Vågar snart ingenting

Hej

 Jag har stress och ångest hela tiden. Jag har svårt att sova. jag får ont i huvudet och ont i nacken. Vilket påverkar skolan och mitt humör mycket. Jag är feg och vågar inte bli ensam. Alla säger att jag ska gå till bup. Men jag vågar inte. 

Jag gillar inte att prata med nya människor det spelar ingen roll om vad jag pratar om. Det är skitjobbigt. Specciellt att prata om det jobbiga.  Men det har inte gått så långt att jag tänker på självmord/ skära mig, FÖR JAG VÅGAR INTE.  Jag vågar inget, inte skolan inte vårdcentralen inte prata inte säga vadjag tycker. Snart vågar jag nästan inte göra det jag älskar mest längre, rida. Men jag vill inte att mina 2 små hästar ska stå och bli feta och må dåligt, BARA FÖR JAG INTE RIDER DEM. För jag orkar eller vågar inte.  

 Jag har även vart hos skolkurator, Jag berättat för lärare i skolan då jag bryter ihop, och även vart på kommunen.Men inget har hjälp. Mamma och jag har sagt att vi ska ge det en månad. sen måste jag gå till bup. Men jag orkar inte, mamma fattar inte hur jobbigt det är. Ja som du kanske märk så är jag lite speciell men har inga diagnoser men starka känslor och hatar att prata. Och jag orkar inte säga allt som hänt i mitt hem en till gång. (mamma och pappa har skilt sig och sedan blev det helt knas) 

Hoppas någon fattar och kan svara.

Tack

En som inte orkar

BUP svarar:

Hej!

Ångest och oro och känslan av att inte kunna prata är många som drabbas av. Du formulerar dig väldigt moget för din ålder. i alla fall i skrift. Du ger mig en hel del tecken på mycket starka sidor hos dig. Du har redan försökt att ta hjälp i skolan, du talar med din mamma, du kan motstå frestelsen att göra saker som bara skulle försvåra och inte ett dugg hjälpa som till ex att skada dig själv. Bra gjort!

Det låter ganska klokt att du och din mamma bestämt att sätta en tidgräns för att kunna övervinna dina svårigheter och jag hoppas du får stöd och kloka ord av din mamma trots att du inte tror att hon förstår allt i djupet. 

Men om det ändå fortsätter på det sättet som du beskriver är det verkligen bra att gå till BUP. Fast det ska du inte göra ensam. Din mamma tycker att det vore bra att gå till BUP så är det hon som ska ringa dit. På BUP vill man ha föräldrarna med, inte på alla samtal, men i alla fall vill man också hjälpa föräldrarna att kunna förstå sina barn bättre. 

Att samla på sig en massa stress, oro, rädslor och att få rent kroppsliga besvär pga detta är någonting man kan komma ifrån med rätt hjälp.

Jag tror jag förstår din förtvivlan. Lösning på dina problem finns. Om det visar sig att ni har passerat den tidsgräns ni satt upp och ingenting har blivit bättre be mamma att ringa till BUP. Sedan kan ni hjälpas åt att berätta vad det handlar om.

I länkar jag bifogar här får du lite tips om hur man kan hjälpa sig själv med oro och rädsla.  Men jag vill betona, försök att ta hand om dina hästar, de behöver dig och du behöver dem för att se att du visst kan det!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta