Problem med vikten, i familjen och i klassen

Hej, jag är en tjej på 12 1/2 år som har 3 problem. Jag känner att jag är tjock och att jag nästan tvångsäter när jag blir ledsen. Jag är 166 cm och väger XX kg. Är det normalvikt? Det känns som att jag inte passar in i min klass längre och hittar bara massa fel om mig själv. Det andra är att det känns som att mina föräldrar inte älskar mig längre. Så fort som att jag svär eller blir lite arg (men jag kan inte rå för det) så blir det arga och börjar typ skrika. Min bror känns också som att han hatar mig, men det kan bero på att han har aoutism. Men den enda som typ bryr sig om mig är  min syster. Det känns inte längre som att min familj är den som den var innan. Det känns som att jag är problemet och att de skulle må mycket bättre utan mig. Det 3 problemet är att jag mobbar mig själv. Jag hatar mig själv föronen hur jag ser ut, klär mig, pratar och hur jag typ allting. Men det är ännu värre nu för att jag gillar en kille i min klass så det känns som att han inte gillar mig för hur jag ser ut.... snälla hjälp mig!!!

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Det är bra gjort att du skriver till oss och berättar om dina tre problem. 

Du börjar med din vikt och jag tar det i turordning även om jag egentligen inte tycker att det är viktigast. Jag tror nämligen inte att några kilo över eller under "idealvikten" avgör hur man mår och om man trivs bland klasskamrater eller inte. Jag är säker på att det finns flera flickor och pojkar i din skola som kan ha större avvikelse från "idealvikten" men störs inte ett dugg av det och trivs med sina kompisar. Vad handlar det  alltså om?

Jag tycker att du har en träffande formulering när du säger att du ”mobbar dig själv”. Att vara missnöjd med ditt utseende är rätt så vanligt i tonåren och speciellt när man börjar intressera sig för en viss annan person och fanatiserar om att bli ihop med personen i fråga. Man riskerar att bli överdrivet kritisk mot sig själv. Det är nästan en obligatorisk erfarenhet i tonåren att stå ut med att man inte alltid väcker samma intresse hos den andra som man själv har för den andra. Att väljas och väljas bort, ömsom vara den som väljer bort eller bli den som väljs bort ingår i livets skola. Det får dock inte leda till ”självmobbning” dvs att man nedvärderar sig själv.

I denna känsliga fas i livet är det jätteviktigt att man har sina föräldrar och familj som stärker ens självförtroende, uppmuntrar och tröstar när det är behövs. Här kommer vi till den viktigaste punkten, problem i din familj som gör att du inte får just den bekräftelse som du behöver. Det hänger säkert ihop med att dina föräldrar har många problem med din bror. Tyvärr är det också en verklighet att när det finns ett på något sätt handikappat barn i en familj tar detta barn jättemycket energi av föräldrarna. Stressnivån i familjen kan vara hög och det innebär att föräldrarna inte orkar vara tillräckligt uppmärksamma på de andra barnen i syskonskaran. Det är en förklaring men det betyder inte att det är bra att det är så. Även om det är svårt måste föräldrarna försöka ha tålamod också med de andra barnen. Att skrika är inte ett bra sätt att reda ut konflikter. Men det är långt ifrån att din familj skulle vara gladare utan dig eller att de inte älskar dig.

Jag förstår att du blir ledsen när de skriker och det är kanske vid sådana tillfällen att du tröstäter. Inte heller något bra sätt att hantera situationen. Men vad kan man göra, vad kan du göra?

Du skriver att din familj ”inte längre känns så som den var innan”. Jag vet inte ”innan vad” men det låter ändå så att det tidigare var bra i familjen, du kände dig älskad. Jag tror inte att dina föräldrars kärlek för dig försvann.  Snarare stärker det mitt intryck att stressnivån i familjen har höjts och det är det som ni skulle behöva få hjälp med att minska.

Du har en syster som bryr sig om dig. Kan ni tillsammans säga till mamma och pappa att ni behöver ha ett familjesamtal i lugn och ro. Om din bror sover eller om han kan vara med någon annan en stund och ni fikar med dina föräldrarna och talar ut om vad du känner. Det kan fungera i bästa fall. Du kan till och med visa ditt mejl och mitt svar för dem som en öppning.

Men om ni inte kommer vidare på det här sättet kan man vända sig till BUP- mottagningen eller till familjeenheten på socialtjänsten för att få familjesamtal. Med ett barn med funktionshinder i familjen är det vanligt att hela familjen behöver stöd för att minska stressnivån och få tips och råd för att bättre kunna hantera konflikter som uppstår.

Du kan också helt på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun eller gå till skolkuratorn. Men jag är rätt så säker på att det är inget fel på dig. Jag ser att du lever i en stressfull hemmiljö och du är inne i en känslig utvecklingsfas. Försök att följa mina råd, jag hoppas det hjälper.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta