Grubblat på varför jag inte kan ta egna initiativ

Hej!

Jag är en kille på 17 år som inte vet vad jag ska göra. Jag har inga talanger, inge bra självkänsa och inget driv hursomhelst. Jag ser saker som jag vill göra och jag tänker på saker jag vill uppnå. Men oftast stannar det där, i tankarna. Jag har ingen motivation eller drivkraft att göra något. Jag ger upp allt, och därför är jag inte heller bra på någonting. Jag sitter ofta i tankar om min frånsaknad utav kompisar, och att jag trycker bort folk som vill umgås. Ett fåtal personer i min klass vill umgås, och andra personer jag umgicks med förrut vill umågs lite. Självklart vill jag ha kompisar, men har inget driv att fråga om de vill umgås. Vilket bottnar nog i att jag inte har något som jag är bra på, vilket i sin tur bottnar i att jag inte har något driv. Problemet med mitt driv är något jag utstått hela mitt liv. Jag förstår inte varför jag inte kan få saker gjorda, eller kunna ta egna initiativ samt att bara skjuta fram allt. Kan inte ens ta enkla beslut ibland utan bara skjuter fram allt som kräver något antydan av anstränigning. Jag har typ gjort som kompisar förut, alltså hobbies och musik, och det har jag grubblat på varför jag inte kan ta egna intiativ och ha egna tankar, det stör mig verkligen. 

Dessutom tänker jag mycket på min familj. Min mamma och pappa bor ihop, om det är en bra sak kan dock diskuteras. Jag skulle säga att jag ser mer nackdelar i det. Min pappa har druckit under hela min uppvväxt och mamma har vart den som fixat allt. Han dricker i stort sett varje helg även fast vi otaliga gånger berättad hur vi känner och mamma har diskuterat med honom. Men det skiter han fullständigt i. Jag har bara blivit mer och mer upprörd att han dricker, och nu börjar jag blir rikgit förbannad, men håller det inne. Det grubblar jag ofta på, vilket kanske leder till att jag inte kan fokusera på mitt liv ordentligt. Man ser att min mamma även mår dåligt, och det är inte roligt alls att se. Men jag är väen orolig för att om mamma skulle lämna så skulle pappa bara rasa isamman och bli en alkis på stan. 

Jag har även märkt att jag har bilvit väldigt känslokall, eller likgiltig för allt. Jag har inget som jag är sugen på även fast jag borde det, ingen sexlust, inga sorgkänsor även när jag borde ha det, svårt att känna kärlek eller känslor för folk. Allt känn helt jävla meninglöst helt enkelt. Att ta självmord är något som kommit på tal många gånger, men då jag vet hur det drabbar folk omkring, och så kan jag inte göra det själv, antar jag att det inte är ett alternativ. Att bara släppa allt är något som jag ofta önskar, att bara flyta iväg och sluta existera.

Kan tillägga att jag har haft probelm med OCD och under mina lågstadie år hade jag otrolig nervositet. Hade med mig en påse iafall att jag skulle spy, och jag kunde inte gå balnd folk utan att tänka att jag skulle spy. Så jag har väll inte mått 100% i pzyket.

Det jag vill fråga med den här texten om mina probelm. Kan jag ha en depression eller vad fasen kan det annars vara ? Eller är det vanligt att man är såhär. Självklart förstår jag att man kan ha dippar ibalnd. Men det här har pågått rikigt länge och jag mår verkligen som en påse skit. I skolan och ibalnd när jag gör något roligt så glömmer jag det lite, men sedan så smyger det tillbaka och gnager sönder mig och jag överanalyserar allt och bara mår skit. Och jag är bara avundsjuk på alla. Men jag har svårt att tro att min otroliga ofrömåga att ta beslut och att jag inte känner något, inte är något mer än ett personlighets drag.

Hejdå!

Anonymous Boi

BUP svarar:


Hej och tack för brevet!

Du undrar om du är deprimerad. Den sortens frågor kan vi inte svara på genom ett mejl. Men om det skulle vara så har du själv gjort vad många skulle se som det första steget i att bryta med depressionen. Du gjorde något aktivt, du tog ett initiativ och skrev ett mejl.

Du slutade grubbla för en stund och gjorde något. För det är kanske precis så att du inte ser vad du gör för något utan hänger upp dig på vad du borde göra men inte orkar. Är det så att man lider av depression är det lätt att hamna i grubblerier och försöka förstå problemet, få svaret och lösningen genom att tänka. Det är inte det bästa sättet, kanske är det inte ens möjligt, för att komma tillrätta med nedstämdhet. Istället för att försöka hitta svaret genom att tänka ut vad som är felet eller vad du bör göra är ett bättre sätt att göra saker som fyller på med just det du säger att du saknar. Det behöver inte vara jättestora projekt utan snarare små saker som gör att du kan känna dig nöjd med dig själv och sätter dig i kontakt med människor som du bryr dig om. Det är sådant som skapar självkänsla, som kan fylla dig med glädje, som också kan få dig att utveckla talanger och även låta dig slippa alla grubblerier. Till och med små saker som kanske blir till bakslag kan ge dig känslan av att du är modig som ändå försökte.

Nu har du en historia av problem med egen psykisk ohälsa, OCD och en knepig familjesituation. Det gör förstås saken mer komplicerad. Samtidigt konstaterar du att du kan koppla av och ha det bra i skolan och med kompisar. Så då är det klart att du skall göra mer av det. Du är snart vuxen och kanske du kan koppla bort dina föräldrars bekymmer och se att det är deras och inte främst dina. På din beskrivning låter det inte som om dina föräldrar är några goda förebilder på hur man löser problem. Det låter lite som om du tvingas bli vuxen på egen hand utan deras stöd.

För många betyder mycket att få en puff i rätt riktning av någon som jobbar med ungdomar och deras problem. Jag gissar att du kanske har den erfarenheten från den period då du led av OCD. Varför inte söka upp Ungdomsmottagningen eller psykolog/kurator på Vårdcentral? Kanske det skulle vara det du behöver för att byta riktning på ditt liv?

Önskar dig allt gott!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta