En ond spiral av stress och ångest

Jag vet inte hur jag ens ska börja? Men jag är 17 år fyller snart 18 har inga riktigs diagnoser för att jag är för rädd för att söka hjälp men inget har velat fungera för mig på ett bra tag. Allt börja från när jag var 11 år men då tänkte jag inte så mycket på det, vi spolar fram till 14 år första gången jag försökte ta självmord men det togs inte på allvar för att jag skyllde bara pp skolstressen(det var mer än så). 15 år tog jag mig samman trodde jag iallafall och började dricka men snabbt när jag blev 16 då insåg jag att det inte var kul alls istället så bestämmde jag mig för att aldrig gå ut för allt som är utanför mitt rum betyder fara. Nu är jag 17 år kämpar med att klara av teknikprogrammet, misslyckas med det mesta även fast jag vet att jag kan så mycket mera än jag visar men har bara hamnat i någon sorts ondspiral där varje gång jag gör något bra slutar jag genast med det och gör något sämre. Min fokus finns inte då min hjärna är upptagen med att jag måste träna, jag måste äta rätt, jag måste dricka mycket och jag måste se fin ut men samtidigt ser jag alltid hemsk ut då allt tänkande gör mig utmattad. Jag har svårt att prata med folk, jag vågar inte ens prata med mina egna föräldrar och det gäller detsamma med mina kompisar. Varje gång jag ska öppna upp för någon blir jag bara rädd och slutar med att jag byter samtalsämne för på något sett är jag för rädd för att släppa in folk i mitt liv.  Jag har även börjat säga ner till allt "vill du gå ut?" Nej "vill du göra något?" Nej "vill du leva?" Återigen nej. Men jag skulle aldrig begå självmord för jag vill inte göra mina problem andras problem. Just nu har jag en pojkvän som jag inte ens kan träffa för att jag vågar inte, han är arg på mig för att jag inte tar mitt liv samman vilket är största anledningen till att jag skriver här, vet inte ens om det kommer hjälpa men jag har väl inga andra val. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte hur man ska söka hjälp kan någon förklara det för mig? Det är så mycket mer som är fel som jag inte ens orkar skriva upp här.

Rusul

BUP svarar:

Hej!

Det låter som att du kommit till en punkt när du verkligen tänker att du behöver stöd i att komma ur den negativa spiral som urholkat dina krafter länge nu. Bra att du hör av dig med dina frågor och funderingar kring hur du ska gå tillväga. Ta nu en sak i taget, du är trött och sliten och då är det lätt att två saker samtidigt känns som ett oöverstigligt hinder. 

Utifrån att du snart blir 18 år och därmed är för gammal för BUP så ska du vända dig till en ungdomsmottagning (dit kan man gå även som 18-åring eller äldre). Följ länken och kolla upp vilken mottagning som finns där du bor, ring för att boka tid eller gå dit för drop-in om tider finns avsedda för det. Där ska du berätta om hur du mår (likt du gjort i detta brev) och har det så att ni tillsammans kan komma fram till vad som vore bra hjälp för dig. 

Tillsammans med en behandlare kan du känna dig trygg med att prata. Om det känns svårt att veta var du ska börja, så kan du få hjälp med frågor. Att du har svårt att prata med närstående är en sak. Det kan många gånger kännas svårare än att prata med någon professionell som är van att lyssna och ställa frågor och där kontakten skyddas av tystnadsplikt. Du kan skriva ner vad du vill ta upp om det kan underlätta i mötet. 

Nu är det snart sommarlov (eller kanske redan?). Att bara ligga inne brukar inte vara bra när man mår dåligt.
Försök att hitta några aktiviteter som kan kännas bra för dig, det kan vara att gå ut och gå en promenad, lyssna på musik, träffa någon. Ta det i små steg om så behövs, men försök att göra något. Försök att släppa alla kravfyllda måsten.

Hur du ska få ordning på detta för att må bra i det långa loppet är något du behöver stöd i. Att klandra dig själv leder ingen vart. Du har personer omkring dig som känns svåra att prata med just nu, kanske behöver ni inte prata så mycket, kanske går att bara vara tillsammans genom denna tuffa tid? Ibland kan det räcka med att säga "jag vet inte hur jag ska prata om hur jag har det just nu, men jag uppskattar att jag har dig" eller något liknande.
Du vet bäst om vad som kan funka i dina relationer, men att säga något litet brukar kunna kännas bra. 

Ta mer stöd!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta