Ingen bryr sig

Hej! Jag är en tjej på 17 år och är diagnostiserad med bl.a. Ångest & depressionstillstånd. Jag har på senare tiden fått extremt starka självmordstankar. Jag har tagit 2 ganska stora överdoser innan & lider även av ett grovt självskadebeteende där jag skär mig. Jag har planerat och skrivit avskedsbrev osv. Jag orkar verkligen inte leva längre, min tid är slut snart känns det som. 

Har pratat med bup om detta men de tar mig inte på allvar, inte mina föräldrar & skolan heller. Det är väl lika bra att jag tar mitt liv, jag har inget som hindrar mig längre..

ingen bryr sig om mig ändå, vill bara dö :(

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Det är en extremt svår situation du beskriver som väcker en djup medkänsla. Du har uppenbarligen en rad svårigheter men du känner inte att någon tar dig på allvar och därför börjar du tappa allt hopp.

Men stopp och tänk till tillsammans med mig nu! Jag har ett antal frågor. Jag ställer frågorna inte för att du ska svara till mig men som förhoppningsvis hjälper dig att kunna få bättre fortsatt vård.

Du skriver att du pratat med BUP. Vad innebär det? Ibland händer det att man nämner saker, men man vågar egentligen inte gå in i djupet. Har du och din behandlare gått genom vilka svårigheter du har i detaljer? Om du har tagit överdoser - var det medicin du fått föreskriven och tog för mycket av, eller finns det något missbruk som du brottas med? Har detta diskuterats på BUP? Har man gått genom vilka självmordsplaner du har och att du skrivit avskedsbrev? Hur mycket har framkommit av ditt självskadebeteende? Och inte minst hur mycket vet dina föräldrar i detalj om alla dessa tunga saker?

När du säger att du känner inte att någon bryr sig väcks ytterligare en fråga hos mig. Har du tagit kontakt med BUP på egen hand eller var det någon av dina föräldrar eller en annan person som bryr sig och ville hjälpa dig?

Om du svarar ja på alla dessa frågor undrar jag om du har en pågående kontakt men du är missnöjd med den behandling du får eller har du slutat på BUP helt och hållet? Dina diagnoser och ditt pågående självskadebeteende behöver självklart fortsatt behandling. Om du inte har pågående kontakt är det ytterst viktigt att du återupptar kontakten för fortsatt behandling. Om behandlingen pågår men du mår så fruktansvärt dåligt som du gör måste man fundera på tillsammans med dig och dina föräldrar vilka andra metoder man kan prova för att uppnå bättre resultat. 

Du får inte ge upp, det handlar om ditt liv, din framtid och välbefinnande! Du är en värdefull människa som ska få den hjälp du behöver hur kämpigt det än är. Men det finns ett fallgrop här. Du har en depressionsdiagnos och depressionen innebär att man ser allt genom ett mörkt filter. Filtret sållar bort det som eventuellt är bra, man ser och känner bara det som är dåligt, svårt, hopplöst. Det är också svårt för en deprimerad person att samla krafter och mod och kämpa vidare. 

Du har skrivit till oss och det gör att jag ser en strimma hopp. Du vill få hjälp och det är det viktigaste. Om du tycker att du inte är förstådd av din behandlare trots att du var modig nog att berätta allt så har du rätt till att byta behandlare, sånt händer faktiskt i vår verksamhet. Du kan använda även mitt svar till dig om det ger dig understöd.

Försök att tro på dig själv! Det är svårt, jag vet. Många har varit i liknande livssituation och kommit ut på andra sidan av mörkret. Kommer dina självmordsimpulser över dig med stor kraft kan du också kontakta självmordslinjen eller gå akut till BUP.

Ge inte efter depressionen, mörkret, det är värt att kämpa för ditt liv.





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta