Vem och vad kan hjälpa?

Hej!! 

Jag skrev till er för någon vecka sen om hur jag har det hemma och att jag har kontakt med socialtjänsten.. Ni sa att jag skulle fixa så att någon i skolan skulle göra en orosanmälan, grejen är att det redan kommit in 3 stycken orosanmälningar från skolan men det har inte hänt något. Även ni på bup har gjort en orosanmälan. (var där på ett möte men vågade inte säga som det var eftersom att ni behöver berätta för mina föräldrar eftersom jag är under 18) 

Jag har så sjukt mycket självmordstankar och jag känner bara att jag inte klarar av det här meningslösa livet längre. Allt som var kul förut har blivit tråkigt och jag känner inget roligt med livet alls. Är bara rädd, tycker inte om mig själv och har typ socialfobi och svårt med min panikångest (!!!) har ingen aning vad jag ska göra. Har väldigt svårt att prata med mina föräldrar om det här och socialtjänsten hjälper inte.. 

En tjej

BUP svarar:

Hej!

Det var jättesorgligt att läsa att du inte har fått hjälp av socialtjänsten trots ett flertal orosanmälningar. Hoppas jag förstår det rätt att du har en pågående kontakt på BUP för din ångest och självmordstankar. För jag tror att på den punkten finns det i alla fall möjlighet att få hjälp. Vad socialtjänsten ska göra och vad BUP ska göra är faktiskt olika saker. Så här tänker jag:

Jag vet inte hur dina familjeförhållanden ser ut. Även om du tidigare har skrivit hit är mejlen anonyma för oss, jag kan alltså inte gå tillbaka och se vad du har skrivit då. Men även om jag inte vet något konkret är det solklart att det finns anledning till att flera orosanmälningar har skickat in. I det sammanhanget kan jag bara säga att du med skolans hjälp (kurator, skolsköterska, lärare) måste fortsätta att kämpa för dina rättigheter. Jag vet att det är helvetiskt svårt ibland. Men det finns inget alternativ till att hitta en lösning för dig i din familjesituation. Under denna kämpiga fasen måste du kontinuerligt få stöd i skolan - och naturligtvis på BUP. Ärligt talat vet jag hur hårt det låter och jag är illa tvungen att upprepa det: ge inte upp, flera påstötningar från skolan och från BUP har en chans att nå resultat på socialtjänsten. 

Men här finns det en springande punkt. Du säger att du inte vågade säga saker på mötet på BUP i rädslan för att de berättar för dina föräldrar. Och då kan det uppstå ett glapp i kommunikationen. Kanske händer det ingenting för du håller på dina hemligheter och man förstår inte allvaret i din situation fullt ut. Då blir det svårt att hjälpa effektivt. Man kan alltid diskutera med behandlaren på BUP vad och på vilket sätt man säger saker till föräldrarna. Man är inte skyldig att berätta alla detaljer för föräldrarna. Ditt liv är viktigt och BUP kan hjälpa dina föräldrar att förstå ditt lidande om de verkligen vet hur det är för dig där hemma.

Jag föreslår att du ber om ett extra enskilt samtal på BUP när du berättar vad du tidigare inte berättat och varför du inte gjort det. På det sättet kommer ni kunna hitta överenskommelser angående denna fråga.

Det är jätteviktigt att du fortsätter behandlingen för ångest, meningslöshetskänslor och självmordstankar på BUP. Om du känner att du möter förståelse och stöd kan det i sig kännas meningsfullt. Du ser att även om det inte finns en direkt lösning på familjeproblemen, även om livet är orättvist mot dig för dina föräldrar inte kan leva upp till sin föräldraroll finns det vuxna som bryr sig.

Ditt liv är värdefullt, du kommer att bli vuxen och har en framtid hur långt borta det än känns nu. 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta