Ingen ork till någonting

Jag har länge känt med konstant nedstämd, snart i 2 månader. Jag har självmordstankar varje dag och minst en gång i veckan så tänker jag på hur jag skulle kunna utföra det. Jag har skadat mig själv i snart 3 veckor, genom att skära mig. Och den senaste veckan så har jag gjort det varje dag. Jag har ingen ork till någonting längre och har svårt att ens gå upp ur sängen på morgonen och borsta tänderna eller att duscha. Vissa dagar så har jag ingen aptit alls för att äta och äter max ett äpple per dag. Medans andra dagar så äter jag ÖVERDRIVET med mat. Jag vågar typ inte åka buss längre heller för jag är rädd att folk ska dömma mig eller att jag ska få svårt att andas som jag får ibland när jag är i folkmassor. I skolan så kan jag inte koncentrera mig på något, inte ens matte som jag tyckte var skit kul innan. Jag tänker ofta att jag är skit tjock och ful och att jag är så äcklig att jag inte förtjänar att leva. Och så blir jag typ utfryst och mobbad i skolan också men det har jag varit hela mitt liv så det är jag van vid. Jag har svårt att sova på kvällarna och när jag kommer hem från skolan så går jag direkt och vilar i sänger och ibland så somnar jag också. Jag har ingen lust att hänga med kompisar eller min pojkvän i varken skolan eller på fritiden. Mina vänner märker att jag inte mår bra men jag vågar inte säga något så jag säger alltid att jag bara är trött. Jag vet inte varför jag mår såhär dåligt. Alltså har jag typ en depression eller inte? Jag har typ inte vågat säga till någon att jag kanske har en depression för tänk så har jag det inte liksom, för det käns som typ varje människa går igenom detta!? Jag vet heller inte om jag vill ha hjälp, jag tror inte det för inget är ju kul längre och hur ska någon annan människa göra för att ändra min åsikt om vad jag tycker om och vad jag inte tycker om. Hjälp mig snälla vet inte vad jag ska göra? Har jag depression eller något annat? Bör jag söka hjälp?

linnella

BUP svarar:

Hej!

Så här jobbigt ska du inte fortsätta ha det. Jag kan inte göra en bedömning över mejl, för det krävs ett personligt möte, men utifrån det du skriver tycker jag absolut att du ska ta hjälp med hur du har det. Att få prata med någon som kan lyssna på dig och som med nya ögon kan se och tänka tillsammans med dig brukar kunna vara viktigt och hjälpsamt. När man mår dåligt är det lätt att fastna i sina egna tankespår och det kan göra att hopplöshetskänslor växer sig starkare. 

När jobbiga saker känns övermäktiga och ångesten är stark kan självdestruktivitet bli ett medel. Det är tänkt som något ångestlindrande i stunden men leder inte till något positivt på sikt. Det ska du ut ur. Att fortsätta kämpa med rutiner, vilka tider du sover, och att gå upp på morgonen, duscha, äta är viktigt. Det kan vara nog så svårt men i kombination med annat stöd är det en grund som är värd att kämpa för. 

Du behöver inte veta varför du mår dåligt för att prata om att det är så. Nära relationer är just nära för att de behandlar både livets nöjen och svårigheter. Det kan kännas stort att ta steget och prata om svåra saker, men kan faktiskt ge nya, djupare erfarenheter om relationen. Jag tror att det är viktigt att du börjar ta stöd ifrån någon i din närhet, att någon vet lite mer om vad du går igenom. Vem väljer du?

Kontakta också en ungdomsmottagning eller BUP och berätta liknande du gjort i ditt brev hit så att du kan få fortsatt hjälp. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta