabbt hamna i en ond spiral och bli uppgiven. Blir man uppgiven får man heller ingen ork att ta egna initiativ till kontakter och aktiviteter, man kanske drar sig undan.

Därför tycker jag att det låter helt rätt att du söker din mammas sällskap. Och just nu låter det som att du först och främst skulle behöva hjälp med att planera sommaren nu. Hur mycket vet din mamma om dina känslor av ensamhet? Kan ni hjälpas åt att göra planer för ditt lov, hitta på något som du kan se fram emot? Har du något som du gillar att göra när du är ledig, något som gör dig glad?

Så bra att du går i behandling för ditt tvång. Du är inte ensam om att tycka att det är svårt att göra längre uppehåll, som under sommaren. Kommer ni att ses igen nu inför uppehållet? Berätta då om att du tänker att det är svårt att klara hemuppgifterna när ni inte kommer att ses nu under en period. Har du berättat om din oro för att lovet kommer att bli tråkigt? Ju bättre hen lär känna dig desto lättare blir det att ge dig precis den hjälp som just du behöver ha för att du ska må bättre.

Ha det så fint!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta