Kan Asperger försämras?

Hej,

Jag har en viktigt fråga. Kan Asperger/Autism bli värre med tiden? Jag har haft min diagnos sedan jag var väldigt liten och det har inte varit några större problem, men nu för tiden har det gjort mig nästintill handikappad. Jag känner mig konstant som en idiot eftersom min redan annorlunda hjärna har gått in i något slags "Superautismläge" de senaste veckorna.

Att tolka saker bokstavligt har alltid varit ett problem för mig, men nu har det nästan blivit löjligt. Saker som "hoppa över kaffet" och sånt är inlärt så det är inga problem. Det är uttrycken som inte går att träna in som har blivit omöjliga.

Om någon frågar "Vad har du gjort idag?", börjar min hjärna smälta. Jag tänker då; Idag har jag andats, mitt hjärta har slagit x antal gånger, gått på toaletten tre gånger, druckit näringsdryck, gått i 53 minuter osv. Detta har lett till att jag inte kan kommunicera med människor längre. Varenda ord tolkas bokstavligt och jag fattar verkligen inte vad folk menar. Jag måste nästan ha ett färdigt manus för alla potentiella frågor jag kan få under dagen. Jag absolut hatar det här eftersom jag är väldigt social och gillar att prata med människor, men jag är bara väldigt dåligt på det. En kompis frågade på allvar om jag hade börjat knarka för att jag betedde mig så konstigt. 

Jag har alltid haft svårt för kroppskontakt, tycker all typ av beröring är obehaglig. Men detta har också gått överstyr. Jag kan inte borsta tänderna längre. Tandborsten känns som att dra sandpapper runt i munnen, det är så obehagligt att det gör ont. Jag har nyligen rakat bort varenda hårstrå på kroppen för jag har börjat tycka att all form av vind är obehaglig, alltså allt från vind utomhus till vindpusten som kommer när man stänger en dörr, det känns som att vinden drar i hårstråna och det svider. Min mamma skrek och blev skitförbannad när hon såg att jag rakat bort mina ögonbryn och ville köra mig till psykakuten, men det var det värt, slipper lite obehag. Duschstrålarna känns som giftpilar och alla kläder skaver och rivs så jag sitter mest naken inne på mitt rum. Men jag gillar att bada.

Ögonkontakt och mat har också blivit extremt jobbigt. Tidigare har jag kunnat titta folk i ögonen under korta stunder, men nu känns ögonkontakt som att bli huggen av tusen knivar samtidigt som min kropp rullas över brinnade kol. Det gör verkligen ont. Mat funkar inte heller. Alla konsistener är obehagliga. Att svälja är obehagligt, tugga är obehagligt. Detta ledde till att jag gick ner väldigt mycket i vikt så min kära mor har tvingat mig att dricka minst fyra näringsdrycker om dagen så att jag inte svälter. Vätska är inte lika obehagligt som tjock föda.

Ett tvångs/självskadebeteende jag gjorde under väldigt många år när jag var liten var att jag rev och bet på mina fötter. Ibland slet jag bort så mycket hud att jag inte kunde gå. Nu har jag börjat riva och ibland t o m bita på mina fötter igen. Varför gör jag illa mina fötter igen? Jag utvecklade pansarhud på fötterna eftersom jag rev så mycket och nu har jag använt olika verktyg som nålar och saxar för att skada fötterna. Märkligaste är ju att det är just fötterna, varför fötterna av alla ställen.

Skolan är ju såklart helt omöjligt. Jag börjar på allvar tro att jag har fått en autistisk hjärntumör som har flyttat in i min hjärna. Prov går alltid skitbra, matte går bra eftersom jag älskar siffror och mitt absoluta största intresse är statistik. Men, alla dessa inlämningsuppgifter, min hjärna får kortslutning.

Varför har min Asperger blivit så himla mycket värre? Är jag stressad? Är jag deprimerad? Och viktigast av allt, Hur blir jag mindre konstigt igen? (Förlåt mammsen för att jag blivit så konstigt.) Naken och hårlös, nu känner jag mig inte bara som en alien, jag ser ut som en alien.

Gustav

BUP svarar:

Hej Gustav!

Du har skrivit ett tydligt, välstrukturerat mejl, du har förmågan att uttrycka dig mycket bra i skrift, det kan jag konstatera. Jag förstår att det går bra för dig i skolan, du har uppenbarligen en intellektuell begåvning.

Men stora problem har du, det är också uppenbart. För att ge ett lika tydligt svar på din tydliga fråga: ja, olika symtom till följd av autismspektrum störning kan periodvis försämras och sedan kan de bli bättre igen. Försämringen kan hänga ihop med ökad stress. Försämringen kan hänga ihop med att man blir  tonårig och man möter nya situationer eller kraven bli större. En hormonell förändring kan också bidra till att symtomen förvärras.

Vad ska du göra nu? Jag tycker att du och din mamma ska kontakta BUP- mottagningen. I telefon kan du själv eller din mamma beskriva exakt så som du skriver, alla dessa tecken på att du har kommit in en fas när du behöver mer hjälp. Om det är du som ringer kan du välja att läsa upp vad du har skrivit till oss. Om du behöver mammas hjälp kan du visa henne mitt svar till dig. 

Sammanfattande: under tonåren kan olika symtom försämras eller man kan till och med få några nya symtom. En ny bedömning av dina symtom måste göras på BUP. Därefter kan man bestämma om någon typ av behandling behövs med eller utan medicinering. Det är också möjligt att du efter den nya bedömningen får remiss till Habiliteringen eller till någon annan vårdenhet.

Vänta inte med att söka hjälp! Symtomen du har är allvarliga och du ska inte riskera att de gör livet ännu svårare för dig. 

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta